Hur viktig är egentligen fysisk attraktion tror ni?
För ett par år sedan dejtade jag en man som var underbar på alla sätt. Han var intelligent, snäll, rolig, omtänksam och hade samma värderingar som jag.
Intellektuellt var vi som gjorda för varandra. Jag har aldrig upplet något liknande med en annan man.
Jag har ett rätt rörligt intellekt, tänker ofta abstrakt i lite märkliga tankebanor, (svårt att förklara 
) och han var den första som verkligen förstod mig. Vi hade helt fantastiska samtal som jag saknar enormt mycket. Jag saknar honom, hans närvaro och värme.
Det enda problemet mellan oss var att jag inte kände någon fysisk attraktion till honom. Jag är inte alls utseendefixerad och han ser helt ok ut men det fanns ingen kemi, ingen dragning från min sida.
Han verkade däremot gå igång på mig och ville gärna ha sex. Jag älskar sex annars men det funkade inte med honom. Jag kände ingen längtan efter att kyssa eller förföra honom som jag kan göra annars när jag blir kär.
Jag hoppades att det skulle komma med tiden men till slut fick jag ge upp. Jag sa självklart inte varför till honom när jag avslutade vår relation. Jag sa att det berodde på mig (kliché, jag vet, men ändå) och skrev ett långt mail om hur underbar jag tycker att han är som person.
Han blev jättesårad och även om han sa att vi kunde vara vänner så kände jag att jag borde låta honom vara. Jag ville inte göra honom mer ledsen. Han förtjänar mycket mer än så.
Ibland undrar jag om jag gjorde fel. Han är så speciell och jag kanske var en idiot som lät honom gå.
Jag har sett honom på Facebook och funderat på att skicka ett meddelande men jag är rädd för att såra honom ännu mer. Det vore ju hemskt att försöka igen bara för att komma fram till samma sak.
Tror ni att jag gjorde ett misstag? Kan attraktion växa fram med tiden eller är det kört om den inte alls finns där från början?
