Hur vet man om man kommer att ångra beslut man tar???

Livet tar inte slut då man får barn, det blir bara annorlunda! Du kan ju plugga fastän du har barn, finns många utbildningar på distans, t ex. Men jag vet ju inte om din "högstatus utbildning utomlands" finns här, det vet ju bara du.

Jag är verkligen inte avundsjuk på ditt dilemma! Men jag tror såhär: Eftersom kursen bara har varit igång några veckor ännu, har du inte kommit in i rutinerna. Och att länga hem är bara normalt. Denna osäkerhet är det möjligt att du tolkar som att du vill hoppa av och åka hem. Jag skulle ge studierna några veckor till, så kommer du säkert in i det! Hoppar du av kommer du antagligen att ångra det. Och se till att ha en dator med webkamera och ip-telefoni, så kan du ha ständig kontakt med han här hemma :)

Lycka till hur du än gör!

Svårt det där,min syster skulle läsa utomlands men träffade kille och bestämde sig för att inte göra det,hon ångrar det som fan i dag nu när dom ska skiljas och tänker börja studera till reseledare och på så sätt komma utomlands..

Hur många år ska du studera?
Det är inte så att din sambo kan flytta till dig?

Ja jag vet inte som sagt svårt är det

Jag undrar också ifall inte fästmannen kan "offra" sig och flytta till dig?
Man kan ju också ångra att man mådde dåligt under lång tid och ägnade för mycket tid åt att fundera och grubbla, samtidigt som det där andra "barn, den sv. utbildningen, villa" kanske inte alls var så illa som du trott?

Tack för era tankar om mitt dilemma! Min fästman har väldigt svårt att få jobb (han är musiker och har kämpat som bara den och nu först har han fått ett fast jobb, jag vill inte för allt i världen att han ska släppa det!) så han kan inte flytta hit, för då har vi inga pengar att leva av (att vara miljonär skulle sitta extra fint i vissa lägen, haha!).

Precis såhär! Varför ska jag sitta här och ha det dåligt bara för att jag är rädd för en ovissare framtid? Det där andra låter faktiskt helt underbart... Och får jag inte jobb inom det jag utbildar mig till hemma så får jag väl ta vilket jobb som helst. Livet är ju inte lika med jobbet!

Jag känner mer och mer i hjärtat att jag inte vill jobba med det som den här utbildningen jag går nu leder till. Jag måste vara lite djärvare och inse att livet inte är en trygg och praktisk inrättning där allt bara flyter på. Jag tror att jag i slutändan skulle må bäst av att läsa den här osäkrare utbildningen på hemmaplan, det som jag verkligen känner i hjärtat att jag vill läsa, fast som leder till en osäkrare framtid. Eller är det dumt att resonera så?

suck, det jag skrev försvann... jag vet inte vad jag trycker på på detta tangentbord, stor suck.

Nåväl.
Jag tycker inte att du resonerar konstigt! Man vet aldrig hur arbetsmarknaden blir. Jag tolkar det som att dne här utb är säker, trygg, hög status, men att du egentligen är förälskad i den andra utb, som är mer flummig och osäker.
Du kanske ser på din man, som har svårt att få jobb i sin bransch, och du blir orolig för samma framtid?
Jag vet inte vad det är för utb du står emellan, men det finns ju alltid folk som lyckats få jobb inom en svår bransch ändå! Det är lättare att göra karriär i ett yrke som man brinner för, är jag övertygad om. Visst kan det blir svårt, emn det finns säkerligen folk som gått den här sv. flummiga utb och som fått jobb inom det de önskar! Eller som ändå vände och vred så de hittade någorlunda rätt iaf...
Det finns ju även en risk i att du genomför denna utb, ångrar dig, och genomför den andra också, med reusltat i att du våndats här i utlandet i "onödan", dragit på dig studielån och med risk för slitninar med din fästman, och så följer du hjärtat till slut ändå :)
Det finns många som väljer den trygga, säkra vägen, men som ångrar sig och väljer efter hjärtat. Det finns även dem som ångrar att de valde den osäkra vägen, och sen väljer den där säkra. Tyvärr finns det inga garantier åt nåt håll.
Om du kan få det där du älskar: din man nära, eventuella barn, villa, välbefinnande, utan att gå den här utb utomlands som inte kändes som du hade trott, då måste jag fråga dig om inte svaret är rätt självklart?

Jag skulle inte tveka en sekund att flytta hem om jag som du kände stark hemlängtan och tvivel på att det är rätt. För mig går familj/kärlek före karriär!!

Det är omöjligt att i förväg säga om du kommer ångra vilket beslut du än tar. Varje gång jag står inför ett knepigt beslut som kan förändra mitt liv, och det har jag gjort ett flertal gånger, så har jag ställt allt mot väggen. Vad vill du satsa på? Ditt förhållande eller din karriär? Ångra aldrig beslut och var inte rädd för nederlag. Nederlag gör oss starkare och det är aldrig för sent att ändra sitt liv om ett tidigare beslut gått åt fanders!

Hej alla snälla som har gett sin åsikt på mitt problem! Jag känner att jag ser lite mer klarsynt på saker nu, tack vare er. Såhär ska jag göra:

-Stanna här i 5 veckor till - då har jag varit här i 2 månader och känner jag lika då som nu, så ändrar jag riktning på allt och åker hem.

-Följer mitt hjärta (annars ångrar man sig tror jag) och läser den där utbildningen hemma.

-Slutar vara så himla rädd för att det ska bli fel! Jag tänker på vad Lenita skrev - att inte vara rädd för nederlag och att det aldrig är försnt att ändra på något som inte känns bra.

Kram på er alla!