Syskon till barn m ADHD

Hade ni samma problem då de var yngre? När upptäcktes ADHD hos din son? Jag har en son som inte än fyllt 3år som jag undrar över vad gäller mångt å mycket. Har tagit kontakt nu m BVC och ska tala med barnpsykolog. Vi har rätt jobbigt m sonens utbrott å aggressioner och de är ofta riktade mot lillebror som är drygt 1år. Det är jätte jobbigt. Så därför undrar jag hur  ni haft det tidigare?

Jag har 4 barn varav 3 har ADHD+ lite gott o blandat!

De är 12,11,5 o 3 år. Det är 11 årige killen som inte har diagnos. Han är nog den i vår familj som eg mås sämst av familjesituation.
Han sov över hos en kompis en dag o då hade han sagt: Har ni alltid det så här lugnt när ni äter frukost??
Här är det alltid kaos! Han står tillbaka oerhört mkt för sina syskon. Äldre systern har adhd+ASdrag o hon lever här o nu o far inte illa av det på samma sätt som han. Homn leker ofta med småsyskonen är mer på deras nivå när det gäller lek.. Sen har hon ju sina svårigheter som gör att hon får "sin del av kakan" vad gäller upp,märksamhet osv..
De två små är det som kräver mest hemma o är ett ständigt pass! 5-åringen har även bipolär sjukdom är växlar blixtsnabbt från manisk hysterisk glädje till affektfulla utbrott oräkneligt antal varje dag. Hon har ingen "lagom".

Vi har fått stödfamilj till se små. Vi hjade även förmånen att kunna välja farmor o farfar som detta! Vi kände att steget inte var så stort då o vi är trygga med dom o likaså barnen med. Så en lö kl 10 -sö kl 16 är de små där varje månad! Då viger vi den helgen till att umgås o göra något med de två stora! Baka, laga mat ihop, åka o bada, duka extra fint vid matsalsbordet o sen sitta o spela monopol till 1 på natten o sova hur länge vi vill:) Äta frukost när vi vaknar o äta det VI vill ha. Stekta ägg istället kokta (oflexibla de små, allt måste vara samma) tex o ja...bara vara o umgås, hinna lyssna på dom o prata med dom. Vara en någorlunda vanlig familj! Det behöver vi alla men framför vår äldtsa kille-
Vi har även 3 timmar avlösarservice i veckan som vi själva väljer hur vu lägger.. Även här är det farmor som kommer. Vi måste vara två hemma om kvällarna o iom att vi nu har henne så kan vi gå en av oss o titta på matcher när de spelar fotboll, jag kan gå på personalmöte utan att ha ont i magen för hemmasituationen osv..

Vi har berättat efter hand som jobbiga situationer har uppstått o alltid varit öppna med att h*n inte kan rå för allt o att han själv är en jätteduktig bror och förebild osv.
Sen har han ihop med oss varit med inne på BUP o fått ställa frågor om syskonen o berätta hur han upplever saker o vad som är jobbigt osv. Efter hand som han tog upp olika situationer som han tycker är jobbiga så förklarade de VARFÖR h*n inte kan det eller det o reagerar som h*n gör etc. De pratade också på o frågade vad han tycker är roligt att göra med syskonen, o de berömde honom en massa så att han var så stolt när vi gick därifrån.
Ofta får ju syskonen en alltföt krävande roll. De är ju liksom självgående o förväntas att göra vissa saker o klara saker själva. Tex så berömmer jag syskonen mossar bara de hänger upp jackan, för att uppmuntra o förstärka ett postivt beteende.. men det gör jag ju inte till stora sonen.. Jag försöker tänka på det o ge han kommenaterar ofta, en klapp på axeln eller en kram o puss.
Det finns en bra bok som heter "varför vill ingen leka med dennis" den handlar om ett barn med adhd o är skriven för barn! Den rekommenderar jag verkligen att läsa för syskonet!!
Det är viktigt att hitta geentid!! Vi gör så att om vi så bara ska upp o handla lite mjölk eller vad det kan vara, så får 12 ELLER 11 åringen följa med. O´"Idag är det Ls tur att åka med, nästa gång är det din tur". Det behöver inte vara så avancerat. Mysigt att handla ihop o sitta o småprata i bilen på väg till affären. Det är kvaliten som räknas o inte kvantiteten;)

Nu har min son inte adhd-diagnos (än iaf), men han har asperger och jag känner igen allt du skriver. Sonen får ofta starka utbrott eller mindre utbrott, där han gör illa sin syster och oss. Det är jättesvårt för när han får dessa utbrott är det han vi måste ta hand om och lillasyster blir puttat åt sidan även om hon skulle behöva tröst. Om hon är i närheten riskerar hon att bli slagen eller sparken, så vi måste be henne gå iväg till ett annat rum stackaren. Hon är bara tre år och sonen sex år. Jag vet att hon ibland blir väldigt rädd för honom, och det förstår jag, det blir även jag som är vuxen.
Nu har jag inga råd, iom att lillasyster är ännu yngre än eran yngste. Ville bara skriva att jag vet hur det är, och det är jättejobbigt. Vi vill ju absolut inte att hon ska känna sig åsidosatt, men samtidigt blir det mycket fokus på sonen ibland.

Här är det äldsta barnet, Z. som är 7 år som har ADHD och Autismliknande tillstånd. Han har 3 yngre syskon, C. 3 år och tvillingar M & M som är 2 år.
Det är som en spiral av kaos när allt sätter igång, Z. börjar för att han tex inte vill avbryta TV, för att äta. De andra är hungriga och börjar gnälla, Z. kan inte fortsätta gå ut i köket för han blir distraherad av deras skrik, allt börjar spåra ur... alla skriker och han försöker handgripligen stoppa ljudet.
Man vet inte hur man ska stoppa allt och vi vet inte alls hur vi ska kunna förklarar för de små att han inte menar det. De är ju rädda för honom när han skriker men ofta som de är med honom när han är på bra humör. det kommer dröja inann man kan prata med dom om hur det är för Z. med hans knas. Hade de varit som Z. var när han var 3 år så hade det nog inte varit så svårt men de är inte alls så utvecklade som han var.
Någon som har försökt berätta eller förklara för (små) yngre syskon?

Glömde en sak, vi fick ett kursblad eller vad man ska kalla det för av barnhab. Där fanns kurser för syskon till barn med AS, ADHD, Autism osv. Men det var bara för barn 7-12 år eller nåt. Så det måste nog mest gälla äldre syskon.

Little Ms Chatterbox skrev 2009-10-08 22:55:50 följande:

Hej!

jag har en bror med adhd, samt en med as+add, så kan ge ett syskons version sedan..just nu har äntligen mitt monster somnat, så ska lägg amig, men ska försöka hinna imorgon.

Nu har jag en stund över..

men har en lillebror med adhd, det skiljer ett år imellan, mellan mig och lillebroder med as o add, skiljer det så mkt som 18år..

Jag och lillebror T ( adhd) ha alltid varit otroligt tighta, men det har även varit otroligt jobbigt stundvis. MIn broder har nämligen haft förmågan att alltid hamna i bekymmer. Otursförfölj skulle man kanske säga, fast man vet ändå, att det brister i hans bild av rätt/fel/ farlig mm.

Ex så kunde han komma på ideen att sticka till kiosken fast att det var trombvarning. Eller vad sägs om att slå en redan bruten arm i väggen, så att den bli mos? mm mm listan kan göra lång

En sak som är OTROLIGT viktig, redan när barnen är unga, är att förklara, ni kanske tror att era barn inte förstår, men de gör de. Förklara att store/ lille/a bror/syster inte har begräsningar PGA .... inte bara "jaja" det är så han/ hon är.. Likaväl för barnet med adhd förklara varför hon/han kanske brusar upp lätt, ge hjälpmedel ssom andningsövning, räkna till 10 mm ..

man ska absolut inte bortförklara vissa beteenden pga vad nu än barnet har, utan istället lära barnet hantera det. annars så kanske barnet lär sig att hantera sina känslor med " hjälpmedel" ( droger mm)

Min broder, har inte haft det lätt, inte alls, han är nu 26, men har precis börjat betee sig som en 20åring. rent mognadsmässigt alltså. MIn lilebror, är det syskon som str mig varmast om hjärtat, men även den som suger met energi, fortfarande.

MIn andra broder, märktes det på snabbt ( precis som på min andra broder) att han inte var som andra. Ex så får jag påminna honom om toa, fast att han är 10 nu när han är här på besök. Vi har inte bott ihop så länge, men visst, självklart märker jag att han inte är som alla andra barn i hans ålder. Han är dock superhärlig med min dotter, och har blivit som en storebror för henne. Han är väldigt mån om att hon ska ha det bra.

Har mycket annat på nära håll, så finns inte mkt som är främmande

Kan även se vissa drag som min lillebror med as har, hos min dotter.. vart det tar vägen, återstår att se.

svårt att veta vad man ska skriva, men ställ gärna direkta frågor