Anmäla läkare för kränkning, är det lönt?
För att göra historien kort.
Jag har de senaste femton åren haft jätte besvär med harklingar, torrhosta och det sitter som en stor slemklump i halsen på mig hela tiden som gör det jätte svårt att andas genom munnen. Det blir värre på mornarna, när det är kallt ute eller när jag typ tränar, går snabbt eller cyklar. Mina föräldrar har alltid avfärdat detta som ett tics och därför aldrig sökt hjälp för det och jag har försökt ignorera problemet så gott det går efter att jag flyttade hemifrån. Men på sista tiden har det eskalerat och jag blir andfådd för precis ingenting och ibland känns det som att jag ska kvävas av allt slem.
Idag så fick jag en läkartid för att kolla upp vad det kan vara.
Läkaren inledde med att säga: "Jaha så ni är nyinflyttade. Jag har suttit här och läst din journal och ja, du har ju haft en del läkarkontakt tidigare. Du äter ju antidepressiva och sånt."
För två år sedan blev jag sjukskriven i tre månader efter en väldigt jobbig händelse och jag äter fortfarande antidepressiva efter det. Numera äter jag dem för att jag inte riktigt vågar sluta helt med dem eftersom jag är gravid och inte vet hur min höga hormonhalt annars skulle påverka mitt mående.
Utan att undersöka mig så fortsätter läkaren fråga en massa saker om mina antidepressiva trots att jag säger som det är att jag mår väldigt bra numera. Tillslut frågar jag honom vilket samband mina tidigare psykiska besvär har att göra med detta och då slutar han äntligen. Men jag känner mig rätt upprörd så jag får tårar i ögonen men är noga med att berätta att jag alltså inte gråter för att jag är deprimerad utan pga hormoner och för att situationen gjort mig ställd.
Läkaren ifrågasätter sedan varför jag aldrig sökt för dessa besvär tidigare och då jag säger att det eskalerat på sistonde så säger han att han ändå tycker att det är väldigt märkligt med tanke på det jag beskriver.
Sedan ska han undersöka mig och säger åt mig att gapa och då jag seriöst inte kan andas genom munnen för allt det där slemmet i halsen så får jag kväljningar när han trycker ned spateln i halsen på mig.
Sedan lyssnar han lite på mina lungor och så är undersökningen klar.
"Min diagnos är att du inbillar dig och att det där du säger är rent psykisk inbillning." Säger han sedan.
Jag svarar att det är jag övertygad om att det inte är med tanke på att jag inte är ensam om att kommentera allt mitt hostande, andfådheten och kväljningarna.
"Ja, jag antar att jag kan skicka en remiss till öron näsa hals kliniken men som sagt så har jag redan ställt min diagnos." Säger han då. "Hoppas du klarar av att genomgå en maskopi då och kön dit är ju som sagt väldigt lång."
Bra svarar jag men hur gör jag med andningen fram tills dess då?
"Ja, jag antar att du vill ha något receptbelagt va?" Svarar han som om jag vore en riktig tablettmissbrukare.
Skitsamma om det är recept eller inte bara det får mig bättre, svarar jag gråtande. Så han skrev ut någonting och sen gick jag.
Han bedömde min fysiska hälsa rakt upp och ned efter att ha läst min journal. Jag är absolut varken hypokondriker eller tablettmissbrukare men sättet som han sa allt på, tonläget och den nonchalanta attityden visade tydligt att det var det han ansåg mig vara.
Jag har suttit här hemma och storgråtit i två timmar nu och samtidigt är jag så jävla förbannad. Jag vill anmäla honom, men frågan är om det ens är lönt. ord står mot ord liksom...
Ledsen att det blev så långt.