Rebellisk 15-åring...

Det låter som om din tjej har en jättebra mamma! Du sätter tydliga gränser och hon testar dem. Kanon!
Det här med språkbruket har vi problem med hemma hos oss också, men det är bara att upprepa som ett mantra att "det är inte ok att kalla sin mamma eller någon annan för ------". Det går ju liksom inte att missförstå!
Kör hårt! Jag tror att du gör rätt!

Detta hjälper inte så mycket kanske men när jag var 13-16 så var jag en riktig satans skitunge som gjorde allt jag inte fick.
Bråkade med mamma och gapade och skrek.

Men nu är i alla fall mamma det bästa som finns och någonsin har funnits för mig.

Så vad du än gör.. Ge inte upp med din dutter. Fortsätt sätta regler och hålö hårt på dom. Jag tror att din dotter kommer vara tacksam för det en dag då hon ser vart vännerna hamnade, men inte hon.

Även om det är skittufft så fortsätt att sätta gränser! Hennes beteende är (enligt mig) till stor del hennes sätt att testa din kärlek, finns du kvar trots att hon gör/säger som hon gör?

Att du står kvar är ditt sätt att tala om att du inte ogillar henne - bara hennes agerande! Det är ju en jobbig jäkla ålder men jag tycker att du gör helt rätt, som du säger kan man inte fjättra dem eller övervaka dem 24/7 men åtminstone tala om och stå för sin åsikt. Det gör du - och mer än sitt bästa kan man faktiskt inte göra....

Jag tycker det låter som du gör precis rätt Jag önskar att jag haft någon som satte de gränserna för mig. Jag tycker du visar omtanke, hon förstår det förmodligen inte nu, men hon kommer förstå och uppskatta det när hon blir äldre Att du dessutom funderar på att det är rätt gör dig till en ännu bättre morsa

Fuck Google, ask me

Klart att jag finns för henne vad som än händer! Men det är ju hur jobbigt somhelst att stå mitt i det. Inatt hämtade jag in henne när hon stod ute och pratade i telefon, kl. tre... Vad är så viktigt att det inte kan avhandlas på dagen?? Har ungar nu ingen som helst dygnsrytm? Sur som bara den blev hon. Men jag älskar ju henne över allt annat, även om jag ibland inte önskar annat än att hon ska bli vuxen nån gång och klara sig själv, jag orkar inte vara den där skitstöveln jämt. Men skönt att hon inte är något unikum när hon är på det här viset. För hon är billig då.. Men hon är ju mitt hjärtegryn ändå..

Din dotter kommer bli tacksam för det när hon blir lite äldre. Ha det i tankarna när hon är riktigt jäklig.

Ja det är ju inte lätt alltid med tonåringar.
Jag tror inte på nån patentlösning heller. Var o en gör nog som de tror är bäst skulle jag gissa på.

Själv väljer jag mina strider väl, här hemma finns inga förbud så det finns heller inget att vara rebellisk över. Jag har inpräntat från liten ålder vilka värderingar som är brukliga i vår familj och jag pratar mycket med barnen samt stöttar de i alla deras val...även de dåliga. Gör de ett dåligt val pratar vi om det och jag talar alltid om vad jag tycker.

Mer känner jag inte at jag kan göra...än så länge har det funkat o det funkade även på mig o min bror, så jag kör på i samma anda så att säga.
Jag är närvarande o bryr mig o lägger mig i så det är inte så att jag släpper allt bara för att vi inga förbud har, ifall nån nu skulle undra. *S*

jag har öppnat ett forum för föräldrar som behöver tips och stöd, kika gärna in på vildaungar.se