Kan man känna livmoderhalscancer?

Hej!
Tyvärr har jag inget svar på din fråga, men jag är nyfiken på om du besökte KK och fick något svar på vad det var förnånting du kände. Jag har nämligen gjort samma upptäckt som dig.
Jag har fått en tid hos BM på fredag och de ska göra en gyn-undersökning...

Vid en cellförändring kan det ta upp till 15 år innan det utvecklar cancer.. EN cellförändrning är ganska vanligt och kan fösvinna som en förkylning.
Stod det mer än att det var en förändring? Vissa kan ha lätta förändrningar som bara behövs brännas.. Hoppas att det går bra för dig!

Hej TS!

Jag blev kallad till KK efter mitt sista cellprov. Det var inte bra. De gjorde en utvidgad provtagning och efter det blev jag snabbt kallad till operation. Det visade sig att jag hade cervixcancer. Den var i tidigt stadium och hade inte spritt sig.

Jag har barn och var helt inställd på att få ta bort hela livmodern, men det behövdes inte. Man tog bort en stor del av livmodertappen och nu räknas jag som behandlad. Jag kommer att få gå på kontroller under de närmaste åren för att se så det inte kommer tillbaka.

När man opererar kan man välja en metod som bevarar möjligheten att skaffa barn. Är man ung och inte har barn, så väljer man den metoden om det bara är möjligt.

Det ska ta 10 - 15 år att utveckla cancer. På tre år gick jag från normalt prov till cancer. Det kan alltså gå fortare.

Ring till KK och få en tid. Dra inte ut på det. Du har allt att vinna på att gå dit och prata med dem.

Lycka till!!! Du är inte ensam!

Jag har haft livmodershals cancer.
Och man kan inte känna att man har cancer.
Det man ska göra är att ta cellprov och visar det sig att man har cellförändringar så tar man bort livmodertappen och så får man vänta i en vecka efter det får man svaret.

Jodå. Visst kan man känna att man har cancer. OM den har utvecklat sig såpass att det börjat bli en liten tumör, eller börjat yttra sig på sätt som livmoderhalscancer ofta gör- blödningar, sårig, öm etc. MEN- man kan också ha långt framskriden cancer utan att känna ett dugg. Lömskt minst sagt.

Cellförändringar i liten skala är ingenting man känner av. Cellförändringar ska gå igenom 4-5 steg innan de klassas som cancer. Det är därför det ofta- men inte alltid- tar lång tid. Mellan varje steg är det ca 75-80% chans att cellförändringarna läker ut- helt av sig självt. Upptäcker man dem riktigt tidigt kan läkarna avvakta och se om de försvinner- annars kan de bränna bort, eller operera bort en bit. Då kan man fortfarande få barn!
Oftast så är det sådana smååtgärder som räcker.

Har det gått längre kan de behöva ta bort en större bit, ännu längre- då tar de bort livmodern, äggledare och allt. Eventuellt får man strålning och/eller cellgifter på det sen för säkerhets skull. Har det gått riktigt långt vågar de kanske inte operera. Så var det i mitt fall. Tumören får inte vara för stor och aggressiv. Min var också snabbväxande- kom på 1 år eller mindre och var riktigt stor. De vågade inte röra den, var tvugna att minska den i storlek för att eventuellt kunna operera bort den när den minskat.

Fick cellgifter och daglig strålning samt inre strålning kallat brachy.

Det gick bra- och ALLT försvann! Svarade väldigt bra på behandlingen.
Men tyvärr- nu ett år senare har jag fått ett återfall. Spridning till två lymfkörtlar i ryggen. Inte alls bra.

Ang barn.
Det finns flera sätt att bevara möjligheten att få barn- men allt beror på vilken behandling man får. Min behandling tog snabbt död på mina äggstockar och slemhinnorna i livmodern, så för mig är det kört- men jag har redan 2 barn- tack och lov!

Man kan plocka ut ägg innan behandling- om man hinner. Kolla upp så snabbt du bara kan!!! VArje dag som går minskar chanserna att hinna göra något!!!
De vill sällan att man ska gå på hormonbehandling för att kunna få till ett gäng ägg att plocka.. hormonbehandling kan boosta cancern- och fördröjer kanske behandlingsstarten. Jag TJATADE till mig en akuttid på fertilitetsmottagningen Huddinge. Jag VISSTE att jag hade en enda ägglossning kvar innan behandlingsstart- och att jag släpper 1-2ägg/gång. Hade en vecka på mig.
Jag fick hjälp- men UJJJJ så jag fick tjata.
Tyvärr så släppte äggen en timme innan jag skulle plocka ut dem, men det var kanske bara tur ändå- för hade ändå inte kunnat få in dem. Livmodern funkar ju inte ändå. Men det FINNS möjlighet att en kvinna kan bära barnet åt dig- surrogatmamma- men det är bara Indien och något land mer som tillåter det i dagsläget.

Ett annat sätt - om man har tid och de vågar ta risken -är att ta ut en liten del av en äggstock. Det är en väldigt ny teknik och mest på provstadiet tror jag.
Då kan de låta operera in äggstocken igen senare. Alternativt försöka få fram ägg på annat sätt- men vet inte alls hur det funkar. På mig vågade de inte riskera att skapa någon blödning eller ta tiden för läkning om titthålsoperationen hade gått lite snett och blödning skulle uppstått.

För unga kvinnor vet jag att det har förekommit att man opererat och "flyttat upp" äggstockarna- för att se till att de kommer utanför det område som ska strålas. Men tror det är ovanligt.

Lycka till- hoppas det inte är så illa detta!
Skriv gärna till mig om du har frågor.

Jag va på provtagning och fick sedan beskedet att jag hade cellförändringar. Jag fick en tid att ta bort det och dom skär bort det efter att dom har satt lokalbedövning och sen går man hem så va det inte mer med det. Dom rekommenderade att jag skulle sluta röka och man fick inte ha sex, använda tampong eller bada på ex antal veckor. Senare det året blev jag gravid efter att ha försökt två månader så det va ingen påverkan. Då slutade jag ju röka och har inte börjat igen och cellförändringarna har inte kommit tillbaka.

Javisst- cellförändringar har ju många olika stadier, och oftast är det- tack och lov- de enklaste varianterna av ingrepp de gör-som Rebecca beskriver, eller att de "fryser bort" lite grann. Men just därför kan det vara ganska knepigt för dem som råkar ut för grava förändringar att få folk att förstå hur mkt mer allvarligt det faktiskt är. Många tror att cellförändringar ÄR cancer. Så är det inte. Och även OM man har cancer- men är det "lite" så är det oftast ingen fara- då gör de också som Rebecca skriver. Och det räcker. Tar man bort en stor del av tappen så sätter de ett stygn som håller ihop det hela, så man inte ska föda för tidigt om man blir med barn. Men självklart måste man informera barnmorska och förlossningspersonal om att man har kortare livmodertapp/-hals och att man har stygn.

När de gör kontrollen brukar de ju även se efter så det ser bra ut. Hade du haft en tumör så stor att du själv kan upptäcka den, borde den som utförde provtagningen också upptäckt den. Cellförändringar är inte ovanliga och kan som någon tidigare nämnde gå tillbaka av sig själv. Det är därför man kallar till en ny kontroll. Har de inte gått tillbaka räcker det ofta med att göra en minikonisering, då de med laser skär av en liten liten bit, vilket inte påverkar din möjlighet att få barn.

kanske inte sååå uppmuntrande info härinne när man är orolig... Men jag vill ändå bara skrivsa detta för att uppmana alla som får kallelser för kontroll att verkligen gå på dem...
Det kan gå fortare än man tror även om det nog inte är så vanligt. Jag förlorade min mamma när jag var liten för hennes cellförändringar utvecklades snabbt och hann sprida sig innan vården ens hann med att behandla Nu är detta snart 30 årsedan i och för sig men jag vet att hon hade gjort kontroll inte sååå långt innan cancern upptäcktes och då hade den spridits ochn hennes liv gick inte att rädda Förlåt om jag gör någon extra orolig nu men jag vill som sagt uppmana alla att ta det på allvar även om det heter att det tar låång tid innan cancern utvecklas. Kram och lycka till alla ni!

Tate
Tyvärr är det så att ALLA jag känner som fått livmoderhalscancer-
9 st- har gått obemärkt förbi flera cellprovtagningar, akutgynundersökningar, åtskilliga läkarbesök- för att de har haft besvär av olika typ- och INGEN såg att de hade TUMÖRER. Vissa fall sträckte sig över flera ÅR. Så ni som kollar er- har ni problem- ont, blödningar, flytningar, känner knölar, har polyper som blöder/gör ont etc STÅ PÅ ER!!!!

Vill inte göra er oroliga- men medvetna.
Frågat en expertonkolog- ansvarig för all onkologiverksamhet i Stockholms län- hon sa att utvecklad livmoderhalscancer är idag såpass ovanligt att många gynekologer inte känner igen vare sig symtom eller tumörer när de ser det.
De kanske har ett fall vart femte-åttonde ÅR- MAX. Och symtomen är så varierande att de har svårt att kopla ihop det med livmoderhalscancer.

Cellprovtagningarna är inte heller så pålitliga- nu håller de på att införa nytt system i Stockholm vet jag- mer pålitligt- men det vanliga sättet- där slinker 30% av provsvaren igenom. De MISSAR alltså 30%. De räknar kallt med att dessa fall upptäcks nästa cellprovtagning, om 3 år- och missar de det då- den provtagningen efter 6 år. Problemet är- att har cellförändringarna gått för långt har cellerna ändrat karaktär- och UPPTÄCKS INTE på vanliga smeartest. Endast på ordentlig vävnadsprovtagning/biopsi/skrapning.I vanliga fall tar det så lång tid för cellförändringar att utvecklas, därför kan de vara så "iskalla" när de tar smeartest. Men har man då- som jag- snabbväxande förändringar- ja då är det ju kört. Antingen har de missat på mina cellprovtagningar- eller så har cellförändrningen gått MONSTERSNABBT!!! Troligtvis en kombination. Hade jag kollat mig VARJE år- kanske hade de upptäckt det tidigare. De såg inte ens min tydliga tumör när jag var gravid och gick på supermånga undersökningar på specialistmödravården, kollade tappen upprepade gånger. De letade ju inte efter cancer- så de såg inte min tumör som var 6x6cm- den synliga delen. Inte ovanligt att blöda efter en sådan undersökning heller- så ingen förstod att det troligtvis var en tumör som blödde...
Jag kände mig "grund" och hård på livmodertappen efter jag fått barn- men de trodde paketet "halkat ned lite" och blivit lite förändrat av graviditeten. Mina kraftiga, smärtsamma blödningar var ju helt naturliga efter att ha fått barn. Men det var tumörblödning. Flytningarna var sårvätska från tumören- INTE vanliga flytningar. Fick svaret av 3 gynmottagningar när jag sökte hjälp, att jag inte skulle oroa mig- gå till apoteket, köpa cyklo-f för att minska blödning. Flytningarna luktade ju inte illa= ofarligt. De hade alla dåligt med tider (mitt i sommaren) så fick veta att jag skulle höra av mig igen om två månader om jag fortfarande var orolig. Jag gick till gynakuten istället. Där upptäckte en erfaren överläkare de min långt gångna tumör.

Vill bara tydliggöra hur svårt de har att upptäcka även det allra mest tydliga.
Jag uppmuntrar alla att sprida denna info ovan och hoppas att fler än mina vänner kommer kolla sig varje år från och med nu.

Jo- om ni frågar dem som tar proverna kommer de säga att det är heeelt onödigt och att proverna är tillförlitliga mestadels- MEN det är inte de som tar hand om fallen där något gått riktigt fel. De hamnar på kvinnokliniker, söker gyn själva, går till gynakuter etc. Det är på cancermottagningarna de ser trenden. Ingen annansatan tyvärr.

Så snälla- TESTA er- och STÅ PÅ ER om ni har ont, blöder, har flytningar etc!!!