Då var man en i minoriteten :-(
Då var det tredje missfallet ett faktum! Mår förstås skit! Inte nog att jag fått ett missfall, det var mitt tredje missfall efter dottern som förlöstes med snitt i maj 2007. Det är tydligen bara 1 % av alla kvinnor som försöker skaffa barn som får 3 missfall på raken.
Tankarna maler nu i huvudet och känslorna skiftar mellan att vara ledsen, arg och uppgiven. Jag hade precis påbörjat utredning på octaviakliniken när jag plussade. Jag frågade då läkaren om man kunde göra något eller äta någon medicin för att förhindra ytterligare ett missfall. Fick som svar att man inte kunde göra det. Nu har jag förstått att man visst kan få medicin för att motverka missfall. Vet inte om det hade gjort någon skillnad, men jag känner mig ju lite lurad nu. Dessutom tänker jag att missfallen kanske beror på att min dotter förlöstes med kejsarsnitt och att något läkte fel. Har gjort ultraljud tidigare där allt såg normalt ut, men man kanske inte kan se det så.
Jag och maken har i alla fall bestämt nu att inte försöka något mer. Det är för jobbigt psykiskt. Vi ska fortsätta den utredning vi påbörjade och om dom hittar något fel som går att åtgärda kan vi tänka oss ett nytt försök. Annars får vi helt enkelt bara fokusera på vår helt underbara dotter. Hon är ju den finaste och mest älskvärda flicka man kan tänka sig och förtjänar all vår kärlek utan att behöva dela den med någon.
Mottager gärna lite positivt tänk.