Jag använder ordet "trotsa" i rubriken trots att jag inte gillar det, men alla vet ju vad man menar då.
På flera ställen här på FL läser jag om 2 åringar som trotsar, till och med 1 åringar! Min pojke är 2 år och 3 månader och han har inte börjat med det än. Hur gammalt var ditt barn när han/hon började trotsa och hur märktes det?
hur vad menas med att trotsa?
Har själv en kille som är strax över 2 år men han är i stort sett likadan hela tiden...
Jag gillar inte heller ordet trotsa men jag tror att min son började trotsa när han hade fyllt 2 år. Dottern fick sina första "trotsutbrott" lite tidigare.
Trots är för mig en fas då barnet är typ totalförvirrat, vad man än gör kan det utlösa ett raseriutbrott hos barnet, t ex mackan går sönder och barnet bryter ihop, eller att man ställer muggen 2 mm fel. Som tur är kommer det i perioder:)
Om barnet "trotsar" eller ej beror mycket på hur föräldrarna är.
Barnet trotsar för att frigöra sig. Men om du som förälder ser barnets utveckling och ger frihet i förhållande till barnets förmåga, då behövs inget trots.
Vet inte heller riktigt om det är "trots" men min dotter började frigöra sig (låter finare) redan vid 15 månaders ålder. Nu är hon 19 mån och det går i vågor. Hon kan få vansinnesutbrott om hon inte får hålla i en penna eller gaffel, inte får gunga t ex. Hon har stark vilja och låter inte oss övertala henne lätt, så ja, det är en liten kamp ibland.
Jag har insett att det är bra om vi kan göra henne så delaktig som möjligt i det vi gör, det brukar underlätta, alternativt avleda uppmärksamheten mot annat och gärna få henne positivt intresserad av något annat så släpper ilskan snabbare.
Nu har hon fått en lillebror för 3 mån sedan och det har väl också påverkat + att hon haft separationsångestfas och då särskilt med pappa, som är hennes universum just nu - om han inte håller i henne så fort han kommer hem från jobbet skriker hon högt. jag är inte lika poppis, så det funkar bättre med mig. Men kanske dessa två saker är två helt separata fenomen, men jag tror de hör ihop.
Mina har faktiskt (borde väl ha gjort det kanske) aldrig gjort det.. Killar 3 o 7 år.
Ja, när hon var en vecka gammal kanske? Eller när hon var en timme gammal?
Min dotter har varit en extremt och ovanligt envis och viljestark liten dam, med mycket humör och hon hanterar inte motgångar på något lugnt sätt.
Men den riktiga trotsen började märkas av runt 15-16 månader. Det går i vågor och just nu är hon extremt trotsig i stort sett hela tiden. Så härligt så 
Hon är 21 månader gammal.
Ettan var två år och 8 månader, tvåan är 2 år och 4 månader och det har hänt någon enstaka gång för henne. Däremot har de alltid haft en egen vilja och blivit sura när de inte fått sin vilja igenom, men det räknar jag inte som trots.
Tror inte heller på trots. Kanske blir jag överbevisad en dag, så bäst att hålla det lite öppet 
men barn som får utrymme att pröva och testa i lugn och ro utan stress brukar inte trotsa. Som vuxen vill man gärna vara där och peta och hjälpa men backar man så brukar man kunna undvika mycket utbrott etc.
Ofta kan man också rannsaka sig själv ... Om man igår sa att vantarna lägger vi i lådan, och idag säger vantarna ska till tvättstugan så förvirrar man det lilla pyret som trodde det började få kläm på hur man lever detta livet.
En annan sak som förvånar mig är att en del föräldrar säger att barnet "vet" vad som gäller. För det första så vet barnet faktiskt inte, de befinner sig i en extrem inlärningsfas och de måste repetera och repetera.
Sedan finns ju många alternativ. Även om man "vet" att man dricker ur ett glas, så vet inte barnet ännu att man inte OCKSÅ kan använda det till att bada fjärrkontrollen i.
7 månader ;)