Mamman bryr sig inte

Ta hand om din son finns pappor som inte bryr sig ihäller. jag tycker du är en sån pappa som alla borde vara=)

Fy så jobbigt för dig! Förstår om det är trist och ledsamt. Mamman till ditt barn verkar gå igenom någon form av kris, kanske hon tar sitt förnuft till fånga och ändrar sitt beteende mot sin son sinom tid. Tur för pojken att han har sån fin pappa!

Låter som en jobbig situation och det är uppenbart att hon inte mår bra eftersom hon beter sig som hon gör. Tyvärr påminner det alltför mycket om min sambos mamma. Hon lämnade sin son (min sambo) när han var drygt 1 år. Hon bara stack och brydde sig inte ett dugg om honom. Väldigt snart skaffade hon ny familj som hon verkade älska mer och levde fullt ut med den nya familjen och struntade i sin första son. Han växte upp med sin pappa, och så småningom också en styvmamma men det är en annan historia.

Det jag vill säga är att man kan INTE förändra andra människor. Hon gör sina egna val. Om du har försökt att prata med henne så finns det tyvärr inget mer du kan göra, hon själv väljer bort sitt biobarn och väljer istället den nya familjen. Om det gör henne lycklig, fine. Annars är det mycket synd om henne och kanske hon behöver hjälp, men det kan inte DU göra något åt.

Men jag tycker du ska försöka att inte ägna för mycket negativ energi till detta utan försöka ge all den kärlek du har till ditt barn istället, för tro mig, han behöver dig, fruktansvärt mycket just nu! Om det gör ont och känns jobbigt för dig, så tänk dig då bara hur ont det gör för honom att förlora sin mamma. Det är det värsta som kan hända för ett barn att känna sig övergiven och oälskad av ena föräldern, detta har satt djupaste möjliga spår i min sambo och än idag, 31 år gammal har han ett djupt sår i sin själ pga detta.

Försök hjälpa din son att knyta an till dig som pappa och utveckla en trygghet trots att mamman är borta ur bilden. Det är så viktigt när de är så här små.

angels loves kevin skrev 2009-09-06 18:13:46 följande:

Att vara där i barnets närvaro er speciellt att uppleva som förälder. var 19 när jag fick min första, inga hinder e för stora elr för små.
finns det nått du vill veta så kan du skriva till mig elr nån här på familje liv. finsn alltid nån kunnig.=)

massa styrka till er

har eller haft det likadant som dig!min sons mamma har sina perioder då hon har tid/pengar/lust/hälsa för å ha sonen men det e inte ofta tyvärr. på 3.5år som han bott hos mig s har hon haft han max 2mån sammanlagt =( min har dessutom oxå gjort som din å skyller på att JA säger att hon inte får han han m.m
hon har oxå dessutom skyllt på att hon blivit våldtagen,opererat blindtarmen 3ggr varit sjuk m.m. men INGET har varit sant=(
men sen ja blev medlem här så har rätt många hört av sig å sagt att d skulle finnas fler som mig å det känns faktiskt bra =) tackar er alla=)

en annan ensamstående pappa här! Får jag föreslå att du söker ensam vårdnad om grabben då hans mamma inte bryr sig och det kan då vara svårt att få henne underskrift på viktiga papper. Kom ihåg att det är endast vårdnaden du får bestämmanderätt över, hennes umgängesrätt är kvar.

Själv så sitter jag med en psykiskt sjuk mamma till min son och man vet inte hur det går med henne och vad hon kan få för sig. Själv så ångrar jag lite att jag inte sökte ensam vårdnad redan från början men det har, som tur väl löst sig i slutänden men först efter stora besvär och bråk.

Det bästa du kan göra angående hennes nya flickvän och bonusbarn är att sluta lägga energi på det, det kommer inte att hjälpa dig. Mitt ex började direkt att dejta, trots vi hade sagt att vi skulle ge vårt förhållande en chans, och jag var länge riktigt förbannad över det men nu bryr jag mig inte, har inte energin till det och grabben har bättre användning för den energi jag har.