väldigt jobbig 4 åring

vad säger förskolan om hennes uppförande?

Mitt första råd är: tajta, tjata, tjata!! Jag tycker att det viktigaste är att vara konsekvent och inte ge sig!! Säger du att man får inte spotta i bilen och hon flinar, säg igen att man får inte spotta i bilen. Jag brukar dessutom få mina att ta reda på det dom "ställt till med"! Ex. spottar hon på sätet - ge henne ett papper och säg att hon får torka upp det och att man inte gör så och att det är äckligt! Sen gäller det att stå på sig. Vi åker inte förrens du torkat upp det! Och var BENHÅRD!! Min nu 4 1/2-åriga dotter har "alltid" varit "besvärlig" och vi ser mer och mer att vi får cred för att vi varit konsekventa och inte gett efter!!

Jag har också en 4-åring som kan driva mig till vansinne ibland..
Mycket av vad du beskriver låter som vilken annan 4-åring som helst.

Oftast handlar det om att vi som föräldrar inte förstår vad barnet vill & kanske behöver vilket gör det svårt att hantera situationerna på så bra sätt som möjligt.

Jag rekommenderar varmt att gå en "föräldrakurs" som bygger på samarbete.
Har själv gjort det vilket gett mig mycket mer förståelse för dotterns tankar & sätt att hantera vardagliga situationer.
Vi samarbetar mycket bättre vilket också gjort att vi har väldigt mycket färre konflikter & mindre "trots"..

Active parenting heter kursen jag gått. Underbart material.

Vi har exakt de problemen bland annat med vår son. Nu har han diagnoser så det är det som ligger bakom i vårt fall, vilket troligtvis inte alls handlar om det för er Men håller med om att det kan driva en till vansinne.

Distanslösheten är problem här. Vi pratar hela tiden om begreppet känd och okänd. Det är att träna hela tiden på att man inte tar kontakt, verbal eller fysisk med alla man träffar. Träna, träna,trana, tjata, tjata är det som gäller.

Jag rekommenderar med föräldrakurs. Jag har gått en som heter "de otroliga åren"( incredible years) och den är för alla föräldrar, inte särskilt för de med diagnosbarn. Där lär de ut väldigt bra strategier. Hur man på ett bra sätt tar tillsägelser och liknande.

Här kan du läsa mer om active parenting.

www.activeparenting.se/

men herregud ryt i åt henne!! ja hade aldrig tillåtit mitt barn att bete sej på det sättet,då hade hon fått höra! ja skiter i om ja e bland folk,ja biter ifrån till mitt barn när de behövs inte beroende på var vi är.hon måste ju kunna uppföra sej bland folk,de blir ju bara jobbigt för er och alla okända runt om er!! och JA,man får skälla och bli arg på sina barn!

Anonym (omg!!) skrev 2009-09-25 19:23:37 följande:

Anonym (omg!!) skrev 2009-09-25 20:27:44 följande:

tack för era råd. har pratat med mina föräldrar med och dom försöker ge oss råd men det är svårt. för dom är lite för snäll mot henne eftersom dom är mormor o morfar så dom kan lixom inte säga ifrån till henne ordentligt. så därför är det svårt att ta råd från dem.

till anonym (omg!!!) så tror jag inte på att skrika till mitt barn. visst höjer jag rösten ibland när det blir för mycket, men att skrika leder inte till nåt bättre tycker jag. då skriker hon tillbaka och så står vi där o skriker varandra i ansiktet.. jag förstår inte hur det skulle kunna bli bättre genom att jag ryter i åt henne? jag tror mer på att älta det jag o min sambo håller på med, nämligen tala om tydligt och bestämt hur man får och inte får göra.

tjata o tjata som ni andra säger. det är väl det som gäller. fast det är jobbigt. ibalnd känns det hopplöst. ska kolla upp det där med föräldra kurs. kanske man kan prata med bvc om det här också och få råd?

Ja, jag tycker absolut du ska ta upp det för bvc. Du gör det ju för att hjälpa ditt barn och hjälpa dig själv att hitta bättre strategier. Skrika på barn som någon här tog upp har ju sällan någon effekt även om vi alla är mänskliga och tappar tålamodet och höjer rösten emellanåt. Och det är det man försöker jobba bort på en föräldraubildning. Hur man ska orka vara konsekvent, hur man ska säga tillsägelser och hur man stödjer och uppmuntrar barnet till bra beteenden. Hur man ska hitta andra alternativ till att skrika på barnet.

Men lite tips är korta, tydliga tillsägelser och en sak i taget. Tex "när-då-tillsägelsen" är tydlig, rak och enkel som kan köras i de flesta situationer. tex vid en fråga om tvtittande och leken inte är undanstädad "NÄR du plockat undan leksakerna DÅ får du se på tv" och sen är det slut på diskusionen. Det är det som gäller och det vet min son. Jag tar inga onödiga tjafs utan korta, raka tillsägelser men med vänlig men bestämd ton. Samma sak med val. Jag ger han inget val till saker. Tex så säger jag inte "kan du ta på dig jackan? Det blir en fråga och ett val han direkt kan säga nej till. Jag säger i vänlig ton "jag vill att du tar på dig jackan". Små saker som man själv inte tänker på men det blir ett oönskat beteende från barnet omedvetet.
Sen är det bra att tala om för barnet vad man vill att det ska göra istället för vad man INTE vill. Min son hoppar mycket i soffan. I stället för att "hoppa inte i soffan" så säger jag "sitt ner i soffan". Då blir resultatet bättre.

Distanslösheten är otroligt jobbig. Det tar lång tid att kämpa med detta. Alla barn har inte "de sociala koderna" i sig utan att nöta in det och ständig träning är ju vad som gäller. Jobbigt men det är värt det när man ser lite framsteg. Min son har slutat att ta fysisk kontakt med folk, nu är det enbart verbalt. Så ett framsteg... men det är jobbigt som tusan det med känd och okänd.

Trollet Ludenben skrev 2009-09-25 21:23:18 följande:

Jag har aldrig hört talas om att barn tigger pengar, det tyckerjag låter jättekonstigt. Låter inge kul att hon spottar omkring sig eller är dryg mot sina föräldrar heller.

Fullföljer ni straffen, inget godis osv?

Trotssyndrom?