Jag har kommit in i en rejäl svacka. Bara gråter och känner mig eländig. Har så mycket att göra men har ingen motivation för någonting.
Jag vill bara bli gravid. Allt känns bara som en enda lång väntan tills jag får försöka att bli gravid igen. Jag bara lever av tiden. Känns verkligen som slöseri med mitt liv. Men vad ska jag göra, har verkligen ingen motivation!
Om jag bara kunde hitta livskraft. Just nu är det bara mörkt.
Ingen som känner igen sig?
Har varit precis där du är. Och även djupare..
Finns det någon du kan prata med, och då verkligen om allt som hänt och hur du mår?
Annars tycker jag att du ska vända dig till psykakuten och få ordning på samtalshjälp och kanske medicin så att du hittar en liten mening med det "så kallade" liv vi har nu utan våra små hos oss..!
Varma kramar!
Du har rätt. Jag borde söka hjälp. Allt jag gör, gör jag för att andra förväntar sig det. Jag gör aldrig något för min egen skull.
Ja det är nog bra att hitta någon att prata med, kurator tex.
En sak som hjälpte mig och min man var att försöka göra sådant man tycker om. Det behöver inte vara märkvärdiga saker, utan tex att träna, lyssna på musik, promenera, sjunga eller vad det nu är som man tycker om att göra.
Försök samtidigt att rensa bort "måsten" och saker som du inte vill göra.
Du får gärna inboxa mig om du vill.
Tack för att du svarade.
Jag har redan gått i professionell samtalsterapi och fått verktyg till att hantera min förlust och sorg. Problemet är att jag är så trött på mig själv och min enorma barnlängtan. Den förgör mig, äter upp mig inifrån.
Om jag ska vara ärlig så finns det inget som jag tycker är riktigt roligt längre.