Ni med skyddade personuppgifter se hit!

Jag har ingen som helst erfarenhet, jag visste inte ens att man kunde ha så skyddat id att de inte ens får ropa upp namnet hos doktorn. Men vad jobbigt det låter för er att vara... ja nobodys. Jag förstår nog inte hur det fungerar i tex skolan sedan, barnen lär ju ha namn i klasslistan...?
Ang. att folk frågar, ja folk är ju nyfikna! Det är väl egentligen inte så svårt att räkna ut att man behöver gömma sig av en eller annan anledning om man har skyddad id. Svara att det är lite privat, de förstår nog.
Två funderingar som dök upp för mig; den störda människan, är den "oskadliggjord" eller är du ständigt rädd att den ska hitta dig och dyka upp? I så fall måste det vara överjävligt rent ut sagt. Och går det inte att byta namn istf att ha skyddat? Eller räcker inte det kanske....

Nej barnen finns inte med på klasslistan eller gruppfoton i skolan.
Fotografen ska informeras om detta!

Jag hade nog efter några gånger förklaringar blivit sur o svarat: Och på vilket sätt skulle detta påverka min diagnos? ;)

Anonym (jobbigt!) skrev 2009-10-09 21:33:15 följande:

Jag tyckte det där var rätt pain jag också när vi hade skyddade id. Jag tröttnade på att hela tiden behöva förklara vår situation så jag slutade med det helt enkelt. Doktorn eller vem det nu var fick sitta där som ett frågetecken och om dom kom sig för att fråga varför jag hade skyddad id så svarade jag bara rätt och slätt att min dotter har en väldigt sjuk pappa.

Thats it. Ge ett kort svar bara och så ser du lite överseende på den frågande samtidigt, det brukar få dem att fatta att man inte känner för att snacka om det.

Skulle aldrig se ner på en person med skyddat ID utan snarare hjälpa så mycket jag kunde. Får gärna låna mitt id tex för att beställa sak osv...

Jo och förresten, visst går det att få förtur i bostadskön, men det beror väl också på vilken kommun man bor i och hur hotbilden ser ut. Prata med antingen kvinnorjouren eller kvinnofrid i din kommun. Dom hjälpte mig i alla fall att fixa en trovärdig kontakt med socialen som i sin tur tryckte på bostadsförmedlingen. Så hux flux så stod jag först i kön och tre veckor senare hade jag en lägenhet högst upp i ett säkerhetshus med låst entredörr dygnet runt och säkerhetsdörr till lägenheten.

Sedan kanske jag hade väldigt tur med lägenheten, jag vet som sagt inte för jag känner ingen annan som haft skyddad id.

Jag har själv hade skyddat id,och mina barn.
Jag blev bemött jäkligt dåligt i flera år.
Vårdcentral,sjukhus mm,fick mig ofta att skämmas.Ibland visste de inte hur de skulle hantera vissa saker.

Klassfoto kan barn vara med på,alltså det personliga fotot,men det andra ska man inte vara med på.Inte heller klasslista.
Jag hade det lätt när barnen gick på dagis,men när skolan började blev jag trampad hela tiden.Jag fick jämt ringa kvinnojoren som hjälpte mig och ringde arga samtal till dom på skolan så de fick skämmas.

Rädslan försvann eller avtog efter cirka 2 år.
Jag hade flyttat till en annan stad (storstad) och ordnat skyddat id.
Efter en tid kände jag mig tryggare,jag visste att min exman skulle vara för dum och för lat för att leta.
Men däremot var det endel rättegångar och så,men mycket är tackvare mitt skyddat id som gjorde att jag vann allt,dvs han fick inget umgänge alls.

Jag hade skyddat id i ca 8 år för säkerhets skull.Tog bort det för 1 år sen.
Känns jätte bra.Jag tog bort det för att mitt ex gav upp för 4 år sen,och att han utgör inget större hot mer.

I ditt fall ska du kämpa dig för att hitta en bra lägenhet,och be gärna kvinnojoren om hjälp med allt du behöver.Jag var i mycket stort behov av hjälp,men det tog 4 olika kvinnojourer innan jag hittade rätt,som kunde och ville hjälpa mig.
Hon var min ängel (har kontakt än idag).
Jag behövde inte göra så mycket när jag hade henne,för hon gjorde mycket åt mig.Ringde samtal,ordnade info,bråka med skola o rektorn,skicka in viktiga papper,tipsa om bra lägenhet,ordnade alla förebredelser inför rättegången.

Ge aldrig upp vännen!!!
Lider med dig,att du lever under sådan press och hotbild hela tiden.

Tack till anonym och sobrilsubban för det ni berättade!
Men tror ni det är nån idé för mig att vända mig till kvinnojour när jag inte har problemet att det är en exman eller så?

Om 1 år går vårat beslut ut, hur söker jag nytt då? Brukar det vara nått problem, även om det inte hänt något som jag polisanmält under den tiden? (Jag menar det är ju antagligen för att vi bor skyddade nu..)

Jag ska försöka söka förtur för lägenhet, men vill ju inte ge min adress till bostadsförmedlaren.. Och sen vill vi helst bo i närheten av släkt.. Men antar det är mycket man får göra avkall på nu =(

Anonym (Trådstartare) skrev 2009-10-09 22:08:10 följande:

ja absolut,du kan lätt få förlägning.Kvinnojouren skrev oftast brevet åt mig,att jag fortfarande var rädd och orolig mm.
Blev godkänt i alla år,tills jag valde själv att ta bort det.