Ni som fött efter Aurorasamtal
Har 3 veckor kvar till min andra förlossning. Första gången avslutades det med snabb hög sugklocka, efter att jag blivit överstimulerad av värkförstärkande dropp, fått panik och dottern mådde dåligt. Smärtan jag upplevde då de slet ner henne med klockan var obeskrivlig, de kunde lika gärna ha slitit av mig armen.
Jag har bearbetat mycket efteråt, men behövde nu på slutet ändå träffa en Aurorabm för ett enstaka samtal. Är rädd inför tanken på att brista, jag vet att jag kommer att brista då jag fortfarande har problem i underlivet efter förra förlossningen. Men jag vill inte vara med om själva utdrivningen, är rädd att få panik och låsa mig igen.
Hos aurorabm lovade hon mig att jag skulle få bäckenbottenbedövning, pudendusblockad, och kanske en spinal om bm tyckte det kändes lämpligt. Jag skulle också få en något äldre och erfaren bm som är självsäker nog att stödja mig till det bästa alternativet under min förlossning, vad gäller smärtlindring och skydd av bäckenbotten, och även ha kunskapen att lägga en bäckebottenblockad.
Efter besöket har jag känns mig lugn och trygg.
Igår träffade jag en gammal kompis, som jobbat som bm ett par år. Hon ifrågasatte Aurorasamtal, tyckte jag lika gärna kunde pratat med henne... men det tyckte verkligen inte jag vore samma sak. Jag berättade om vad vi kommit fram till hos aurora, och hon dissade det helt. De ger minsann ingen speciall bm till aurorafödeskor, det får bli den som är ledig. Och pudendus var ju inge bra, då brast man bara mer. "Utdrivningen går ju över så fort, över på ett ögonblick".
Ja hon var öht så gräsligt oförstående så jag blev alldeles upprörd.
Blir jätteledsen över att behöva försvara min rädsla inför andra. Varför kan andra kvinnor inte bara låta en vara, utan att berätta att "andra förlossningen kan minsann bli värre än den första!". Inte första gången jag stöter på det, trots att man berättat att man är förlossningsrädd.
Iom att hon dissade Aororabm:s löften så känns det som att jag blivit av med mina livlinor som gjorde mig trygg inför förlossningen. Är alldeles rädd och tvivlar idag, litar inte på nåt längre.
Hur kan man/varför säger man så till en kompis som är rädd för att föda? Jag behöver upprätthålla min bild av en positiv förlossning, som jag kämpat mig till, för att våga och vara lugn.
Och har hon rätt? Ni som haft aurorasamtal, har de hörsammat era önskemål då ni skulle föda, och sett till så ni fått en erfaren bm mm?