Jag misstänker det då han har en mängd avvikande beteenden som även andra lägger märke till och han uppfattas ofta som korkad av andra. Det här är givetvis inte det enda (alla kan ju säga osmarta saker ibland) utan det är sammantaget det hela. Jag har länge undrat om det är ngt fel men samtidigt slagit bort tanken och tänkt att det är jag som får för mig saker. Men när jag läste om asperger och nu suttit och gjort i ca 4 timmar så märker jag hur allt bara klaffar vad gäller han beteende. Jag känner mig dum som sitter här och skriver om det, men samtidigt känner jag att jag inte kan ta upp oron med honom då han skulle bli väldigt kränkt, vilket jag absolut inte vill. Är det så, så finns förklaringen på allting varför vi haft sådana nedgångar i förhållandet, då det ofta blir missförstånd. Missförstånden beror bl.a på att han tar saker extremt bokstavligt, "kan inte läsa mellan raderna", tar saker och ting som kritik och tar åt sig väldigt mkt. En sak är t.ex. när hans kompis sa "vilken söt liten skitunge" om hans dotter och han tog det då bokstavligen att hon är en pain in the as unge. Förstår sig inte på uttryck och skapar ibland sina egna ord eller vad man ska säga. Men det är ju inte det enda..
Andra saker är t.ex. att han har extrem känsla för detaljer, kan t.ex. ofta påpeka att "har du tittat på film" för att han märkt att filmerna är lite flyttade, trots att han själv inte tittat på dom, fråga varför jag lagt en sak på ett annat ställe, att "saken" blivit flyttad. Tänkte inte på det i början men händer ofta och det är inte som att han lägger märke till uppenbara saker, utan sådant som vem som helst skulle missa att det låg på det andra stället från början. Om ni förstår?
Jag tycker mig ha märkt en släng av dyslexi men det kan lika gärna vara att man som jag t.ex. är skitdålig på engelska, så det behöver ju inte betda ngt.
Han har även ett uttalat "specialintresse" dvs musik som han är jätte duktig på! Andra saker är att han ofta kan såra då han uttrycker sig klumpigt (t.ex. ang mitt utseende, men förstår inte varför det han sa skulle såra = även lite avsaknad av empati och sätta sig in i hur andra människor kan ha det när det är svårt.
Blir ofta missförstånd i sociala sammanhang (som jag ofta får rätta till) och jag måste ofta förklara saker och ting mer ingående då jag vet att han ofta kan uppfatta det som ngt helt annat.
Vill gärn ha saker på "sitt sätt" även om han uttrycker att mötas på halva vägen. Väldigt noga med rutiner och att saker ska vara på ett visst sätt t.ex. stör han sig jätte mkt på om jag råkar "vika" mattan med foten.
Ironi och skämt är något som han ofta heller inte förstår förrän jag förklarat mer ingående. Använder sig även utav olika ord ofta i fel sammanhang, dvs skapar konstiga meningar. En annan sak är att han aldrig haft ett "riktigt" förhållande innan mig utan mest korta förbindelser. Själv har jag gjort slut tidigare då jag inte klarade av vissa av hans beteenden men berodde givetvis på annat mest som inte har med det här att göra. Jag känner dock att vi ofta har en ansträngd relation då jag så ofta får "curla" för att undvika bråk. Han är även extremt uppmärksamhetskrävande vilket kan ta på krafterna väldigt ofta och det blir tjaffs då jag inte ka möta det extema behovet av uppmärksamhet. Alla vill vi ha kärlek och uppmärksamhet, men eftersom jag har haft tidigare långa förhållanden så har jag något att jämföra med och visst har det varit kärlek och uppmärksamhet då, men jag har inte alls sett det som ett extremt behov som jag märker han har (och som han säger att han har själv)
Jag vill absolut inte smutskasta på något sätt utan har mer en undran över om det jag tror kan stämma. Det känns som det är lite för mkt som stämmer in för att det inte skulle vara så. Jag känner mig knäckt för tillfället då även jag har diabetes typ 1, tänk om barnet får både diabetes och asperger sen. :( Jag mår så dåligt över det här nu att jag inte vet vad jag ska ta vägen.
