Obs långt, men behöver verkligen råd!

Hej TS!

Det du beskriver tror jag att de flesta (framförallt kvinnor)kan känna igen sig i. Ensamhet när man är två... Jag läste en bok i ämnet och den var väldigt träffande. Man undrar vart allt har tagit vägen, allt det som man hade i början, innan barnen kom... Men kärlek handlar inte om att forma varandra så att man passar utan att kunna acceptera varandras olikheter. Du har sagt till honom att du vill skiljas, då har du ju redan bestämt dig eller hur?
Men OM du inte har det vill jag säga:Den enda människa du kan förändra är dig själv. Du har redan börjat med tanke på din operation, grattis till din viktminskning . Om du är en social person och din man inte har något emot att du går hemifrån och umgås så gör det ibland. Kanske Ni skulle bjuda hem lite kompisar ibland. Det behöver inte vara så stora utsvävningar som kostar en massa. Du beskriver dig själv som en stressad person och att du vill att det skall hända saker hela tiden. Vad är det som du vill skall hända då?

Jag tycker att en träningsdate låter toppen. Även om han inte var lika entusiastisk så hade jag spunnit vidare på det och uppmuntat att ni skulle prova iaf... vem vet, han hade kanske tyckt att det var jättekul.

När du frågade din man vad han tyckte var bra med ert äktenskap och inte fick svar...han kanske inte funderade över ert äktenskap just då...han kanske behöver tid till eftertanke... kan du inte prova att maila samma frågor och så kan han svara när han tänkt färdigt....ingen stress tänker jag...Det kanske känns märkligt att ha mailkorrenspondans med sin partner men det kan faktiskt vara bra, där kan man få fundera innan man formulerar sig och man kan radera om man tycker att det låter helt fel... och skriva om.

citat:
som han sa till mig en gång att det är bättre att du får åka iväg och umgås istället, för skulle jag gå emot dig skulle vi bråka 5 dagar i veckan...

...menar han att det skulle bli bråk om han hade åkt iväg för att umgås med sina kompisar?

Hej

Du har mkt rätt i det du skriver, men just det är med träningsdaten blir jag inte klok på, orkar inte hålla på att fortsätta försöka. Tyvärr måste jag redan nu i mitt jobb och med mina barn planera m,kt och hitta på saker för att dagen ska bli så bra för dom som möjligt och då orkar jag inte fortsätta att tjata och gnata utan kan känna att han kan väl åxå hjälpa mig alltså möta mig på halva vägen.

Just det här med att vara social, det kan bli för mkt ibland....för både mig och honom, hade jag fått välja så hade jag bett honom att åka iväg till en kompis så jag hade fått ha egentid hemma med barnen och kanske en stund efter barnen har somnat, men ALLTID är han där jämt. Men imorgon ska han i väg och det känns så skönt att han ska göra ngt skitgött att komma hem och bara får strosa hemma och gå och småplocka lite tvätta lite, jag tror verkligen att jag behöver en egen lgh där jag kan komma hem och känna att jag är själv och inte behöver tänka på ngn annan....

Jag förstår helt hur du tänker. Ibland måste man få vara ifred med sina egna tankar....få andrum. Det sker inte så ofta när man har man och barn och man blir TRÖTT och LESS! Och när man är trött och less är det svårt att se ljusglimtarna... svårt att känna, man känner bara för att fly.
Men innan du flyr, skriv det där brevet/mailet till honom. Skriv ner precis hur du känner, uteslut ingenting. Och låt det ta tid att skriva, kanske en hel vecka så att du täcker in allt. Det är trots allt det rättvisa att göra, både mot dig själv och honom och är han rättvis så svarar han på ditt brev/mail. Ett tips bara i all välmening... Ha inte en anklagande ton i det du skriver. Då kan reaktionen bli tvärt emot vad du hoppas på och det kanske knyter sig ännu mer.

Jag sa så här till min sambo när jag tyckte att det blev jobbigt: Det är väldigt smickrande att du vill "hänga" med mig all din lediga tid, men jag tror att vi båda skulle må bra av att sakna varandra ibland. Om du skulle ha en kväll i veckan då du kunde göra precis vad du vill, vad skulle du göra då?
Det slutade med att han nu inte är iväg en kväll i veckan men däremot en hel söndag i månaden, han har tagit upp ett intresse han hade som barn/tonåring och kör cross med sina gamla vänner (som han övertalade skulle hänga på). Just den här söndagen är jag också ledig från hem och barn och kan göra precis vad jag vill. Vill jag vara social är jag det och vill jag göra ingenting så gör jag det Och det är UNDERBART!

Ville bara dela med mig av en positiv förändring i mitt liv.

Ville bara dela med mig av en positiv förändring i mitt liv.