urusel på engelska

hej! Vet inte vart du bor, men det finns kvällskurser som inte kostar så mkt som erbjuder olika engelskakurser. Jag tror det finns typ "engelsk konversation" å sånt. T.ex. ABF här i Stockholm. Förstår att det blir jobbigt efetrsom det är fler personer där, men alla är ju där av samma anledning, att lära sig prata engelska?! =) Eller så får du helt enkelt börja snacka i duschen! =)

Det bästa vore som sagt att bo utomlands ett tag så att du kommer över tröskeln, och vågar börja prata även om du inte är säker på att allt som kommer ur munnen är korrekt.

Har du en partner du litar på? Kanske ni skulle kunna prata engelska hemma i sängkammaren bara på skoj ibland? Eller om du känner något nyfiket barn i förskoleåldern som du kan börja lära engelska. Barnet lär ju bara tycka att du är duktig, eftersom han/hon inte har någon att jämföra med, och då kanske du får upp självförtroendet.

Eller börja häng på engelskspråkiga chattar (kanske Imdb - diskutera filmer och skådisar?) så att du vänjer dig vid att använda språket i din egen takt.

läsa läsa läsa och prata prata prata

köp eller låna böcker på biban o läs lättare böcker köp ngn tidnign då o då o läs den.

finn ngn du känner dig bekväm med förklara ditt problem o bestäm med dem ngn gng ibland att ni bara pratar engelska med varandra.

läsa är jätte bra för att utöka sitt vokabulär och prata för att få rätt uttal.

Det är lätt att man har för höga krav på sig själv när man pratar. Men tänk såhär: engelsmän är väldigt vana vid att folk pratar med starka brytningar och dialekter (tänk på "indisk engelska" tex). Jag upplever att de generellt är bättre på att förstå utlänningar än vad vi är i Sverige och inte tycker det är hela världen om man böjer ett ord fel.

Enligt min erfarenhet är dessutom många engelsmän väldigt artiga och säger "oh vad du pratar bra engelska" eller "är du från Plymouth? Du har precis så´n dialekt!".

Tyvärr finns inga genvägar - börja prata! Och acceptera att det blir fel ibland men så länge ni förstår varandra hyfsat så vad gör det??

Jag tycker att det verkar som att du "låser" dig pga dåligt självförtroende - som förmodligen är helt obefogat. Du säger ju själv att du förstår i princip allt som sägs, så du har ju ordförrådet. Jag var faktiskt lika dan som du för 10 år sedan. Ofrivilligt stum. Vågade inte säga ett ord för oavsett hur många gånger jag repeterade en fras eller ett ord i huvudet som kom det ut konstigt. Tills jag tog tjuren i hornen och åkte till London i 2 månader. Jag var ju tvungen att lära mig! Det lät väl så där men huvudsaken är att jag vågade. Efter det släppte det. ett par år senare åkte jag till USA, det tog ett par månader och sedan flöt det skit-bra. Folk trodde att jag kom från Irland eller England, aldrig Sverige!! det gäller att VÅGA. Bjud på dig själv, det är ok att skratta åt sig själv och ibalnd blir det konstigt. Jag har t.ex. erbjudit en vakt på ett disko att gå hem och hämta mitt ben så att jag skulle få komma in (go home and get my leg. ... just det ID heter det ju ) Prata!! Ett bra sätt att få upp självförtroendet är att prata med just turister, utbytesstudenter etc...de är ju inte heller experter (alltid)

Hej! Min sambo är engelsman och är jätteimponerad av alla som kan något på engelska över huvud taget. Rent generellt skäms han en hel del över hur mycket engelska alla andra kan, och att han knappt kan någon svenska alls trots att han har bott här i 2 år. Han skulle bli jätteglad om han träffade dig för han är så trött på att alla jämt vill öva sin engelska med honom, han måste ju prata svenska för att kunna lära sig. Så snälla, var inte orolig för att träffa engelsktalande folk, nog för att inte alla är som min karl men några kanske är det och det är helt värt att riskera att träffa några ruttna päron om man till slut hittar en guldklimp! Lite väl smörigt kanske, men va fan, jag är kär och gravid!

Tack så jättemycket för alla kloka svar!

Som många redan har skrivit så gäller det att börja Prata. När jag är ensam hemma brukar jag gå omkring och prata (engelska) för mig själv. Oftast pratar jag om samma saker, men ibland så ändrar jag ämne och det brukar gå ganska bra. Och för ett tag tror jag att jag ska klara det - tills jag befinner mig i en situation med svensktalande och icke svensktalande och allt blir bara... svart.

Men jag ska absolut kolla upp någon språkkurs, börja låna böcker och försöka hitta någon att öva på talet med. Kanske någon som vill lära sig svenska (så att även jag kan känna mig duktig).

Jag vill ju inte börja prata perfekt, men jag vill känna mig säker och ganska mycket friare...

polly pirat skrev 2009-10-02 15:54:37 följande:

jag var oxå precis så. Vågade aldrig öppna munnen om jag behövde använda engelskan. Men så träffade jag en grek och flyttade till grekland. Eftersom jag inte kan många ord grekiska så var jag tvungen att prata engelska. Och eftersom alla här är otroligt dåliga på engelska, så kännde JAG mej riktigt duktig.

Tror faktiskt visst att svenskar generellt duktiga på engelska. Inte i jämförelse med de som har de som modersmål såklart, men om man jämför med andra länder. Både här i grekland där jag bott ett tag, i spanien och italien där jag turistat har dom varit riktigt dåliga på engelska.

Visst lär jag mej inte så perfekt engelska här som jag hade gjort i ett engelspråkigt land, men de har gjort att jag VÅGAR prata engelska med vem som helst. Jag gör mej förstådd även om de inte alltid är helt korrekt.

Whisperer - att gora sig forstadd ar 100 ganger viktigare an att prata felfritt!

svenskar ÄR duktiga på engelska, för att vara andraspråkstalare.