Varför fungerar inte amningen för vissa?

Tror mkt beror på stress från mammans sida för jag kan tänka mej att om man VILL amma å det inte funkar så blir det stressigt.

Finns ju många orsaker

Att barnet tar fel tag är en mycket vanlig orsak. När barnet tar fel tag så kan mamman få smärta och såriga bröstvårtor och det kan oxå bli mjölkstockningar på grund utav att taget är fel så att mjölken inte kommer ut ordentligt ifrån brösten.

Fel tag kan oxå göra så att mjölkproduktionen minskar eftersom att om inte mjölken kommer ut ordentligt ifrån brösten så blir det mindre mjölk som bildas.

Att mamman ger bröstet för sällan kan oxå vara en orsak ibland. Verkar som att många inte vet att det är helt normalt att små bebisar vill amma varje timma dygnet runt i snitt och ännu tätare ibland. Ibland vill dom ha bröstet igen typ tio minuter efter att man slutade amma sist

Men att många verkar tro att man inte ska amma för ofta och så stoppar dom i nappen istället så att det drar ut på tiden mellan amningarna och då så får dom mindre mjölk.

Det är oxå en del som börjar med ersättning istället för att amma tätare och när man ger ersättning så minskar ju oxå mjölkproduktionen. Många tror att deras bebis inte blir mätt nog bara för att den vill amma mycket tätt och så börjar dom med ersättning. Och eftersom att ersättningen tar längre tid att smälta så är den kvar längre tid i magen och bebisen blir inte hungrig igen lika fort. Och då så tror mamman att nu blev bebisen så mätt och nöjd som den inte blev utav bara amningen. Och så fortsätter hon att ge ersättning och får ännu mindre bröstmjölk.

Men jag tror att den vanligaste orsaken till att amningen inte funkar är att mammorna får för dålig information om amning och att dom får för dålig hjälp ifrån sjukvården tyvärr.

men ja tror att sträss är en stor orsak....

För min del var det stress, gissar jag. Det kom ingen mjölk, helt enkelt!

I mitt fall var det att mina bröstvårtor var för stora ( jo det kan faktiskt vara så ) så jag var tvungen att använda amningsnapp.
Detta + mina stora bröst ( kunde bara liggamma ) gjorde att sonen hade svårt att få till rätt grepp så, brösten tömdes inte jämnt ( man ska variera amningspositionen ) vilket ledde till mjölkstockning flera gånger och sedan även svamp.
Då lade jag ner och det var i 3e månaden.

Jag kan inte säga hur det är rent generellt, men jag vet varför det inte funkat för mig med någon av mina tre barn. Och det har inte berott på stress...
Jag har ganska indragna bröstvårtor och varje gång har det börjat bra. Barnen har fått rätt tag, det har alla BM på BB mfl sagt att de gjort, och de har sugit intensivt i 3-4 dagar som de gör ibörjan. Sen blir det ondare o ondare och jag har haft blödande bröstvårtor efter ca en vecka. Har trots det fortsatt och luftat, smörjt efter alla slags råd och tips. Var, blod och mjälkstockning...ett par veckor, sen kommer det mindre o mindre mjölk. Min minsta, min dotter, ville inte suga på bröstet längre efter som det blödde. Försökte även med amningsnapp. Men då har vi fått ge flaska och sen har de aldrig velat ta bröstet igen...

Men, jag sörjer inte numera, min man har tyckte det varit så mysigt att oxå kunna ge mat. Och mina barn är pigga, glada och goa!

Kan berätta om mina egna erfarenheter.

Min son sökte inte efter tutten redan när han lades på magen och så fortsatte det resten av tiden på bb också (var där i fyra dygn pga att amningen inte fungerade). Däremot var jag väldigt orolig för att mjölkproduktionen inte skulle komma igång redan under graviditeten, för jag såg inte något spår av läckande mjölk (var också omöjligt att pressa ut något). Det som mest oroade mig under graviditeten var inte om amingningen inte skulle fungera, för det tog jag förgivet att det skulle göra, alla barn kan väl suga och hitta till brösten efter födseln trodde jag. Men så chockad jag var över det faktum att detta inte alls var så självklart! Rädd för att min son skulle svälta under sin första tid bad jag om en bröstpump redan nästa dag på bb. Så jag började pumpa och mata honom på kopp. Jag försökte in i det sista undvika nappflaska, men på 6:e dagen gav jag upp och började mata honom bröstmjölken på flaska. För det funkade inte att hålla på med koppen vid varje måltid och så som han sölade ner sina kläder jämt. Jag tänkte att han får iaf bröstmjölk på flaska, det är huvudsaken. Försökte några dagar senare med att amma honom och då kunde han ta tag i bröstvårtan dock inte helt rätt, men han hade inte tålamodet att ligga där och ammas, så jag orkade inte heller försöka när han fajtades och blev arg. Jag försköte många gånger, och än i dag att ge honom tutten, men i början kunde han inte alls ta bröstvårtan rätt och nu kan han ta den rätt, men känner bara inte för att ta brösten mer än några få minuter, sedan ger han upp. Han är idag 9 veckor gammal. Jag har nu bröstpumpat i 9 veckor och tänker nog fortsätta med det tills han slutar dricka bröstmjölk helt. Har en mjölkproduktion på 250-300 ml per pumptillfälle och min son äter bara 80 ml per gång. Pumpar var 4-6:e timme dygnet runt. Förvarar i kylskåp och frys det som blir för mkt. Ser det som en säkerhet att ha fryst mjölk i frysen ifall man själv skulle bli sjuk och inte kan ge honom bröstmjölk under en viss tid.

Mitt första barn föddes 3,5 vecka för tidigt, och kunde inte ta bröstet. Hon bara böjde sig bakåt och skrek. Hon fick matas via både sked och kopp vilket fungerade bra. Jag försökte i 2 månader (pumpade ur och gav henne på flaska) sen gav jag upp och det blev ersättning. Hon fattade aldrig vad hon skulle göra av bröstet, hon blev bara ledsen.

Barn nr2 var inga problem att amma.

Barn nr 3 gick inte att amma då hon ammade 1 timme åt gången, 6 gånger dagtid (plus nattetid förstås). Att sitta i soffan 6 timmar varje dag och inte kunna göra någonting när mellanbarnet ramlade ner från vardagsrumsbordet, ritade på väggen osv.. det fungerade inte. Jag slutade amma och hon åt snabbt via flaska. Möjligtvis att vissa tyckte att jag var egoistisk, men jag har fler barn att ta hand om . Så viktig är inte amningen.