Detta kärleksspelet gör mig fan knäpp!!! Men nu ska jag bli okänslig och kall.. Han kommer troligtvis älska det.. :S

Jag tror väl att vi älskar varandra,
har varit tillsammans i ett år och det
känns verkligen rätt.. pirr i magen
vi visar uppskattning och kärlek och
allt som betyder något, men så kommer det där MEN:et..

Jag är en tänkare, han är en tänkare.

Vi spelar det förbannande spelet hela tiden för
att ingen ska bli sårad, ingen ska hamna i underläge.

Vi är så jäkla självständiga (tror vi) och extremt fina
för att inte vara den som kanske kan förlora kärleken,

Även om

vi ständigt bryr oss väldigt mycket om varandra,
hjälper varandra i allt, visar varandra uppskattning och kärlek.

Så kommer det där spelet och förstör.

Vi är populära och sociala, andra ser upp till oss..

Vill bara gömma mig med han..

Får han ett sms av en tjej så säger han givetvis det,
jag hämnas med att skicka till en killkompis, får jag ett
sms av en kille så säger jag det och han hämnas.

Umgås jag med mina killkompisar en kväll, så hämnas han
några dagar senare och umgås med sina tjejkompisar.

Glömmer jag att ringa han på måndag när jag lovat,
så ger han igen på tisdag med samma mynt.

Pratar jag med en kille på krogen, kramar nån killkompis,
så ger han igen efter några minuter.

Ibland så har vi det lugnt och mysigt, det är bara vi
och allt är perfekt. Vi stänger av mobilerna och bara
inser hur mycket vi älskar..

Men så förstör vi med detta menlösa beteende..

Hatar det, vill inte.. Vill bara älska han utan
att spela, men mitt kontollbehov av mig själv
förstör. Vill inte vara rädd för att bli sumpad.

Man kan ju inte tro att vi snart är 30 år
och håller på som fjortisar.