Vega skrev 2009-09-17 21:51:40 följande:
Hemma hos oss är det hunden som får anpassa sig efter vår nya medlem och inte tvärtom. Hunden är dock bara en hund även om hon såklart betyder väldigt mycket för oss. Vår hund ligger inte i vår säng men i våra soffor och känner jag för att lägga dottern på hennes plats i soffan så säger jag till hunden att gå ner och det gör hon utan att protestera. Hon lägger sig bara någon annanstans
[/citat]
Man måste inte ha haft hund så länge som jag haft för att inse att det kan bli komplikationer när man tar och sätter en ny familjemedlem före hunden, tyvärr.. Det går ofta bra, men det går också fel ibland, många gånger på grund av ren okunskap.
Att hunden har lägst rang i en familj är ganska självklart, annars har man en problemhund som inte är säker på sin position i sin flock (familjen) och det märks genom diverse beteenden som skällande, gnagande, rastlöshet och allmän olydnad mm.
MEN. När det kommer en bebis till familjen så är det detsamma för hunden som att den får fler flockmedlemmar, och hur det än är så strider hundar om positionerna i flocken varje gång den utökas. Kanske inte så de slåss, men de ger fördelar till varandra, äter före eller efter någon, sover på en bättre plats osv.
DÄRFÖR föreslår jag att man är lite försiktig med att ta ifrån hunden dess plats i sängen, eftersom den är van vid detta sedan innan.
Man kan inte bara begära att den ska flytta sig, och sen tro att det ska gå helt problemfritt, för hunden kan bli förvirrad när den ser att bebisen, som i en hunds värld är lägst i rang eftersom den kom efter hunden, alternativt möjligen har samma rang som hunden själv, plötsligt får ta över de fördelar som hunden har.
Självklart kan man lägga barnet någonstans tillfälligtvis, det gjorde jag med min son också, jag bara sa åt min dåvarande tik att lägga sig på ett annat ställe. Hon gjorde det villigt och kom inte tillbaka förrän sonen inte var kvar.
Det är en helt annan sak att göra samma sak när man vägrar hunden tillträde till en plats den alltid fått vara på innan, som i detta fallet sängen. Det förvirrar hunden.
Många problem kan också undvikas genom att man ger hunden en ombonad plats att vara på där ingen annan får vara, så som en hundsäng eller korg. Om man har tur så föredrar hunden att vara där, och lämnar självmant ifrån sig sängplatsen som den redan fått, och när den gjort det, så kan man vara lugn och ha barnet där, men inte innan dess. Hunden är bara en hund för många, men den ser familjen som sin flock, och ett barn har aldrig högre rang än hunden själv MÖJLIGEN. Därför är det väl dumt att RISKERA att något händer, kan jag tycka.
Självklart gör var och en som den känner är bäst. Jag bara talar om vad jag vet av erfarenhet, men sen ska man hålla i minnet att alla hundar är individer och har egenheter som skiljer dem åt.
Därför har jag absolut inte garanterat rätt men inte heller garanterat fel. Allt är relativt i hundarnas värld :o)
