Min son for utför trappen i sin gåstol! Jag är otröstlig! HJÄLP!!

Det är säkert ingen fara!!! Barn slår sig, det är en del av livet. Var glad att inget värre hände. Stor kram Smillla

ha inte dåligt samvete, det var en olycka och kan hända den bästa. han blev ju inte allvarligt skadad och man kan ju se det så att man har lärt sig en läxa och att ni framöver ser så att dörren alltid är låst.

som sagt ha inte dåligt samvete!!!

ha det så bra!

Ursh så otäckt. Hoppas allt går bra. Men du ska inte känna dig som en dålig mamma olyckor händer och det kan vi inte göra något åt. Men det är inte konstigt att du mår dåligt nu. Du fick ju en chock och det är först nu när barnen sover som du kan låta chocken komma ut. Ta dig lite varmt te eller vad du gillar och sätt dig under en filt och försök varva ner. Det gick ju ganska bra med din son trots allt.

Skickar ett gäng styrkekramar till dig {== ==}

Jag har inte varit med om nån olycka ennu, men ang. att hålla sig lugn, så har sonen fått 4 feberkramper på två gånger(två kramptilfäller på två olika tidspunkt) jag har varit jättelugn under kramperna och direkt efter, medan sambon har fått mer panik....jag var ensam med honom 2 och 4 gången, for det var på sjukhuset....Det ser så hämskt ut, men det är ofarligt, men så skit jag mådde endå när jag var helt ensam, och sonen sov...det är vel så det fungerar, att vissa gånger bare måste man hålla sig lugn, så får resten komma när tilfället kommer upp.......

Olyckor händer alla!! Man kan inte ha koll varenda sekund förr eller senare händer det något ändå. Ha inte dåligt samvete -det var en olycka och inte ditt fel,kom ihåg det.
kram

Ni har så rätt allihop! Känner mig bara så himla arg på min man som inte låste dörren fast att jag sa till honom! Har verkligen kämpat för att inte säga till honom, för jag vet att han mår skit redan för det här! Men han verkar ju iallafall kunna sova....

Vår dotter slog huvudet i stentrappan utanför dörren här om dagen.... O jag höll henne! Hon bara lutande sej frammåt väldigt hastigt rätt som det va- o var då lite för nära själva trappsteget och slog i huvudet, det lät ruskigt otäckt men blev "bara" en bula o blåmärke i pannan för hon hade ju inte någon kraft direkt....Hur man än gör så kommer de att slå sej- och som någon skrev tidigare så kan man ju bara hoppas att man lär sej en läxa som vuxen oxå.....Va glad at du va så nära som du ändå va!
Det kommer att hända igen, och försök att inte klandra dej själv!

Förstår hur du känner men en olycka händer så lätt. Vi är föräldrar och vill inget annat än att våra barn ska må bra och att de ska vara säkra. Men det kan ske ändå hur säkra vi än tror att de är.
Du verkar vara en supermamma och var inte för hård mot dig själv.
Kram till er!

Försök att inte klandra din man heller, de är ju snabbare än blixten de där små och det är mänskligt att glömma små detaljer, har själv glömt trappgrinden uppe några ggr så Wilma varit halvvägs upp i trappen när jag kommit på henne.

Tänk på hur din man måste känna det oxå!!! Mår säkert lika dåligt som du, även om han kanske inte visar det på samma sätt.

Hjälp varandra istället för att hitta syndabockar. Allt har ju gått bra trots allt, lite skrubbsår det är allt och både du och din man har fått er en minnes beta för framtiden.

Du är inge dålig mamma alls, och det vet du innerst inne!

I förrgår höll Wilma på att ramla av åderbråcket (en sparkbil hon fått av morfar) backlänges. Jag satt bakom så jag skulle lindra fallet med händerna. Tyvärr så råkade jag köra nageln i hennes öra istället så hon fick ett rejält skrubbsår. Kanske inte samma sak men jag tror känslorna man har påminner om varandra...

Många kramar!

Det är chocken som släpper, gråt ut du! Såna här olyckor gör att vi påminns om och inser på ett fasansfullt sätt att vi faktiskt kan mista våra små. Helt naturligt att bli chockad.

Om ni bara visste vad era ord värmer! Snart kankse jag t o m kan gå och lägga mig OCH somna!!!

Vet ju att ni har så rätt allihop! Nej, jag ska verkligen inte skälla på min man, tur att jag inte sa något i den värsta chocken! Jag vet ju att jag också kan glömma! Och gud så dåligt jag skulle mått om det var omvänt!!!

min lilla ramla ur vagnen i en stentrappa när vi var på väg ner.. då var hon 4 mån.. å fy vad jag mådde dåligt... hon skrek i typ 2 min.. jag skrek i en timme.. e nog inte så konstigt.. men blir ju chokat e klart... edet e nog så att du e lite i chok tror jag.. lägg dig i ett varmt bad å försök att slappna av...

kramar

åå stackare!! du behöver inte alls ha dåligt samvete men jag förstår hur du tänker! min dotter ryckte ner en marmorlampa på armen(när jag trodde hennes pappa såg efter henne) så känn ingen oro,det händer så lätt!!
alla har vi nog vänt bort blicken vid "fel" tillfälle....
hoppas du kan sova nu

skickar många styrkekramar till dig.

Stackar er!! Vad gullig du är! Jag förstår dej precis att du efteråt ser det framför dej hur olyckshändelsen såg ut, men din lilla älskling har redan glömt det! Men man är ju så här som morsa... Kram på er!!!

Jodå man gråter efteråt, det gjorde jag med. Och tur är väl det, för vad för sorts mamma hade vi varit om vi inte hade gråtit vid såna tillfällen? Barnen är ju det bästa som vi har

stackare jag skickar en styrke kram till er båda kraaaaaaaaaaaaaammmmmmmmmmm