ung och cancer.

jag har själv haft cancer, och små barn. Det är ingen dans på rosor direkt, men man tar sig igenom det också. På ett sätt så underlättar det faktiskt med små barn. Dels för att de är så beroende av en att man inte har något val. Man måste gå upp på morgonen, måste laga frukost, måste gå till affären osv. Dessutom så får man så mycket kärlek att det får en att kämpa och anstränga sig lite till.

Det finns fler forum för cancerdrabbade o deras anhöriga. Här på FL har cancerdiskussionerna en tendens att dö ut.

ex www.cancersamtal.nu www.cancerfonden.se www.cancertjejer.forum24.se

Hej TS!

Vi är oxå en ung familj där min make har obotlig cancer, dvs bukspttkörtelcancer som spridit sig till levern. När vi frågade om prognosen sa läkaren till min man "jag är glad om du lever om ett år". Cancerbeskedet fick vi dagen innan midsommar.

Min man har precis fyllt 40, jag är 34, våra småtjejer är 3,5 år och 1 år gamla.

Jag ska delta i en anhöriggrupp på onkologen på KS. Det är 8 personer i gruppen och alla är anhöriga till folk med obotlig cancer. Den startar nästa vecka. Vi ska träffas en gång i veckan under sex veckors tid.

Hur gamla är ni och era barn? Vilken cancer är det och vilken prognos?

Jag har inga barn så det vet jag inte så mycket om. Vår sorg är istället att min man blev steril av cancern innan vi fick några.

Men vi har just varit igenom den resa som ni nu har påbörjat. Min man fick diagnosen testikelcancer för 18 månader sedan. Han opererades ganska omgående. Vid tiden för operationen hittade man ingen spridning så han gick in i deras kontrollprogram.

Men efter ett halvår upptäcktes en stor tumör i ryggen. Nu blev det cellgifter i 4 omgångar. Det var en fruktansvärt tuff tid, Det var sjukhusvistelse under en vecka med cellgifter via dropp varje dag och sedan två viloveckor. Den första viloveckan var han han oftast helt utslagen för att sedan kunna göra lättare saker andra veckan. Men mot slutet av kuren var han dålig hela tiden och drabbades av många infektioner och ett farligt lågt immunförsvar så då låg han inne mer.

Men vi tog oss igenom det och nu ser allt bra ut igen och han är tillbaka i kontrollprogrammet. Testikelcancer svarar väldigt väldigt bra på behandling och det är den cancer med lägst dödlighet. Även med väldigt spridd cancer så klarar sig de flesta (Över 96% totalt om jag inte missminner mig).

Han har dock fortfarande biverkningar som tinnitus och förlorad känsel i fingrar och fötter. Balansen är påverkad och han blir väldigt lätt trött. Men det blir sakta bättre och bättre. Han ska få behandling mot tröttheten och har under perioder gått hos en psykolog. Han tar även antidepressiva.

Jag vill med det här inlägget ge er en liten inblick i vad som eventuellt kommer att hända. Det är skitjobbigt, men det är samtidigt något ni med största säkerhet kommer att besegra. Var inte rädda för att be omgivningen om hjälp, och se till att ni får en samtalskontakt.

Lycka till!

Säg bara till på sjukhuset så kan du få hjälp och stöd från kuratorn. De kan även hjälpa till med praktiska saker som rehab efteråt och sjukresor mm.

Jag förstår att du är orolig så här i influensatider. Vi valde att låta bli att umgås med alla som har dagisbarn under tiden han fick sin behandling. Framförallt när immunförsvaret var som lägst. I övrigt var det handsprit, handsprit, handsprit Min man fick även sprutor för att boosta immunförsvaret. Men jag tror säkert att sjukhusen är medvetna om riskerna och talar om för er hur ni ska göra.

Det kommer att gå bra!