Har insett att han inte bryr sig om mig

men jeeez, du har fyllt 30 och inte fått present??? Vad var hans förklaring till det? Varför håller du igång när du är sjuk och han får vila? Hur fan står du ut??

Känner igen mig. Min sambo har stängt av när det gäller mig. Jag är inte intressant. Han lyssnar inte på vad jag säger. Jag får ta barnen själv dygnet runt. Jag måste tigga om hjälp och då säger han ändå nej. Han orkar inte.

Jag har en röst inom mig som ropar högre och högre: LÄMNA HONOM LÄMNA HONOM!!!!
Och det är så det får bli.

han har ingen förklaring till att jag inte fått någon present, han skjuter bara upp det och säger att vi "hinner åka". Och nu har jag slutat fråga, det är ju ändå tanken som räknas, och finns det ingen tanke så, ja då kvittar ju själva resan. Han tänker helt enkelt inte på mig, ens när jag är sjuk. I våras jobbade han helg, jag hade influensa och över 40 graders feber, kunde knappt stå på benen, eller ta mig till telefonen när han ringde, ändå åkte han inte hem från jobbet för att ta hand om barnen, utan lämnade mig med dom. Hur står man ut? Ja, jag vet inte, visst, det är fruktansvärt jobbigt när jag är sjuk, men i övrigt flyter det liksom på om jag inte börjar tänka efter på hur vi egentligen har det.

men vaddå tanken som räknas, den räknas ju inte om det inte finns någon plan. Jag tycker du ska prata allvar med din karl, han måste förstå att man inte gör så här, dels med det att du blir sjuk och får ändå göra allt jobb och dett med present tycker jag var höjden av oförskämdhet. Han bryr sig verkligen inte. Jag tycker absolut att du ska börja tänka på hur ni egentligen har det och ta upp det med honom.För så här kan du inte ha det, why settle for less liksom när du kan ha det bra!?

Du lever bara en gång och ditt liv är kort.
Slösa inte bort mer värdefull tid på någon som respekterar dig och din lycka så himla lite. Så länge du är med honom gör du ju avkall på att kunna ordna upp ditt liv så som du vill ha det. Det finns män därute som skulle behandla dig så himla bra! Och du skulle garanterat må bättre ensam också, då du slipper frustrationen av att dela din tid med en sån egoist.

Nej just det, finns det ingen tanke, då känns det meningslös att hålla på och tjata efter resan, det ska ju vara han som bryr sig om att fixa något. Men tydligen så kvittar det för honom och då är det bara ännu ett tecken på att han skiter i mig rent ut sagt. Jag har försökt prata allvar med honom, men han förstår inte problemet. Han verkar helt enkelt tycka att han inte gör något fel. Men den här gången ger jag mig inte, tänker inte ha det så här längre.

Anonym (överkörd) skrev 2009-09-08 10:34:09 följande:

Det enda en dålig kille gör är att hålla de bra killarna borta!

Jag känner igen mig i mycket. Inte lika extremt. Min man lämnade mig straxt efter jag insåg detta. Jag FÖRSTÅR inte idag hur jag som är en ganska stark och bestämd tjej kunnat acceptera detta. Jo, för att jag lät honom göra så!!! Nu har jag tagit tag i mitt liv och nu vill han tillbaka. :)

Oj vad jag känner igen mig =( jag fick ioförsig en present när jag fyllde 30, men i övrigt känns det som att han inte bryr sig alls. Vi har också bara en bil. Jag kan inte åka buss till jobbet, men det kan han, den stannar t.o.m alldeles utanför, ändå är det alltid tjafs om bilen. Oftast slutar det med att jag både skjutsar och hämtar, trots att det kan bli riktigt sent ibland och jag ska upp tidigt. Han stiger i princip ALDRIG upp med barnen, det är det alltid jag som gör. Frukosten fixar han aldrig, tycker inte han gör annat än jobbar och sover nuförtiden =( middagen lagar jag varje dag, även om han är ledig och jag jobbat får jag komma hem och börja med maten. Har jag tex ont i ryggen (som jag ofta har) så kan han säga " inte behöver du dammsuga nu, gör det när du har blivit bättre" han säger det i en skämtsam ton, men jag finner det inte det minsta roande. En gång när vi bråkade sa han att han skulle ta en etta (lägenhet) om det var bättre, då sa jag bara lugnt "visst, om det är det du vill kan ju inte jag hindra dig, tänk bara på att det kan bli trångt med en etta när du har barnen (2st) då säger han "jag ska inte ha några barn om jag flyttar, då betalar jag hellre för att slippa dom" SUCK tror inte han förstår hur mycket han sårar mig med såna uttalanden, sånt glömmer man liksom inte, det har etsat sig fast =( jag ställer upp och gör det mesta, det är jag som skjutsar barnen överallt, följer med på matcher och träningar, han gör INGET av det. "är inte intresserad av den och den sporten kan han säga" nähä, det kanske inte jag heller alltid är, men sånt gör man för barnen!! Känner mer och mer att jag inte vet om det är så här jag vill ha det. Påpekar jag något om att jag vill ha hjälp eller ber honom göra något då är jag en "klimakteriekossa" han kan gnälla om att han är den som tömmer diskmaskinen oftast, men hallå, allt det andra då, allt som jag gör, räknas inte det?

Kan väl tillägga att vi varit tillsammans i 13 år, barnen är 8 och 11. Gifta sedan ett par år bara.