Jag beundrar dom som vart gifta i 30-50 år, Hur gör dom?

många vet att den andra inte är det, men fortsätter ändå.

Vill gärna tro att dom föll för varandra och sedan som i alla förhållanden handskas med alla uppåt och neråt som i sin tur resulterat till en bra och rak komunikation.

Det kanske är så att dom listat ut att den "rätta" bara är en fantasi.
Dom som har varit gifta så länge har hittat någon som dom älskar, trivs att umgås med och i grund och botten är bästa vän med, sen jobbar dom väl järnet igenom dom svåra tiderna och ger inte upp!
Dom har säkert insett att kärlek inte bara är rosaskimmer och glada miner utan även svartsvart och jättejobbigt. Men har man lovat varandra i nöd och lust så får man ju se till att hålla det löftet även när nöden kommer krypande och allt bara känns skit.

Förutsatt nu att det är ett sunt förhållande i grunden

1. Man vet att man funnit den rätta.
2. Man har överseende med varandras egenheter.
3. Man är beredd att ändra sig själv för att gå sin partner till mötes.
4. Man är beredd på att kämpa för sitt förhållande.
5. Man ser varandra som en enhet, och tänker sig aldrig en framtid där partnern inte finns med.

Om man lyssnar till gamla människors tal till brudparet på bröllop, så brukar de ha två saker som gemensam nämnare. Somna aldrig osams, och var medvetna om att det är ett hårt arbete att hålla kärleken vid liv.

De flesta jag känner och i släkten ink. mina föräldrar har och är fortfarande gifta efter så många år.. Känner faktiskt inte särskilt många som skilt sig. Och det är nog som de nämts innan att det handlar om att kunna kommunisera och jobba på förhållandet.