Ni som fått fullgågna barn men hamnat på neo

Min äldste son fick syrebrist vid förlossningen pga av att han hade navelsträngen 2 varv hârt lindad runt halsen. Hans apgar lâg pâ 5-8.Han fick ligga 3 dagar i kuvös och 2 dagar utanför i väntan pâ provsvar att allt var bra, och det var det . Nu är han 2 âr och har aldrig haft nâgra men av den syrebrist han fick.

Sonen var medtagen efter förlossningen med rosslig andning. Barnläkare tillkallades och tyckte att det var säkrast att han fick vara på neo. Låg i CPAP i ca 10 timmar och sen med syremätare en dag till. Född på tisdag natt natten till torsdag fick han komma över till BB och på fredagen fick vi åka hem på permis, utskriven på lördagen. Sen dess inga bekymmer. Är idag en frisk och sprallig snart 5-åring.

Vår yngsta föddes i v 39+6, alltså på sin BF-dag. Hon fördes direkt till barn-iva eftersom hon andades stötigt när hon kom ut.

Blev kvar med CPAP i 2 dygn, då hade man sett på röntgen att en lungblåsa var sönder och det var den som gjorde att lungan inte kunde hålla trycket. Man såg också ganska snabbt att den skulle växa igen av sig själv Däremot upptäckte man efter 2 dgr att hon hade en infektion, så hon blev kvar sammanlagt 8 dgr där (och var inskriven ytterligare 2 dgr efter det fast vi fick ta hem henne) och fick antibiotikasprutor.

Har inte haft ngt men efter det och är idag en mkt viljestark och härlig 16-månaders som just börjat fsk

stora sonen är född v 36+6. Räknas till prematur men hade han vart född dagen efter hade han räknats som fullgången. Att han hamnade på neo för han var 36+6 var inte orsaken. Han var tillväxthämmad, tagen efter förlossningen och behövde lära sig äta. 2 veckor var vi på neo. Han vägde 2080 och var 44 cm lång och låg i CPAP den första dagen, sen ingen syrgas.

Tjejen föddes 86 timmar efter att vattnet hade gått (igångsättning eftersom jag inte fick några värkar). Hon var "snabbandad" när vi kom upp på bb. Dygn 2 så ville hon inte suga utan somnade bara vid bröstet. Samtidigt så steg hennes CRP och då kördes vi ner till neo för antibiotikabehandling mot en infektion. Hon låg över natten på neo med intravenös antibiotika. Sedan fick hon komma upp till oss på bb där vi stannade ytterligare ett dygn. Första tre dagarna hemma så åkte vi in till neo för antibiotika två ggr/dag sedan fick vi fortsätta behandlingen i ytterligare några dagar hemma.
Hon blev ganska pigg efter endast ett dygns antibiotikabehandling och nu är hon en kärnfrisk liten praktbebis! Personalen på neo trodde att hon var överburen eftersom hon var så stor jämför med de små fågelungarna som låg där. Men faktum är att hon var 10 dagar tidig!

Jag tyckte att natten hon kördes ner till neo var fruktansvärd, nyförlöst och livrädd som man var. Men så fort hon piggnade till sig så har jag bara positiva minnen därifrån. Personalen var helt FANTASTISK. Jag fick även lite perspektiv på livet när jag såg de andra små barnen som låg där och deras föräldrar.

Loke föddes v 39+5, han hamnade på neo pga gulsot och dåliga blodvärden.
Möjligen hade han inte hamnat på neo om inte hans äldre bror hade haft så väldigt höga bilirubin värden, de tog det säkra före det osäkra när de såg att även lillebror började bli lite gul. Väl där tog de blodprov som visade lite dåliga blodvärden så då fick han blod. Det hade förmodligen aldrig upptäckts eller behandlats om han inte hade hamnat på neo.

Och så klart var ju även storebror fullgången... mer än.. ;) han föddes i v 42+6 och hade väldigt höga bilirubin värden. Han fick sola i tre dygn innan vi skrevs ut.

Min son föddes en vecka före BF. Förlossningen gick bra utom precis sista stunden när jag hade för svaga krystvärkar och han hade handen uppe vid huvudet, så själva utdrivningen tog för lång tid och påverkande honom. Han var blå en halvtimme efter att han kom ut så till slut tillkallade de neopersonal och behandlade honom med neopuff, dvs mask med luft som hjälper lungorna att skapa tryck och fyllas ordentligt. Sen var allt frid och fröjd i sex timmar, och sen, inför våra ögon där på BB, blev hans fötter plötsligt blå igen och den blå färgen vandrade uppför hela kroppen. Vi ringde på personalen som larmade och sprang iväg med honom och plötsligt stod det tio vita rockar runt vår lilla bebis och neopuffade honom igen och de kom med kuvös för akuttransport till neo.

Det blev egentligen aldrig klarlagt vad som var fel men de trodde - efter att ha uteslutit massor av saker - att han hade en kraftig infektion typ lunginflammation i kombination med en fostercirkulationsrubbning (vilket innebär att hålen i hjärtat inte slutits som de ska vid förlossningen utan blodet fortsätter att cirkulera som om det skulle syresättas av navelsträngen, utan att passera lungorna). Vi låg inne i tio dagar men mesta tiden berodde det på att han inte kunde komma igång att äta själv ordentligt.

Sedan dess har han varit frisk!

Jag har skrivit en lång berättelse om neotiden som jag gärna delar med mig av. Inboxa mig iså fall.

Gjorde akut kejsarsnitt pga att både jag och sonen fick en infektion under förlossningen.
Stannade på neo i en vecka, sonen med antibiotikakur.
Sonen föddes i v.38+6, 3726 gram och 52 cm lång. Idag är han som vilken (snart) 3 åring som helst!
Kort efter snittet så hade jag ju såklart fruktansvärt ont, sov dåligt om nätterna. Jobbigt med alla rörelser och inga tunga lyft, men även jag är helt återställd
Minns tiden på neo som väldigt jobbig, idag efter barn nr 2 så inser jag att jag hade en förlossningsdepression.
Allting var ju väldigt kaotiskt med akut snitt osv, hade kunnat få hjälpen men var för rädd för att be om den.

Å det är intressant att läsa era berättelser och vad glad jag blir att läsa att det gått bra för alla era barn!

Själv blev jag katastrofsnittad och stumpan hamnade först på samvården eftersom hon var medtagen pga syrebrist och så hade hon för surt blod. Efter några dagar kom läkarna in och sa att de trodde att hon var allergisk mot protein vilket är allvarligt och tydligen väldigt ovanligt. Då hamnade vi på neo och efter yra dygn fick vi reda på att hon inte hade sjukdomen de trodde. I stället visade det sig att hon hade grav njursvikt och att levern hade fått stryk av syrebristen under förlossningen. Så helt plötsligt hade hon en annan dödlig sjukdom än den första. Sen fick hon blodförgiftning på det. Vi låg på neo i tre veckor och den tiden var nog det absolut jobbigaste i hela mitt liv. Jag var så fruktansvärt rädd och tyckte att det var fruktansvärt att ligga i sängen hela tiden utan att kunna göra nått.

Men nu i efterhand är jag så otroligt tacksam ändå på nått konstigt sätt över den tiden för jag har nog fått ett annat perspektiv på livet och det går inte en dag utan att jag tänker på alla starka oroliga föräldrar med sjuka barn och prematurer som ligger på neoavdelningarna.

I dag är vår dotter helt återställd så vår tid på neo slutade också mirakulöst nog lyckligt.

Sarita: jag läser gärna din berättelse om neotiden.

Mira föddes en vecka efter bf. Hon fastnade på väg ut (kom med armen först) och var väldigt påverkad av förlossningen såg dom med hjälp av skalpelektroden så när hon väl kom ut med hjälp av sugklocka så stod de läkare från neo redo att hjälpa henne. Hon andades inte när hon kom ut, apgar 4-5-6 men kom upp till 10 efter ca 30 min.

Jag minns att dom sprang iväg med henne sen tog det ca 2 timmar innan jag kunde komma upp till henne i kuvösen. Hon låg med saturationsmätare, glukosdropp hade hon också men hon piggnade på sig väldigt fort. Fick sondas en del första dygnet.
På morronen efter att hon föddes (en måndag kl 17,08 föddes hon) så fick hon komma till värmebädd istället för kuvösen. Sonden hade hon kvar en dag efter det.

På onsdagen så skrevs vi ut från neo och fick åka hem.

Mira är idag en pigg å glad 6 åring utan men efter sin tuffa start :)
När vi hörde av oss till bvc när hon var 3 dagar gammal så trodde dom att de var nåt fel för vi kunde ju inte va hemma så tidigt, dom fick rapport av min bm dagen efter hon föddes. Hade vi tagit till oss hur illa de var när hon föddes hade vi inte åkt hem så tidigt dock...

Mina tvillingtjejer föddes med akutsnitt efter en lång igångsättning iv.39+0.
Tvilling ett låg i infekterat fostervatten och hamnade på neo och fick antibiotika. Efter två dagar fick vi henne till oss och så åkte vi upp två gånger om dagen till neo för att hon skulle få sin antibiotika. På sjunde dagen skrevs hon ut och vi åkte hem.
Idag är flickorna 3½ år och väldigt friska båda två. De står till och med emot de flesta sjukorna från dagis...

Min son föddes bf+14. Blev sugklocka och yttre press och han var helt oväntat livlös då han kom ut, läkarna har fortf ingen förklaring till varför han va så dålig, vilket fortfarande känns lite jobbigt, man vill ju gärna ha svar. En tid efter förlossningen hade jag väldiga skuldkänslor, undrade om jag hade kunnat göra nåt annorlunda, om det inte hänt ifall jag undvikit epiduralen bl.a...

De fick igång hjärtat snabbt men värre va det me andningen, de fick intubera honom och så bar det av till neonatalen där vi stannade i två veckor. Han fick en mindre infektion, använde CPAP under en period och de gjorde ett flertal undersökningar, bl.a flera eeg:n. På magnetröntgen som gjordes såg man att det uppstått en liten syrebrist i den mororiska delen av hjärnan, mitt hjärta höll på att stanna då de berättade det.

Ida är sonen 10 mån och utvecklas helt normalt. När han var 3 mån gjordes sömn-eeg samt en neurologisk undersökningen som inte visade på något avvikande vad gäller motoriken. Vi ska iväg på en ny neurologisk undersökning i slutet av den här månaden men jag är inte speciellt orolig. Han rör sig precis som han ska göra och som tur är så har han istället varit tidig i utvecklingen:)

Hej allihopa,

Det här är en lite äldre tråd ser jag men jag tänkte ändå slänga ut en krok för att höra hur det gått för alla? Fantastiskt kul att höra att det ändå gått bra för era ögonstenar trots den tuffa starten i livet med ett besök på Neo.

Jag är själv i den situationen att min son hamnade på Neo i en vecka efter BF och ovissheten och oron är väldigt påfrestande. Vore skönt att höra lite från föräldrar med liknande erfarenhet.