• Jagvetmest

    Oansvarsfulla män

    I inlägg efter inlägg hör man tjejer/kvinnor klaga på hur deras män är och beter sig. De är otrogna, "hjälper inte till" hemma, tar inte hand om de gemensamma barnen, söker inte jobb som arbetslösa med mera med mera... En stilla undran infinner sig: Kom dettaverkligen som en total överraskning när ni flyttat ihop och kanske fått barn???
    Har det verkligen inte funnits en liten hint tidigare om att det är så här han är? Varför inte tänka till lite innan man ger såna män ansvaret att bli pappa till ens barn??? Förklara hur ni tänker/tänkte!

  • Svar på tråden Oansvarsfulla män
  • Anonym (japp)

    I mitt fall, Ja. En fullkomlig överraskning. Min sambo har alltid "hjälpt till" mycket hemma och i diskussionen om barn så har han alltid hävdat att han skulle göra allt under graviditeten och vi skulle dela på det som har med barnet att göra. Efter halva graviditeten så var det som om han gjorde en personlighetsförändring. Ska ha barn vilken dag som helst och (nästan) allt hushållsarbete har legat på mig. När man diskuterar nu så låter det att han får se hur mycket han orkar göra sen eftersom han har det tufft på jobbet. Jag har dessutom alltid varit noga med att säga att jag behöver space och egen tid, jag är inte den som gillar att bara gå hemma. Nu häromdagen så sa jag till honom att det känns som ett fängelse här för mig varav han svarar att "jamen jag trodde du tyckte det var kul att vara hemma hela tiden". Känns som om jag blev lurad till en graviditet då jag var tveksam till att börja med. Om det inte sker en drastisk förändring då barnet är fött så går jag, jättetråkigt men det blir lättare för mig att vara ensam om han ändå aldrig gör nåt, en mindre att ta hand om.

  • Jagvetmest

    Anonym (japp) skrev 2009-10-07 16:11:06 följande:


    I mitt fall, Ja. En fullkomlig överraskning. Min sambo har alltid "hjälpt till" mycket hemma och i diskussionen om barn så har han alltid hävdat att han skulle göra allt under graviditeten och vi skulle dela på det som har med barnet att göra. Efter halva graviditeten så var det som om han gjorde en personlighetsförändring. Ska ha barn vilken dag som helst och (nästan) allt hushållsarbete har legat på mig. När man diskuterar nu så låter det att han får se hur mycket han orkar göra sen eftersom han har det tufft på jobbet. Jag har dessutom alltid varit noga med att säga att jag behöver space och egen tid, jag är inte den som gillar att bara gå hemma. Nu häromdagen så sa jag till honom att det känns som ett fängelse här för mig varav han svarar att "jamen jag trodde du tyckte det var kul att vara hemma hela tiden". Känns som om jag blev lurad till en graviditet då jag var tveksam till att börja med. Om det inte sker en drastisk förändring då barnet är fött så går jag, jättetråkigt men det blir lättare för mig att vara ensam om han ändå aldrig gör nåt, en mindre att ta hand om.
    Hm, låter tråkigt. Men i ditt fall skulle jag nog vänta och se hur han verkligen är när barnet är fött. Finns ju killar som vaknar upp då också! Snälla du- tänk inte redan nu på en eventuell separation. Barn behöver sina föräldrar.
  • Anonym (japp)

    Självklart så väntar jag och ser, hoppas ju att det är nån kris. Men den dagen jag gjort allt för att rädda det men det ändå inte funkar, den dagen måste jag ge upp

  • Kastrullresan

    Ja, det kan komma som en blixt från klar himmel. Jag och min f d man hade varit tillsammans i 7 år innan vi fick första barnet. Inga problem med någon del i relationen. Den var trygg och stabil.

    Efter att barnet kommit upplevde jag det som jag var gift med en fullständig främling. Han var svartsjuk på barnet, alltid arg, missunsam, missnöjd. Kunde tiga sig igenom 48 timmar en helg alternativt vrålskälla på barnet aldrig på mig. Deltog inte frivilligt i någon form av familjeliv.

    Jag stod ut i 11 år innan jag gav upp. Det blev aldrig bättre. Jag kan se att jag hade en del i det hela också men jag tror faktiskt att han hör till typen som kanske aldrig skulle ha haft barn. Han tyckte inte att det var roligt.

    Hans agerande mot barnen dödade all gnutta av den kärlek jag en gång känt för honom. Han och barnen har fortfarande ingen bra relation trots att de är mer eller mindre vuxna idag.

Svar på tråden Oansvarsfulla män