Svårt med känslor?

Jag tror att det kan vara så att personen låser sig på något sätt.  Jag känner en som var sån, och hon sa att hon hade en massa känslor inom sig, men när hon skulle uttrycka dem tog det liksom stopp. Hon visade att personen var viktigt för henne genom andra saker, som att bry sig om, höra av sig ofta, vara omtänksam osv. 
Men att visa känslor genom ord eller handling var svårt för henne.  Vad det beror på vet jag inte, kan säkert ha olika förklaringar som osäkerhet, personlighet tex.

ja kanske det.... om det ens finns några känslor. det jag är osäker på.. sen är man en jävla idiot till person som är känslig och analyserar mycket så det gör inte saken bättre.

så man vet inte vart man har en sådan person............ visst finns det småsaker.. somsom du nämnde, personen kontaktar en m.m.... men varje dag tänker jag, vad betyder det? inte ett jävla skit behöver de betyda. personen kan verka lite kallhjärtat då och då. kanske lite för gott självförtroende ibland och kanske lite kaxig eller nåt.

antar att den du kände visade endå mer än vad han jag pratar om gör.. fast jag vet ju inte. kanske visar han mycket i andras ögon, fast mycket är det nog inte ens i andras ögon. men andra kanske skulle säga de ser ut som han är intresserad m.m. iblnd känns det så, varför ens göra det han gör isåfall?

men vad gör man när man behöver mer, men inte riktigt vill eller vågar säga det. för tidigt kanske osv... man tänker mycket.

därför jag frågade om detta med svårt att visa känslor. för han verkar sådan... iom kyliga attityden ibland och fina saker han sagt om mig kan jag räkna på en hand.

sen pga det man vart med om förr så blir man själv osäker och rädd av att bli behandlad så... av en av/på person. och man har brist på att våga själv... med att visa känslor, och att prata om hur man känner.... och när man försökt visa något några gånger och får avslag så sluter man sig som en mussla igen..

Själv är jag en sådan person, har enorma problem när det kommer till det här med känslor och som svar eller råd kan jag säga att om han är som jag så visa intresse även när han verkar mindre intresserad för ibland behövs den supporten, besvaras den inte bli inte uppgiven för jag kan lova att han känner ändå, vet kanske bara inte hur han ska besvara...
Tålamod är en dygd och med en sådan person krävs mycket tålamod, hade det inte varit för min sambo hade vi inte varit tillsammans men kan också lova att killen så småningom kommer att öppna sig och kärleken du då får kommer att överraska dig men som sagt ha tålamod och visa intresse även när han inte gör det, uppskatta honom och var omtänksam utan att vara påhängsen för sådant fungerar absolut!

Lycka till...

Jag har också stora problem med att visa känslor! Jag har varit kär i min kk i 3år utan att våga berätta detta för honom och han har inte märkt ett dugg av vad jag känner för honom! Men jag tog mod till mig att skicka sms till honom och berättade vad jag kände för honom! Jag har också tagit upp saker som gör mig ledsen! Så vi har rett ut saker och ting! Anledningen till att jag inte visar va jag känner är nog att jag inte känner mig riktigt trygg på den andra personen, va den tycker och tänker om mig! Rädd för att bli sårad! Vilket jag ju blir när ja inte berättar va ja tycker och tänker, för den andra tröttnar ju och ger upp när den inte kommer inpå mig. Jag vill verkligen inte visa mig svag och sårad inför nån annan och det beror väl på att jag är osäker. Men nu har jag ju iallafall tvingat mig till att berätta för killen va ja känner, tycker och tänker om det hela. Det gick ju heller inte helt som jag tänkt mig eftersom han sa att han ser mig som en kompis, tycker mycket om att umgås med mig och att han fortsätter gärna som kk men inget förhållande. Men jag är ändå glad att jag berätta för honom för det är bra för mig att träna på detta med att öppna mig. Hade jag berättat för honom när vi började träffas tror jag nog att jag hade kunnat fått ett förhållande med honom för då va han väldig att vilja prata om känslor med mig men jag låtsades om som jag inte va intresserad av annat än kk relation, så efter ett tag slutade han också prata känslor. Det kanske kan va lättare att få honom att öppna sig om du visar dig intresserad och försöker komma in på lite prat om känslor. För hade jag känt mig 100% säker på att killen jag gilla va kär i mig så hade jag nog öppnat mig mer! Jag hade inte problem att visa mina känslor för mitt ex men han fick ju verkligen kämpa först innan han fick mig!

Mitt ex var också så, det var jobbigt att aldrig få bekräftelse eller känna sig omtyckt. Förhållandet flöt på utan snälla ord, komplimanger och liknande. Det var en rätt känslokall relation, jag pratade om mina känslor och visade dem i början, men efter nästan ett halvår tröttnade jag.  Jag kände mig helt osäker på vad han kände för mig och tröttnade på att inte få någon direkt respons när jag sa att jag tyckte om honom, var kär i honom osv.

problemet är att jag är väldigt känslig så jag blir väldigt sårad när man inte blir besvarad.. försöker inte ta åt mig men... hur vet man inte hur man ska besvara? i "min" värld så är det ju liksom så att känner man något så är det ju bara svara tillbaka likadant typ? och tålamod har jag jättedåligt av. jag kämpar otroligt mycket.. stänger in både bra känslor och dåliga känslor :(

önskar så mycket du hade rätt i allt du sa, för jag vill allt ska bli bra...

är nog det att det är svårt för mig att veta hur man ska vara.. visar intresse gör jag nog. speciellt när vi är med varann för jag är en väldigt kärleksfull person... jag tar nog inte mycket initiativ till närhet, ingenting alls faktiskt för jag vågar inte. men när han gör det, då ger jag mkt.... och han borde känna värmen från mig för jag smeker han och kliar han massor när man ligger och ser tv o sånt.. visar ömhet och kärlek helt enkelt. sen har väl jag skrivit mer varma saker i sms än han. =( skriver jag att jag önskar han var hos mig och sovde med mig och liknande saker så får man tillbaka typ "jo det hade var nice/skönt" "ja det hade man behövt" osv... sådana kommentarer tillbak... då känns de som jag dör i mitt hjärta. så mycket jag skulle kunna berätta... man önskar man ba kunde få se en film om hur andra är eller hur andra har det så man kunde jämföra mer...... om det nu är så att han har svårt att visa känslor. men somsagt så uppfattar jag han som rätt så kall ofta.

ledsen att höra det inte blev besvarat...

jag känner igen mig i det du skriver för sådan är ju jag nu.. rädd för att bli sårad eller inte få respons på det jag skriver. så visst är jag också rädd att visa känslor nu, eller har svårt för det. fast jag är endå mer kärleksfull än han jag skrriver om i denna tråd.... han är väl mer av vad jag skulle kalla har svårt för känslor. visst han är ingen robot, nog visar han något. men inte på det sättet jag menar om man tycker om någon. eller visar för lite, eller hur jag ska säga det.... som jag nämnt ovan så uppfattar jag han ofta som av/på. samt kall då och då....

jo jag försöker visa känslor.. men jag är bra på att stänga in mig när jag inte får responsen jag behöver. då blir jag tillbakadragen och "sur"...

jo det med att komma in på känsloprat har jag velat länge... känner också att det är ett sätt att komma närmare varann... före vi träffades IRL så pratade vi massor och skrattade gott åt att vi var så lika, ville så mycket samma saker... pratade hus, barn och namn m.m.. tittade till och med på hus på nätet :P drömde oss bort osv.... efter vi träffades IRL har vi inte pratat om sånt en enda gång typ. känns som det är en vägg mellan och känns som det aldrig funnits tillfällen att prata om sådana saker och liksom komma nära sådär igen... jag fattar ingenting... vilket gjort att jag känner mig inte lika nära han längre. när man inte känner man kan prata om vad somhelst........och att det är något kyligt som sätter stopp.

förstår det.... så känner jag med... man behöver bekräftelse... och det hör ju till att uppskatta varann. jag och killen jag pratar om i denna tråd är ense om det. just att vara viktig med sådant.. typ hålla kärleken vid liv. samt att inte ge upp för lätt. att man inte kan ge upp bara för att förhållandet känns tråkigt osv.. han verkar ha lika vettiga tankar som mig. men endå kan han vara så kall... så av/på. men jag tycker om han för han känns endå som en mogen trygg person. eftersom vi ville så lika här i livet.

hade vi vart ihop hade jag kunnat "kräva" mer kanske... prata om att visa mer kärlek osv.. nu dejtar vi bara och det känns bara dumt att kräva honom visa kärlek. samtidigt som jag kanske behöver det också för att växa in i denna relation mer.... vet inte alls hur jag ska ta upp det eller när det är rätt tillfälle.... då och då tröttnar jag med. men så är det något som gör så man blir glad igen osv...

Mycket av det du skrivit här i tråden skulle lika gärna kunnat vara jag som skrivit om mitt ex.
Jag kanske borde gett honom mer tid, men jag började efterhand må dåligt i förhållandet eftersom jag kände mig oälskad och ouppskattad.
Hur länge har ni träffats?

ja man mår ju inte bra.. om man blir tom och ledsen av att känna sig oälskad. knappt få uppskattning och måsta suga åt sig av de lilla man får... sen just måsta leva med det oberäkneliga. i mitt fall hans av/på beteende...

vi har pratat med varann ungefär 2 månader nu... och dejtat IRL sen 1 augusti. så det blir ju lite över en månad... träffats 2 helger fredag-söndag... samt 2 enskilda dagar fast vi har då sovit över även då. inte så mycket alls... men känns endå mkt då man pratar varje dag osv. sen kommer man nära varann på ett speciellt vis när man umgås på de sättet... va några dagar/sova över m.m... man blir som "mini-sambos".

behöver skriva av mig någonstans....

jag åkte hem från honom igår på morgonen då han skulle till jobbet... vi pussar varann hejdå och säger vi hörs... tyckte han lät lite annorlunda när han sa vi hörs. typ väldigt bestämd röst eller nåt :s jaja...

hela dagen går och vi hörs inte av. när jag skulle sova på kvällen skickar jag ett godnatt sms, han svarar några minuter senare att han också ligger och ska sova.

och än sålänge idag har vi ej hörts av heller....

kanske låter fånigt för er, men jag väntar på att han ska höra av sig. han brukar alltid göra det. men igår gjorde han inte det. första gången sen vi börja prata som han gjorde så.... det gör så jag får ont i magen och blir ledsen/orolig. han hade haft tid att smsa mig..... sen skrev jag puss och gos i slutet på mitt sms och han bara "pusskram".... jag tycker det är typ det sämsta man kan skriva om ja säger så. han kunde åtminstone svarat samma som jag skrev... för det har han skrivit förr till mig :(

att han skriver först sms och msn osv, är typ den enda bekräftelsen jag får från honom, enda som gör så jag känner han tycker om mig. så jag vill inte bli kallad dum för att jag klagar för detta. för jag skriver också först ibland, men visar destå mer ömhet när vi ses och sådant. så för mig är det väldigt viktigt just att han tar initativ till att skriva de där smsen osv.....

så nu känner jag mig ledsen och mår inge bra...... är så rädd han inte ska skriva idag/ikväll heller. efter igår så är jag rädd för det..... förstår inte vad han gjorde så för? jag tyckte vi hade en underbar kväll/natt onsdag-torsdag. vi var som vi brukade och myste och sådär.......

grät under dagen igår för jag kände saknad för honom men typ grät för jag kände någon sorg av något slag, kanske kände på mig han ej skulle höra av sig redan då.... och idag gråter jag för jag är rädd allt ska skita sig......... vill verkligen inte och orkar verkligen inte det =(((

Jag förstår dig.  I alla fall var det så för mig att eftersom jag inte kände mig säker på hans känslor eftersom han inte visade dem, kunde minsta sak, som ett missförstånd eller tvetydig kommentar, göra att jag rasade ner, och det fanns inget att klamra sig fast vid.  Allt var så skört och osäkert i förhållandet, eftersom jag inte var säker på hur han egentligen kände för mig.
Vid några tillfällen tog jag upp detta med att visa känslor och att det är viktigt, första gången sa han att jag skulle ge honom tid. Andra gången jag tog upp det, några månader, senare slog han bakut och ville inte prata om det.

Att besvara kan faktiskt vara väldigt svårt, särskilt om man är både osäker på sig själv och sina känslor inför den andre vilket jag efter att ha läst resten av dina inlägg tolkar det som att killen du träffar verkar vara.
Tror också att du hänger upp dig alldeles för mycket på allt han inte gör eller gör på ett sätt du tvivlar på. Förstår att du ifrågasätter då du ju tycker mycket om killen och vill inget annat än att det ska vara bra mellan er men det är lätt att snurra in sig och reagera på sådant man normalt inte skulle göra i sökandet av bekräftelse av att känslorna är ömsesidiga.
Du måste bestämma dig för om killen är värd det?, det krävs tålamod från din sida, Rom byggdes inte på en dag och kanske är inte ens killen medveten om hur han agerar, kanske är det fullständigt normalt för honom.
Själv blev jag inte medveten förrän flertalet av mina pojkvänner jag haft påpekade hur sällan jag visade känslor, inte sa vad jag tyckte och visade vad jag kände osv... inte förrän då började jag fundera kring hur de hade rätt eller inte och har idag kommit fram till att de haft helt rätt då även min nuvarande sambo också påpekat densamma.
Försöker nu att ändra mig, vara medveten och utmana mig själv för när man ska visa känslor och säga vad man känner så är det precis som om man får lim i munnen, det stakar sig fullständigt och hur gärna man än vill få ut det så går det inte, allt man vet är att man känner för någon men hur mycket kan ta lång tid att komma underfund med. Kanske är din kille också som jag att han vill vara helt hundra procent säker på vad han känner och framförallt om han verkligen vill satsa på ett seriöst förhållande innan han gör eller säger något. För dig handlar det om att försöka finna ett mellanting där du visar och agerar men samtidigt inte för mycket för då kan man känna sig trängd men tycker du verkligen om killen så ge inte upp, kanske kan du också vara den som visar honom hur han faktiskt är, ge honom tid men bara genom att du inte ger upp och fortsätter visa vad du känner och tycker om honom så har du vunnit massor tro mig..
Han tänker precis lika mycket som du med enda skillnaden att han inte visar det men det gör han definitivt..

ja visst är det säkert så, hade han vart störtkär hade han väl inte betett sig såhär. men han har sagt tidigare att det är ett stort steg för båda att gå in i ett förhållande. och han verkar vara sådan som inte vill förhasta sig.. han kanske behöver tiden.

förstår vad du menar.. men varför jag reagerar är att han gör saker som inte är normalt. han beter sig annorlunda. T.ex att inte höra av sig den dagen jag åkte hem från honom har aldrig hänt förr under dessa 2 månader =(

det du beskriver låter ju likt honom, och just det att han verkar också vara sådan som vill vara säker på saker och ting. jag försöker verkligen ha tålamod... men när han nu börjat bete sig lite annorlunda så mår jag väldigt dåligt... man känner sig liksom, dumpad eller nåt.

efter det senaste inlägget har det ungefär fortsatt detsamma... han har typ slutat skicka mig sådana där spontana sms där han berättar vad han gör, eller berättar något som hänt eller liknande. han åkte hem till hemstället efter jobbet den dagen jag åkte hem, så vi hade lite sms kontakt under helgen bara. han skrev som bara saker om sig själv och frågade som aldrig hur jag mådde och så... på söndagkväll när han kom hem till sin lägenhet igen så kom han in på msn.. jag skrev till honom då och vi pratade en stund. jag berättade då hur jag kände, för jag hade mått dåligt ett par dagar och kände jag behövde få ur mig. jag började med att fråga om han tyckte jag var konstig på något vis, och lite sådana frågor.. för jag villle få reda på om han tolkade mig på något vis som kanske fått honom att bli osäker på mina känslor för han osv.. jag vet jag kan bli väldigt reserverad/kort i pratet/suraktig osv av ett kyligt beteende osv.. jag ville liksom förklara mig! vi pratade en stund iaf, fick väl förklarat lite. fick då också sagt att jag tycker han är kylig ibland, jag sa det på ett snällt vis och bad om förlåt ifall han tog illa vid men menade inget illa. vi pratade lite om det iaf, men han sa inte så mkt. han sa bara att han kanske var lite försiktig av sig och tar det lungt. sen om att han var kall sa han att han kanske var lite osäker av sig som person... påpekade även att det ibland känns som att han inte tycker det är roligt att jag är hos honom, då han gärna gör en massa saker och dolar på... att jag då blir "sån där" som jag hade förklarat om. men han sa han bara lätt blir rastlös osv... och att "ja då är det ju inte lätt att förstå varann" när jag förklarade hur jag tog det. och sen sa jag väl nåt om också att jag inte vet hur jag ska bete mig ibland... om man kan säga fina/snälla saker... på det svarade han "ja jag är väl inte lätt att tygla, vet varken ut eller in ibland"......... lite snabb återberättande av när jag lättade mitt hjärta iaf... var sent på kvällen så vi fick lov att gå och sova.

dagarna efter detta har endå fortsatt typ samma. jag skrev till han först på msn typ på måndagen också. på tisdagen och onsdagen skickade jag spontana sms om något jag hade att berätta på dagen. på tisdagen svarade han på de smset. på onsdagen svarade han ej på smset.... han skrev först till mig på msn tisdag, onsdag och torsdag. på onsdagen kommenterande han inte ens smset jag hade skickat som han struntat i, som om de inte ens existerat. så jag frågade om han hade fått det och svarade jo han hade fått ett sms, och svarade på den frågan jag hade ställt då.

berättar sådana här detaljer för att försöka ge en så bra bild av min "misär" just nu. av beteendet... att han skrev till mig på msn är liksom det enda som gjort mig lite glad för närvarande... som ett bevis eller vad jag ska kalla det, att han ville prata han med. MEN, känner endå det saknas en varm omtanke... jag vet inte vad det är.

i måndags väntade jag på att han skulle skriva först, ville inte vara för på då jag kände jag faktiskt vart den som hållit igång kontakten hela helgen... men 2 ½ timma gick och han skrev inget, då fick jag nog och skrev. han har ALDRIG dissat mig på det viset under dessa 2 månader! men iaf tis-tors skrev han ju till mig efter ett tag då han loggat in så de kändes rätt ok.

men han beter sig somsagt inte som han brukar.... han har haft flera chanser att säga om han inte vill ha med mig att göra mer. frågat flera gånger om han är ledsen, sagt att han kan prata med mig om han vill. och även när jag tog upp pratet om att han kändes kylig så kunde han ju sagt att han inte tycker om mig???

om vi ej hade möjlighet att prata på msn förr, då han åkt hem till hemstället osv.. så skrev han alltid sms.. berätta vad han gjorde osv... nu kan han strunta i det, är helt tyst. verkar inte bry sig om att säga godnatt till varann, höra hur det är, vad man gjort på kvällen m.m. igårkväll var samma sak.... jag skrev till han vid 9 för jag var ut o festa lite. hade inte jag skrivit hade han aldrig skrivit till mig, för han svarade på mitt sms och sa han skulle gå och sova strax. ....jag vill bara tro han har en dålig period. men varför säger han inte det till mig då? han kan endå göra smajlgubbar och låta glad när han skriver. har hälsat "hej:)" / "hallå:)" när jag skrivit på msn ibland.. som att han blev glad att jag skrev.

och vad gör man när jag sagt hur jag känner och så, men han endå inte verkar göra något annorlunda? Jag har kämpat så hårt med att låta glad och mysig hela veckan.

kunde hantera hans beteende när han endå gav mig bekräftelse och skrev varje dag och smsade ofta... kände mig endå trygg och omtyckt då! men nu senaste veckan här när han dessutom känns off. så är det väldigt jobbigt...... vet varken ut eller in. man bara tar allt personligt, känner känslor av att vara lämnad osv. det pyttelilla man får just nu, tar man som tecken på att han endå vill finnas där. vill han det? för han har kunnat säga annorlunda flera ggr. framförallt inte skriva till mig då? eller fortsätta skriva puss och sådant. men det är ju bara jag kanske, för mig betyder puss osv att man tycker om någon. jag skriver inte så till någon annars, absolut inte.

förlåt all text! behövde berätta =( och hoppas ni som är sådana hära kan hjälpa mig lite.

Och de sällsynta tillfällena han sa nått så tyckte jag att det betydde SÅ mycket. Men det visade sig att han var ett riktigt svin och var otrogen mot mig. Konstigt att han som var så jävla rädd för att bli sårad kunde såra mig så in i helvete. (Lite OT )

tänkte fråga om ni i era dejter osv, ignorerade dem vissa dagar? sa ni typ aldrig fina saker om dem eller komplimanger?

vill ba allt ska bli som förut.. jag kämpar så mkt med att ha tålamod osv..

gett så många tillfällen för han att säga om det är något.. men han säget inget... vill han bara det ska flyta ut i sanden eller?