• mrs Elliott

    Får barn inte lov att ha "dåliga känslor" idag?

    Funerar lite eftersom jag coh min man försöker . Pratade med en bekant och hon försöker hela tiden skydda sin 3 åring från att känna negativa känslor!?
    Tex om hon måste säga till honom så får han aldrig känna skam eller ånger för något han gjort . Han får aldrig heller vara rädd för något .
    Det jag undrar är HUR ska han då lära sig att fungera som en hel människa om han aldrig får tillgång till dessa känslor ? .De här känslorna är ju grunden till vår överlevnads instikt och kopplat direkt till vårt samvete och empati . Mycket märkligt ..... Jag är helt med på att man inte ska skuldbelägga barn i onödan ,men samtidigt är det väl viktigt att de känner skam om de verkligen gjort något fel? Tex snott någon annans leksaker ellr slagits?
    Vi bor nära en älv och jag kommer då att skrämma eventuella ungar för att ramla i . Åtminstone tills de lärt sig simma . Är det farligt för barn att känna negativa känslor ? Och missförstå mig rätt nu . Jag talar INTE om att skrämma skiten ur dem med flit ,och att hoppa fram ur buskarna samt hota med troll under sängen :)

    Även om det var precis det min mor gjorde ,och hon lyckades uppfostra en jävligt tuff och orädd liten tjej . Simmade över älven när jag var 6 år :)

  • Svar på tråden Får barn inte lov att ha "dåliga känslor" idag?
  • Familytime

    Absolut ska man inte hindra sina barn från att känna negativa känslor som är en del av livet. Däremot känslor som är obefogade är ju onödigt, som du skriver. Att man inte ska lägga skuld på dem som inte är befogad osv, men jag håller helt med dig.

  • Mammut och Papput

    Hm, min pappa har barnasinnet i behåll fortfarande, så han var ju hellycklig när jag var barn. Han brukade efter att han nattat mig gå ut ur huset och krafsa mot fönstret eller banka på rutan. Ibland hade han ett stort gosedjurslejon som han skrämde mig med ute i mörkret. Han hotade med att vi hade svarte petter ute i garaget osv osv. Jag är rädd för mörkret och gillar inte när min man är bortrest så jag måste sova ensam.....

    Jag håller dock med dig om att barn måste lära sig via känslor, på ett eller annat sätt, annars blir det ju som ingen livserfarenhet för dem =)

  • Plutteli

    Klart barn ska känna även negativa känslor för att lära sig hantera dem. Men helt ärligt, tror du inte barnet kommer känna dessa känslor utan att du behöver tillföra dem?
    Om ett barn gjort nått fel och vet om det kommer h*n känna skam utan att du behöver anstränga dig för att h*n ska känna det osv. Ser liksom ingen vits i att säga till/göra saker för att barnet ska uppleva dessa känslor med flit. Dina ungar kommer hinna vara rädda/arga/ledsna/skamsna och alla andra känslor vare sig du vill det eller ej.

  • Lilly mama

    Grunden till att bli empatisk är väl ändå att kunna sätta sig in i hur andra mår? Om barnen då inte någonsin får må dåligt om de fått någon annan att må dåligt så blir det väl svårt att utveckla den förmågan? Man får ju inte gå för långt, men att känna att det faktiskt är mitt fel att Kalle/Lisa gråter kan nog vara nyttigt. Allt får sättas i perspektiv och man behöver inte älta det hela, men att lugnt förklara för barnet att nu blev han ledsen när du gjorde så, det kan inte vara fel.

    Jag kan uppleva att alla "negativa" känslor ska suddas över i dag. Är barnet ledset så ska det snabbt bli på gott humör. Är det argt så måste livet bums bli bra igen. Jag kan tycka att det är bra om barnet får känna på även dessa känslor, så det lär sig vilka känslor som känns hur. Sne gäller samma sak där, att inte grotta ner sig och älta. Jag brukar konstatera "Blev du ledsen? Det blir man ibland. " och sen är jag mest tyst och bara finns där.

  • mrs Elliott

    Mammut och Papput skrev 2009-10-12 09:37:41 följande:


    Hm, min pappa har barnasinnet i behåll fortfarande, så han var ju hellycklig när jag var barn. Han brukade efter att han nattat mig gå ut ur huset och krafsa mot fönstret eller banka på rutan. Ibland hade han ett stort gosedjurslejon som han skrämde mig med ute i mörkret. Han hotade med att vi hade svarte petter ute i garaget osv osv. Jag är rädd för mörkret och gillar inte när min man är bortrest så jag måste sova ensam.....Jag håller dock med dig om att barn måste lära sig via känslor, på ett eller annat sätt, annars blir det ju som ingen livserfarenhet för dem =)
    Tänk vad olika det kan vara . Att bli skrämd var det roligaste jag visste som barn :) Min mormor berättade spökhistorier som fick tårna att krulla sig och min mamma älskade att klä ut sig till häxa och spöke oss skrämma oss.) jag minns än idag hur jag rös av välbehag :) Jag var aldrig mörkrädd .
  • mrs Elliott

    Lilly mama skrev 2009-10-12 09:43:50 följande:


    Grunden till att bli empatisk är väl ändå att kunna sätta sig in i hur andra mår? Om barnen då inte någonsin får må dåligt om de fått någon annan att må dåligt så blir det väl svårt att utveckla den förmågan? Man får ju inte gå för långt, men att känna att det faktiskt är mitt fel att Kalle/Lisa gråter kan nog vara nyttigt. Allt får sättas i perspektiv och man behöver inte älta det hela, men att lugnt förklara för barnet att nu blev han ledsen när du gjorde så, det kan inte vara fel. Jag kan uppleva att alla "negativa" känslor ska suddas över i dag. Är barnet ledset så ska det snabbt bli på gott humör. Är det argt så måste livet bums bli bra igen. Jag kan tycka att det är bra om barnet får känna på även dessa känslor, så det lär sig vilka känslor som känns hur. Sne gäller samma sak där, att inte grotta ner sig och älta. Jag brukar konstatera "Blev du ledsen? Det blir man ibland. " och sen är jag mest tyst och bara finns där.
    Precis . Nej såklart ska man inte älta det snarare avdramatisera lite . tex ,blev du rädd för gubben ? Han är inte farlig ,och sen gå vidare och inte på en gång plocka upp och trösta .
Svar på tråden Får barn inte lov att ha "dåliga känslor" idag?