Jävla lördagsgodis!
Varför?
Varför har det blivit svensk tradition att lura i barnen att det finns en särksild "godisdag" i veckan??
Är föräldrar så svaga i sin auktoritet att de inte bara kan säga nej?
"Nej, du får inget godis idag." Punkt och slut.
Måste de gömma sig bakom "Nej, men det är ju inte lördag idag!"
Jag blev för inte så länge sen utskälld av min dotters tandläkare.
Utbytet var som följer:
Tandis, med trallande röst och auktoritär blick på 6 åriga dottern:
- Och så är ni noga med lördagsgodiset!
Jag:
- Nej, vi har inte lördagsgodis.
Ja, här blev tandis upprörd och började föreläsa för mig om hur farligt det var att inte ha lördagsgodis till jag lyckades bryta in med.
- Ja, men om vi skulle börja äta godis som vana en dag i veckan skulle vi öka vårt totala godisintag med minst 50%. Så NEJ, vi tänker inte inför lördagsgodis!
Sen alla dessa rabiata lördagsgodisföräldrar som blir helt upprörda när jag säger att vi inte har någon godisdag. Vad de nu har med det att göra kan man undra?
Svårt att hantera någon som tänker självständigt?
Vi äter helt enkelt godis när vi känner för det. På kalas, fester, när vi går på bio, på Liseberg, om vi ska åka långt i bilen, jul, påsk och ärligt talat så äter vi ibland godis en helt vanlig sketen tisdag om vi känner för det.
Men det är långt ifrån en gång i veckan.
Jag vill inte att lördag ska vara någon helig godisdag för mina barn!
SÅ SLUTA TJATA!