• perlita

    Exet gör allt för att jävlas - orkar inte mer! (långt)

    Jag behöver verkligen få konkreta tips och råd gällande min sambos ex.
    Ska försöka dra historien lite kortfattat.
    Min sambo är pappa till en 8 årig flicka. Hon bor på heltid hos sin mamma. Under graviditeten fanns tre potentiella pappor till barnet och en utredning sattes igång. Under den tiden, ett år, fick min sambo inte träffa sin eventuella dotter alls. När faderskapet bekräftades ville han ha kontakt, men mamman tillät det inte. Min sambo är extremt konflikträdd och gav tom upp sin vårdnad på mammans begäran. Vi träffades för 6 år sedan och hela tiden har jag försökt att stötta och uppmana till kontakt.
    I somras kom min sambo och sa att nu skulle vi träffas hela familjerna, jag har en son och vi har en son gemensamt. Först tvekade jag till att dra in barnen, men vek mig, då jag hoppades att allt skulle fungera efter detta. Vi träffades och min son och dottern blev kompisar på en gång, eller bror och syster som de själva sa. Sedan fick vi vänta 3 vrckor på att träffas igen, vi hade super kul tillsammans och hon sa att hon ville komma varannan helg. Det kändes jätte bra, då mamman inte orkar med henne till och ifrån, nu kunde vi vara en familj och samtidigt hjälpa till lite. Vi gjorde ett album med bilder från vår dag tillsammans och skickade detta till dottern. Efter det får vi inte träffas. Hon lovar, vi bokar upp dagar, sedan svarar hon inte när sambon ringer eller så säger hon att vi inte alls bestämt den dagen och att de är upptagna. Nyligen missade vi premiären av high school musical pga att hon ångrat sig.
    Min sambo vågar inte säga ifrån och vägrar att söka gemensam vårdnad. Vi bråkar konstant kring detta och efter 6 år så orkar jag inte mer. Min son är jätte ledsen och förstår inte alls var problemet är. Jag har en fin kontakt med hans pappa och hans nya flickvän. Till saken hör också att vi har en svårt sjuk son som tyvärr inte kommer att överleva och jag tycker att hon behöver få träffa honom så mycket det går medan han finns hos oss. Min sambo tar ut all agression på mig och säger saker som att, det är min dotter du kommer aldrig att få någon dotter! Och det är sant, vi kan inte få fler barn, men jag vill inte ta över någons mammaroll, jag vill bara vara en familj, en familj där barnen får må bra.
    Snälla hjälp mig, jag vet inte vad jag ska göra längre. Sambon säger bara jag ska... men det blir aldrig av. Har pratat med hans familj, men de går ff på hans lögner
    Förslag? Någon som känner igen sig?

  • Svar på tråden Exet gör allt för att jävlas - orkar inte mer! (långt)
  • perlita

    inte någon som har ett råd???

  • perlita

    puttar lite på tråden och hoppas på någon/några morgonpigga råd.

  • Plutteli

    Kan det vara så att din sambo är rädd för att förlora sin dotter? Att han kanske känner att det är bättre att inte lära känna henne alls, än att lära känna henne och börja tycka om henne, men att hennes mamma sedan sätter nya käppar i hjulet som gör att han inte får träffa henne osv?

    Med tanke på att er son är på väg att dö kan det ju vara så att han försöker bearbeta detta och samtidigt blir rädd för att även förlora sin dotter och därför slår vakt om sina känslor genom avståndstagande...

    Sen är det klart ni kan få fler barn om ni verkligen vill! Bara inte biologiskt...

  • perlita

    Han har viisserligen reagerat efter de 3 gånger vi fått träffa henne senaste året, vi har bara träffats då, han har tidigare åkt dit någon gång för då gällde att han bara fick träffa henne i deras hem.
    Han blir arg för att dottern tyr sig till mig när vi väl träffats och inte till honom. Jag försöker förklara att det nog bara är naturligt då även jag är tjej och ju inte är förälder. Jag brukar hjälpa lite på traven med att engagera dem båda i varandra när vi ses, men han verkar faktiskt inte kunna koppla av med henne.
    Men är det inte bättre att ha älskat och förlorat, än att inte älska alls? Jag försöker och vill förstå, men jag kan inte. Han är en toppenpappa till vår son och en bra extrapappa till min son, men han kämpar inte alls för dotterns bästa. jag vet att jag inte kommer ha krafter till dessa dispyter och ens en tanke till övers för biomamman när min sons tid här är över, så jag behöver få ett slut på detta. Är det för mycket begärt?

    Jo vi kan adoptera, men det finns så mång barnlösa idag så jag överlåter det privilegiet till dessa familjer. Kommer däremot att ansöka om att bli fosterfamilj någon gång i framtiden när jag har en tryggare tillvaro att erbjuda.

  • perlita

    något.........snälla måste veta hur jag får ett slut på detta........

  • Plutteli
    perlita skrev 2009-10-12 08:48:48 följande:
    Han har viisserligen reagerat efter de 3 gånger vi fått träffa henne senaste året, vi har bara träffats då, han har tidigare åkt dit någon gång för då gällde att han bara fick träffa henne i deras hem. Han blir arg för att dottern tyr sig till mig när vi väl träffats och inte till honom. Jag försöker förklara att det nog bara är naturligt då även jag är tjej och ju inte är förälder. Jag brukar hjälpa lite på traven med att engagera dem båda i varandra när vi ses, men han verkar faktiskt inte kunna koppla av med henne. Men är det inte bättre att ha älskat och förlorat, än att inte älska alls? Jag försöker och vill förstå, men jag kan inte. Han är en toppenpappa till vår son och en bra extrapappa till min son, men han kämpar inte alls för dotterns bästa. jag vet att jag inte kommer ha krafter till dessa dispyter och ens en tanke till övers för biomamman när min sons tid här är över, så jag behöver få ett slut på detta. Är det för mycket begärt? Jo vi kan adoptera, men det finns så mång barnlösa idag så jag överlåter det privilegiet till dessa familjer. Kommer däremot att ansöka om att bli fosterfamilj någon gång i framtiden när jag har en tryggare tillvaro att erbjuda.
    Ok, men det är ju inte konstigt om dottern tar lite avstånd från sin pappa om han inte klarar av att slappna av. Barn känner ju så lätt om någon har en lite avståndstagande attityd.

    Ja man kan ju tycka att det är bättre att älska och förlora än inte älska alls. Men det kan ju även vara så med tanke på er son att han känner att en gång räcker...

    Jag tycker inte det är mycket begärt att de ska sluta tjafsa, spec. med tanke på er situation med er son. Dock är ju det enda du egentligen kan göra att prata med din sambo, kanske han borde prata med någon utomstående (terapeut eller liknande) om sina känslor och vad det egentligen är som håller honom tillbaka från att kämpa om tid med sin dotter?
  • Lejonets unge

    Det låter väldigt jobbigt.

    Jag undrar om du inte borde släppa det? Jag inser att det är lätt för mej att säga, som inte känner detaljerna, men ändå. Varför är det så viktigt för dig att ni får träffa dottern? Handlar det om syskonen? Om dottern och din son? Om far och dotter? Vad driver dig till att känna så starkt och engagera dig så mycket i din sambos relation till sin dotter?

    Jag tänker att din situation, med en svårt sjuk pojke, låter otroligt jobbig som den är. Kanske mår du bättre av att fokusera på dina barn och på relationen till sambon, och släppa dottern? Kan du tänka att det viktigaste för ditt sjuka barn är en harmonisk familj utan bråk, att det är viktigare än att sonen får träffa sitt syskon?

    Hur det än är, så är dottern din sambos ansvar. Det innebär att om du känner att du vill släppa ditt engagemang i henne så skulle det inte vara fel.

Svar på tråden Exet gör allt för att jävlas - orkar inte mer! (långt)