• MrsHW

    Jakt och barn?

    Jag skulle vilja ha andras syn på mitt lilla "problem".
    Jag och min sambo försöker skaffa barn nu, och då blir det lätt att man tänker framåt, hur man ska uppfostra sitt barn och liknande. Vi är överrens om i princip allt, förutom en liten detalj..
    Min sambos största intresse här i livet är jakt och vapen. När han inte jagar så sitter han hemma och laddar sina skott, surfar om vapen och jaktsaker etc. etc. När vi är hos hans föräldrar så blir det alltid 90% jaktsnack med hans pappa och bror, det är väl i princip det enda intresset som männen i familjen har gemensamt.
    Jag har alltid tyckt det är roligt att han har ett intresse som han delar med sina familjemedlemmar, och vi kvinnor trivs med att sitta inne och snacka skit när de är iväg. Nu är det lätt att tro att allt handlar om att döda, men de har väldigt bra jaktmoral och skjuter inte för att det ska vara så. De är nöjda med att få vara ute i naturen och spana.
    Men, nu åter till själva dilemmat. Jag gillar inte vapen, jag tycker inte vapen är ok. Vapen dödar, man har vapen för att skada. Det är inget jag vill att mina barn ska ha att göra med. Barn och vapen hör inte ihop. Men hur ska man "skydda" sitt barn från detta när det är mitt sambos stora intresse? Hur ska jag kunna säga att vapen är fel när vi har 5 st hemma?
    För 3 år sen såg jag för första gången i mitt liv ett stort dött djur(rådjur) som min kille har dödat. Jag tyckte det var hemskt. Hur ska jag kunna skydda mitt barn från att se sådana hemskheter när det är en så stor del av vårt liv? Min sambo vill ju såklart uppfostra sin son(om vi får en) i samma anda som han blivit uppfostrad i. Att blir jägare..
    Nu säger jag inte att mitt barn absolut inte får bli jägare, men jag tycker inte man ska behöva utsättas för sådana saker, att vänja sig vid det när man är så liten. Jag är ju "vuxen" och tycker det är riktigt jobbigt..

    Någon som har en liten tanke, idé?

  • Svar på tråden Jakt och barn?
  • MrsHW

    Många har läst, nån måste ha nått litet att säga? =)

  • piggen

    Är uppvuxen med jagande släkt och förstår inte riktigt att man ska skydda barnen från att se ett dött djur. Det är ju helt naturligt att djuret måste dö först innan vi kan äta det. Har sett otaliga älgar hänga på logen i väntan på styckning sedan späd ålder. Jag gillar djur och skulle aldrig kunna jaga själv men traumatiskt var det inte.

    Det blir traumatiskt för barnet om du ger djuren "själ" och jämför det med människors död på något sätt.

    Sen ska inte vapen glorifieras eller finnas framme. Vi hade vapnen i vapenskåpet och aldrig att pappa eller morfar pysslade med det när vi var med.

    Så lär barnet respekt för vapen och förklara varför de jagar och låt barnet vara med. Det är mitt tips för att det inte ska bli jobbigt för barnet. Det kommer ju ändå att växa upp i en jagande familj iom att du valde denna kille.

  • ElinC

    Du behöver inte vara orolig för att ert barn kommer att få några men av att se döda djur. Det är ju så det är. Man måste döda djur för att få kött... inget konstigt med det. När ett barn växer upp med det blir det som det naturligaste i världen. Det är betydligt värre att "skydda" barnet från verkligeheten och att de sen får en chock när verkligeheten går upp för dem. Som det gjorde för dig. Hade du växt upp med jakt och slakt så hade du inte reagerat som du gjorde när du såg det skjutna rådjuret som vuxen.
    Jag är uppvuxen på en bondgård och vi var naturligtvis med som barn när det var slakt och styckning. Det är ju precis så det går till. Min kusin däremot, uppvuxen i stockholm, fick som tioåring vara med när vi skulle stycka. Sen dess är hon vegetarian.

Svar på tråden Jakt och barn?