Hur hjälper vi vår son bäst? Han leker inte med andra barn..

nån som har någon idé?

över 40 som läst detta, men inget svar..

min tjej var lika och jag tycker ni gör rätt som stöttar och uppmuntrar. förskolan kan jobba med ditt barn i mindre grupper så att han får öppna sig där.
min tjej är fyra och ett halft och det har lossnat under våren och sommaren, läste också i trots boken att den stora sociala utvecklingen kommer vid 4 år.

Mitt äldsta barn ville inte heller leka med barnen på förskolan de första åren. Det var först sista året på förskolan som hon började leka med andra barn och kalla dem för sina kompisar (förskollärarna jublade).

Vi gjorde ingenting särskilt mer än uppmuntrade henne när hon ibland var ledsen för att de andra barnen inte förstod hennes lekar (enligt henne själv). Vi pratade också en del om att om man vill leka med någon så kan man inte alltid få precis som man vill utan man måste låta den andre bestämma lite också. (vår dotter är inte dominant men kan bli väldigt låst vid en viss idé och har då svårt att ställa om när någon vill göra något annat)

Nuförtiden leker hon med andra barn men har inga kompisar som hon träffar utanför skolan mer än enstaka barn på gården ibland när man råkar träffa på dem. Hon har börjat skolan nu och tycker att det är svårt att hitta nya kompisar. Det syns på henne ute på rasten att hon inte riktigt vet hur hon ska närma sig andra barn och initiera kontakt. Hon är inte ett dugg blyg om ett annat barn närmar sig henne men kan inte ta steget själv.

Vi ser fortfarande tiden an. Vår dotter är väldigt van att umgås mycket med vuxna och är i mångt och mycket lillgammal. Det bidrar naturligtvis till att hon har svårt att hitta kompisar eftersom andra barn kan ha svårt att förstå vad hon överhuvudtaget pratar om. Hon trivs för det mesta bra i skolan och så länge hon mår bra gör vi inget även om vi hoppas att hon ska få det lättare framöver för hennes egen skull.

Vissa barn trivs med att leka själva eller prata med vuxna. Mår barnen bra tror jag att det bästa är att avvakta och se. Det är en annan sak om barnet är olyckligt och känner sig ensam.

jag tänker att om du har en bra förskola så samverka tätt tätt med dem. be dem om tips, o ge dem tips tillbaka om vad som verkar bra för just ert barn. O framför allt, även omd et är svårt, försök se att ditt barn är en unik människa som gör saker på sitt sätt, i sin takt. vi brukar rådgöra med förskolan. De har en del pusselbitar vi inte har, o vi delger dem våra o tillsammans brukar vi komma fram till möjliga vägar att gå då något krånglar. Hoppas du kan känna den tryggheten med förskolan.

Åh, tack för  era svar!

jogg: Det låter lovande att den sociala utvecklingen tar fart vid 4-års åldern! Kanske lossnar det för vår son framöver på den fronten. Vi får stötta honom, och se tiden an.

fruis: Jag tycker att vår son liknar din dotter mycket i sättet du beskriver. Lite lillgammal sådär, väldigt envis med att leka sina lekar på sitt vis osv. Filip känner sig inte ensam, inte som han själv uttryckt det i alla fall. Vi har för vana att varje dag prata om hur hans dag på förskolan varit, vad han gjort, och vad som varit roligt. Och han berättar ju, men säger själv att han inte lekt med någon, utan ensam. Men han verkar inte lägga någon värdering i det..

Millans hustru: Jag känner mig helt trygg med förskolan. Pedagogerna där är jättebra, och det känns som att vi har en bra kommunikation sinsemellan. Jag får stämma av med dom regelbundet nu framöver, och se hur det går.

Tack än en gång för era svar. Jag har inte kunnat undgå tanken "är det något jag/vi kunnat göra annorlunda, för att han ska vara mer social med jämnåriga?"

När jag tänker efter så har han ändå rätt så varierade intressen, även om bilar utgör huvudintresset just nu. Han gillar även sång, musik och dans, bollsporter, idrott, att måla och rita.