Inskolning i andra lander

puff

Jag bor i Tyskland och på det dagiset vi fick plats på (alltså inte alla dagis) hade man ett rätt gammaldags inskolningssätt.
Inskolningen var en grupp två-treåringar som skulle börja Kindergarten i augusti. Två timmar, två dagar i veckan var de som en barngrupp, de började i mars och höll på tills slutet av juni, då fick de sommarlov tills de började dagis på riktigt... De höll till i andra lokaler än det riktiga dagis och alla mammor blev jätteöverraskade när vi fick reda på att de ibland faktiskt skulle hälsa på på det riktiga dagiset!!
Första dan hade pedagogen bett oss "Gå direkt även om de gråter, efter fem minuter är de glada igen".
Gillade inte det sättet alls!! Vissa av barnen där hade inte varit ifrån sina mammor (inte tal om pappor här) mer än några timmar, och då kanske varit hos mormor eller farmor...
Min son gillade det inte alls, han vägrade gå dit och grät redan kvällen innan. Funderade till och med allvarligt på att avbryta alltihop. Tror det var mest hela upplägget han inte gillade, att det inte var så fritt utan väldigt uppstyrt.
Jag pratade med några andra mammor och de sa att det inskolningssättet var ganska gammaldags men de hade inget emot det. Tydligen är det "moderna" sättet, det man gör i Sverige (sen väldigt många år tillbaks??). Överhuvudtaget är det ett gammaldags dagis eftersom man tex. inte säger förnamnet till fröknarna, utan "Frau X". Tycker det är _väldigt_ opersonligt...

Blöjan var inget problem, de flesta barnen i inskolningsgruppen hade blöja, men nu när han går i Kindergarten måste alla vara blöjfria.
De var ca. tio barn i gruppen och de hade en lärare och därför skulle alltid en mamma vara närvarande (bara det hade väl aldrig fungerat i Sverige)
Jag som har jobbat på dagis i Sverige blev helt chockad när jag upplevde det "tyska" sättet! Vilka otroliga förväntningar de har på små barn...!!!

mäuschen06:

Tack for att du delar med dig! Det du berattar later ju ganska likt Grekland forutom att ni hade inskolningsgrupp, det later ju ganska bra sa barnen far lara kanna varnandra och forskolelararna. Har sager de "Fru och efternamnet" istaller for fornamnet.

Eftersom detta med pottraningen har "klatchat" med inskolningen sa vet jag inte om Eriks missnoje ar dagiset eller att han ar forvirrad nar det galler bloja/inte bloja. Han har varit ganaka glad vid lamnng de senaste dagarna men grater nar han ser oss, typ: ta mig harifran!! Uch, dessa inskolningsmetoder samt vissa delar av verksamheten i ovrigt gor mig ledsen. Man vet att det skulle vara sa mycket lattare i Sverige.

i Spanien skiljer det sig nog mellan skolor och dagis, men de flesta dagis här i Valencia har ingen inskolning alls. de brukar börja med 3-4 timmar de första dagarna, föräldrarna får inte vara med. min son är snart 3 och ska börja "skolan" på torsdag, och de går 3 timmar denna veckan och 4 nästa vecka.

ang. blöja så brukar de potträna på dagis från 2 år tror jag. sen är det ett krav att de är helt torra det året de börjar skolan (det år de fyller 3).

konstigt att de klagar på att din son är torr!! min son blev blöjfri när han var 23 månader ungefär, men han har inte gått på dagis.

hoppas att det går bra till slut, jag är ganska nervös själv inför skolstarten här, utan inskolning...

Jag blev inskolad ungefär så... Tyckte inte det var ngr problem faktiskt. Ja, jag kommer ihåg eftersom jag var nästan 3 år

Glömde skriva också att inskolningsgruppen var en helt tillfällig grupp. De barn som gick där skulle gå på olika avdelningar på det riktiga dagiset, och två stycken som var där skulle inte ens börja dagis. Det som jag var mest förvånad över, var att pedagogen de hade på inskolningen inte alls tillhörde dagis.
På dagiset hade de helt andra fröknar och de fick de träffa några få gånger.

I och för sig kände vi pedagogen i inskolningsgruppen sen tidigare, eftersom hon leder en lekgrupp som nästan alla i vårt område besökte (när dom var i åldern för att få gå dit ). Men han hade ju ingen relation till henne eftersom han då alltid hängde efter mig eller sina andra kompisar.

Jag märkte att han tyckte det var jobbigt, dels av allt skrik och panik innan vi skulle gå. Och dels att han hela tiden på vägen dit ville vända om och jag till och med fick köra honom i vagnen den lilla biten.
Men tex. saker som de hade pysslat med där, ville han slänga eller riva sönder, annars brukar han stolt visa upp sina saker han gjort!
Dessutom totalvägrar han att sjunga sånger som de sjöng med henne...
Tror det beror på som sagt, det är uppstyrt. Så uppstyrt var det inte på det dagiset jag jobbade på i Sverige.
När fröken sjunger, ska alla sjunga. När fröken läser ska alla lyssna. De fick absolut inte prata med varandra, de skulle sitta stilla som ljus, herregud dom är tre år!!!

Precis som lottizm skriver så förstår jag inte hur de kan klaga på att din son är torr! När börjar man oftast dagis i Grekland och är de torra då? Borde de inte ha någon som helst empati?! Din son måste ju vara jätteförvirrad och det kommer säkert bara bli värre om ni måste börja om!
I Tyskland måste de vara torra när de börjar dagis och är tre år gamla.

I Bulgarien är det ung. som i Grekland, man lämnar in barnet första dagen gråtande till dagisfröknarna och hämtar på em.... Mina barn har inte varit på dagis, men själv jobbar jag nu på privat dagis, och där är får föräldrarna vara med lite de första dagarna, så att barnen känner sej tryggare... Hoppas det går bra för din lille. Jobbigt med blöjan också, har inte hört något sånt i Bulgarien... Har är de flesta barn torra ganska tidigt, men kanske att de vill att de ska ha blöja på barnen när de sover så att sängarna inte blir våta...

Kul att lasa era svar! Det verkar vara lite lika utomlands. Lite "hardare" an i Sverige. Det gar sadar med dagis. Jag har inte lamnat honom "full" tid an som kommer vara 9-13 utan till 11.30. Han har gratit lite pa morgonen samt nar man hamtar ibland. Idag sa froken att han hade varit gnallig och velat sitta med henne. Kan ha varit att han var trott da han vakande innan 5 imorse. Han verkar inte vara sig sjalv dar an utan mer tillbakadragen och tyst, annat ar det hemma da han alltid vill vara i centrum och pratar konstant. Kan aven bero pa att han pratar mer svenska an grekiska och kanner sig helt enkelt lika saker att prata grekiska.

Hur har personalen pa de forskolor som ni har erfarenhet av sett pa tvasprakigheten? Som tyr ar sa ar de possitiva har och sager att de aven kan forsta honom bra med den greksiak han anvander.

På vårt dagis ser de inte tvåspråkigheten som nåt problem, de tycker det är ganska kul, och det finns två andra barn där som också är tvåspråkiga, så tack och lov är det inget problem.
Min son pratar i och för sig mer tyska än svenska, det enda som händer är att han ibland blandar meningarna, han håller inte riktigt isär språken än.
Vissa ord kan han inte på tyska alls, vilket skapar problem, men det inträffar inte så ofta.

Jag upplever precis som dig också att hemma är min son framåt, glad och pratar. På dagis är han dock reserverad och inte så framåt. Det har blivit bättre och bättre, och hans kompis är väldigt framåt och social och jag tror hon drar med honom många gånger
Tror det handlar om att de inte är så hemma i situationen än, att de måste vänja sig och att de så småningom känner sig lika hemma på dagis som hemma. Min son vill i alla fall inte gå hem från dagis alls nu för tiden

Sofiko: Hur länge har du skolat in honom nu?

Då kan jag tillägga som är norska att jag tycker den svenska inskolningen med två veckor och bara några timmar i taget känns ganska jobbigt för mig. För min son hade det räckt med en dags inskolning, knappast det, så jag tycker det svenska systemet är lite för mesigt.... Mina norska vänner fick chock när jag berättade om hur det gick till här.

Beror nog på hur barnet är också. Jag vet flera här som inte skolat in sina barn alls, för det fanns ingen möjlighet till det, och för dom gick det jättebra.
Min son skulle däremot aldrig klara av det, därför skulle jag hellre ha det svenska systemet.

Jag har bara erfarenhet från Island och jag tror att det är ganska likt Sverige. Det jag var särskilt nöjd med är att de är så flexibla och ser alla barnen som olika individer.
När min son började på dagis, lite mer än 2 år gammal, så fick vi ett inskolningschema för första veckan, men det var inget som vi behövde följa om vi inte vill utan mest ett förslag. Det var nya 4 barn som började på samma gång och alla hade sina föräldrar med olika länge. Jag var med lite första veckan, en annan var med i hela 3 veckor. Det enda de sa till mig var att jag kunde gå ifrån när jag tyckte att det kändes bra och att jag tyckte att min son såg nöjd ut. För dem var det viktigt att föräldern kände sig trygg med att gå ifrån eftersom det påverkade barnet possitivt.
Även när min son varit borta i 2 månader på grund av ett benbrott så fick jag komma med honom redan innan han blev av med gipset och vara med så mycket jag ville.