Låt mig säga så här; det finns inga garantier för att ett missfall sker innan v 12. Får man ett MA där barnet dött i magen så kan man gå längre än vecka 12 innan kroppen stöter ut fostret.
Jag blev tvungen att avbryta en graviditet i v 12 pga av grova fosterskador. Jag hade vi det laget redan berättat för både familj och arbetskamrater. Jag har för mig att min mamma och pappa fick reda på graviditeten i v 5 och resten lite pö om pö. Mina arbetskamrater berättade jag för i v 8 eftersom jag vid det laget mådde så illa att det inte gick att dölja längre.
När jag i v 10 fick reda på att barnet antagligen var så pass skadat att det inte fanns något att göra så var jag himla tacksam att alla redan visste om graviditeten. Det hade varit betydligt jobbigare att dels berätta om graviditeten och att sedan i nästa andetag tvingas säga att det är skadat och vi måste ta bort det. Nu hade jag ett starkt stöd runt omkring mig och många att prata med.
Frågan är för vems skull man inte ska berätta - får man missfall så vill man inte stå där själv i sin sorg.
Man behöver ju inte berätta för alla, men sina närmsta ser jag inget hinder att berätta för - det är ju deras stöd man vill ha både om det går bra eller dåligt.