HJÄLP, jag är nybliven tvåbarnsmamma!

har två men minsta är 1 år snart..men känner igen mig..pojken kramar hårt och är och ska krypa på lillasyster och han väger ändå 17 kg

men rutinerna kommer...det går inte få dom över en dag...

Också en helt nybliven tvåbarnsmamma. Äldste sonen är född i feb 07 och den yngre i början av september. Även om det här med bebisskötsel känns helt ok så känns som det kommer att ta ett tag att få vardagen att funka smidigt. Att känna att man ska räcka till för dem båda. Storebror är jättesnäll, men vill ju gärna väcka bebisen så att han ska få vara med, vill pussa och krama och trycker alldeles för hårt.

Hej!
Jag har en son född april-06 och en dotter född juli-09

och jag undrar också hur man göööör

Man måste väl ge det tid. Men faktiskt, över helgen sedan jag startade tråden så har jag på något sätt blivit lite mindre förvirrad. Jag tror att det hänger ihop med att jag har sovit bättre. Vi har splittat på oss, min sambo och storebror sover i storebrors rum och jag och lillgrabben i dubbelsängen. Det är hur skönt som helst att bara ha lillgrabben att fokusera på. Jag lär inte släppa in dom igen på några år...:)

Har en son född i juni 2007 och en dotter född i augusti 2009. Tycker också det är svårt att veta hur man ska få till vardagen. Vår 2-åring har alltid varit otroligt aktiv och är nu dessutom otroligt trotsig. Man skäms för att säga det, men det är nästan så att man bävar för att behöva hämta honom från dagis eftersom man vet att man måste sysselsätta honom konstant i 4-5 timmar tills det är dags för honom att sova... Jag älskar honom naturligtvis jättemycket - men man orkar inte hur mycket som helst som nybliven tvåbarnsmamma.

Jag har varit 2-barnsmamma i lite mer än ett år nu (20 månader mellan dem), Till en början var det en dans på rosor, men efter ca 1 månad, när vardagen var tillbaka (min man reser mkt i jobbet o är borta 4-14 dagar åt gången) kom chocken. Hur skulle det här gå? Hur skulle jag överleva? Och självklart kom sonens 2-års trots väldigt lämpligt :P
Jag slutade amma och övergick till ersättning, för att slippa sonens avundsjuka vid amning, "bodde" på öppna förskolan och var noga med att få dottern att komma in i våra rutiner.

Min första son är född i mars -07 och lilla sonen föddes 11:e augusti. Allt har, mot vad jag trott funkat hur bra som helst!!

Var lite orolig när min man skulle börja jobba efter dom 10 pappadagarna men även då gick det hur bra som helst.

Storebror Sigge är hur gullig som helst mot lillebror Ville, men man får vara med och passa, för som andra har skrivit så har han ingen konrtoll hur hårt han kramas med lillebror osv...

Vi kom snabbt in i någolunda  rutiner och så går Sigge 15/tim veckan på dagis och då kan jag med gott samvete gosa med Ville!!

Jag tycker att allt känns så naturlig nu, man har ju vanan inne!!!

Kram till er alla fantastiska mammor!!

Grattis till alla tvåbarnsmammor. Själv har jag två flickor födda nov 06 och aug 08, så minstingen är snart 14 månader. Jag känner igen mig i all förvirring, förväntningar, trotsiga storasyskon och helt underbara dagar när man önskar sig en bebis till....

Mina bästa överlevnads tips är som ovanstånende dela nätterna/olika sovrum, jag flyttade in till den minsta under de månader jag nattamade ca 6 månader, och min man tog storasyster om hon vaknade. Var jätteskönt att bara fokusera på ett barn, ibland fick man tom sova några timmar i sträck. Jag prioriterade sömnen väldigt mycket den första tiden, gick och lade mig när bebisen somnade för natten, jag och min man fick inte mycket tid men det är en väldigt kort period.

Jag försökte även planera så mycket som möjligt i förväg och skapa rutiner. T ex lägga fram kläderna på kvällen, skriva matsedel, storhandla, skala potatisen när minstingen sov innan vi hämtade storasyster på dagis med mera.

Nu är barnen snart 3 och 1,5 år och jag tycker det flyter på bra, visst finns det dagar när inget funkar, men så finns det oxå dagar när de leker jätte bra och jag tom kanske kan få sitta ner 10 minuter och läsa tidningen....

Lycka till och gör det som känns bra för dig, det blir bara lättere (tycker jag)

Ja, jag kanske börjar komma in i det lite. Igår var båda hemma och då var det hur lätt som helst, allt flöt. Idag så är storebror på dagis och jag hade tänkt bara mysa med lillebror...det var mycket mer komplicerat. Så små bebisar kanske gillar lite action och kaos ändå...eller total uppmärksamhet förstås...