Lätt att tappa hoppet.... Vi skaffade hund efter ca två år. Ska inte säga att vi aktivt försökt i två år, men det var 2,5 år sedan jag slutade med p-piller. Vi var bara inte så "aktiva" första året eftersom jag fick nytt jobb och så. Men efter ett år började vi kolla med ägglossningstest och då fick vi till det med en gång. Slutade i missfall vecka 11 (fast det hade dött flera veckor tidigare-inte kul att gå så länge då). Kände mitt i sorgen att vi åtminstone hade lyckats. Sen blev vi gravida i mars igen, en extremt lång väntan... men väldigt tidigt missfall. Då började vi lämna prover. Min man ska lämna ytterligare ett prov i oktober och vi har sagt att han ska göra det för man vet aldrig med denna graviditet. Sen står vi på kö för IVF, men hade gärna gjort det privat också om man bara visste om det gick. Men det är ju onekligen ingen garanti det heller. Kanske har hunden fått oss att tänka på annat, kanske inte, glad är jag i honom. Det är inte vår egna utan vi är "extra föräldrar". Många som säger att det är bra att försöka hitta något annat att tänka på, även om det inte är stor tröst så en del.
Usch ja, att det ska vara så jobbigt att skaffa barn......
Håller tummarna för er.