ung och rädd

Nej faktiskt inte än iallafall Väntar nu mitt andra barn va 20 då min dotter kom till oss. Jag tror det enda man kan göra är att försöka varalugn lyssna sen på sin bm. veta lite om dem olika smärtsille preparaten och sen lyssna på dem och tänka på att andas djupa andetag. Min förlossning gick jätte bra och dett finns kvar ännu och jag hoppas min nästa blir lika fin. Underbarn ung sköterska jag fick. så läs lite lätt vad dem har för bedövning. lyssna påvad dem säger. dem kommer troligtvis säga nu kan du ta detta om du vill annars fortsätter vi med det vi håller på med osv. det blir alltis som det bli i slutändan så att behålla fokus tror jag kan vara bra. funkade iallfall på mig.

Det är ju helt normalt att känna oro och rädsla inför en förlossning, men känner du dig väldigt orolig tycker jag att du ska be din bm att få komma till en Aurora-bm (kan heta något annat också beroende på var du bor). Där får man i lugn och ro prata igenom sina rädslor och få veta saker man undrar över.

Annars kan ett besök på fl vara bra, tyvärr tar de väl kanske inte emot besök just nu på de flesta fl pga influensan.

Jag fick min första när jag var 18...då som nu är jag rädd. Det gör ju ont men smärtan är hanterbar. Förhoppningsvis får du inte en lika lång förlossning som jag fick (18,5 timme) och det bästa rådet jag kan ge dig är att ta lustgas ( om du inte mår dåligt av det) innan värken kommer och sedan bara sluta dina ögon och ligga helt avslappnad och still och liksom "fade away with the pain" (vet inte hur jag ska beskriva det lika bra på svenska).
Det känns ju länge när folk säger att det tar flera timmar men mina långa timmar kändes bara som 6 timmar för mig. Konstigt nog så sommnade jag flera gånger också trots att smärtan var stark. Och sedan när du har klarat dig igenom värkarna är det dags att krysta och då är det bara att ta i lite så är barnet ute (jag tycker det var lättaste delen, men visst det spänner ju därnere).

jag kanske inte räknas som ung.. (25) men ja e oxå 24+4 ida tror ja de var. och ja börjar bli lite nervös för förlossningen. inte så att ja e vettskrämd men ibland blir ja rädd och tänker typ de värsta men så vissa gånger pirrar de i magen och ja ser fram emot det.. men så får man tänka bebis ska ut på ett eller annat sätt då brukar rädslan gå över men usch vad rädd och nervös ja kommer att vara runt jul.

Du är absolut inte löjlig, det är väl snarare ett sundhetstecken att inte hoppa av glädje inför tanken på att ha ont och pressa ut en klump med 36 cm huvudomfång
Men jag kände som du innan första förlossningen, och jag gick till en Aurora-BM för att få hjälp. Nu när jag väntar andra barnet så längtar jag som en tok efter förlossningen eftersom jag upptäckte att smärtan och ansträngningen inte alls var så hemsk som jag hade föreställt mig.

Det är omöjligt att förklara hur det känns för någon som inte har upplevt det. Jag hade själv inte kunnat ta in beskrivningen av hur positiv smärtan upplevdes och hur otroligt häftigt det var att upptäcka vilken makalös kraft ens kropp kan uppbringa. Jag såg bara framför mig hur jag skulle kastas ner i ett stort svart hål fyllt med smärta och ångest.

Men ta gärna möjligheten till samtalshjälp via din MVC, och känn dig inte ensam i rädslan.