Skräck inför att rodna i fel situation

Hejsan. Jag reagerar precis som dig i vissa situationer, fast inte lika kraftigt. Jag har ingen skräck för att rodna, men precis som du sa, sitter man på jobbet tex o pratar om det har försvunnit något så kan jag bli jätteröd i huvudet fast jag inte har gjort något. Jättejobbigt...

evaviola:

Vad skönt att höra att det finns fler som kan reagera på samma sätt. Det hjälper faktiskt en aning. Det blir lätt att man känner sig så otroligt udda. Jag har ju också en föreställning om att alla andra människor är så perfekta, alla förutom jag.

Egentligen så vet jag att jag ska utsätta mig för det jag tycker är jobbigt och läskigt. Och jag måste försöka att skita i att spekulera i vad JAG TROR att de andra tänker om min rodnad. Det är bara det att det är så svårt när man är inne i sina knasiga tankegångar.

Är precis likadan! Jag tar lugnande när jag träffar folk numera... varit sjukskriven två år innan... kanske inte hjälper dig, men jag försöker komma ur detta. Istället för att isolera mig så träffar jag folk men medicinerar så jag vågar... Lycka till!

Känner igen det.

Jag kan bli röd i ansiktet utan att egentligen ha någon anledning till det. Jag kan börja prata med någon jag kanske inte pratat med tidigare eller så. Känns helt normalt men sedan kommer värmen och man känner hur röd man blir fast man inte skäms eller så.

Jätte irriterande!!

Igen...
Vad tror ni OM man skulle börja berätta för folk??

Jag tyckte att när jag läste ditt inlägg så om man berättar det så så tror jag folk kan förstå? Kanske man inte blir lika skygg och rädd då om man är öppen med sin problematik??
Kanske man slappnar av då och detta kan börja gå över av sig själv??

Jag måste verkligen få ngnting gjort mot detta, blir galen snart av detta jättejobbiga handikapp som blivit ett problem sista åren.

Jag är en JÄTTESOCIAL person egentligen. För mig kulminerade detta problem när jag gick i väggen för över två år sedan..

Kanske vi kan stötta varandra och ge tips&råd? Andra som kommit ur detta - hur fixade ni det? m.m.?

Jag känner precis som du! Det förpestar verkligen livet, denna eviga rädsla. Jag kan bli rädd för att rodna bara jag sitter mitt emot en annan männniska och pratar. Jag tänker "Tänk om jag rodnar nu, vad ska den människan då tro om mig- att jag är helt knäpp?" Och naturligtvis rodnar jag då, helt utan anledning. Jag har en massa trix för mig för att undvika jobbiga situationer. Men nu har jag faktiskt sökt hjälp, det har skickats en remiss till en psykolog. Jag är glad att jag har tagit tag i det, men frågan är om något verkligen hjälper.

Du är i varjefall inte ensam!

Tack alla för era svar! Och titta! Jag var ju inte helt ensam.

Anonym Förstår:

Jo jag tror att det underlättar jätte mycket om man berättar för folk att man har problem med att rodna i alla möjliga situationer. Jag tror för egen del att det skulle hjälpa mig långt på vägen. Men när ska jag då börja berätta? Varför är det så svårt? Jag tror jag är rädd för att någon ska tycka att det är ett konstigt eller fånigt problem och att de ska börja se ner på mig. Men samtidigt är det bättre att berätta än att de INGET vet och tycker att man är konstig ändå.

Jag råkade nyligen ut för att rodna i en ganska känslig situation. Jag är nu så rädd för att den människan som såg detta tycker illa om mig. Egentligen borde jag genast ha berättat att "du ska inte bry dig om att jag rodnar nu, det här är nämligen ett problem för mig. Jag rodnar tyvärr alltid i alla situationer bla bla bla". Jag tror att hon kanske hade tyckt det var lite annorlunda men jag tror ändå att hon hade varit förstående. Nu när jag inte sa något så går jag runt och känner mig granskad av den här personen, och jag tror som sagt att hon inte gillar mig.
Jag var iallafall väldigt noga med att hålla kvar blicken hela tiden även fast det kändes svårt när jag började oroa mig över hur jag verkade i hennes ögon.

Jag e likadan. Blir tomatröd av ingenting. Känns jättedumt ibland, men nuförtiden tänker jag oftast att skit samma, får väl stå här å va röd, men pratar på i alla fall. Fast jag e konstig också för jag kan börja rodna när jag dricker te eller kaffe...antar att de e koffeinet eller nåt....å så tänker jag attans också nu kommer folk tro att jag rodnar och så blir jag generad av det och börjar rodna...knasigt

gud så skönt att få läsa den här tråden... trodde jag var ensam om det här problemet.. när jag börjar prata med någon så kommer alltid tanken "tänk om jag börjar rodna nu, nä snart kommer det, nä du får inte". och sen står jag där knallröd och hör inte ens vad den personen säger längre för jag tänker bara på hur röd och och bortgjord jag är. visste inte att man kan få hjälp för sånt.. vad är KBT?? skulle verkligen vilja ta tag i det här...

Hej alla goa medsystrar med detta problem!!!

Jag är glad att ni finns men jag önskar att ingen av oss hade dessa problem! Jag är över 30 år och har det nu värre än någonsin med att rodna...det känns som att det "borde ha växt bort" vid det här laget jag känner själv att jag totalt kört fast och fastnat i felaktiga tankemönster...dvs...jag får inte, jag får inte, samt hela tiden är rädd för att rodna...i ALLA situtioner!

Jag ser bra ut (detta är inte skryt utan något jag konstaterar, fast jag önskar hellre att jag var döful bara jag inte hade detta problemet!!!)och har därför alltid fått väldigt mycket blickar på mig...vilket för mig är ÄNNU jobbigare, jag vill ju bara "inte finnas eller synas" när jag tex är ute på stan. Men det har gått så långt (trots terapi) att jag inte längre utsätter mig för folksamlingar, enda gången det går är om jag druckit (då känner jag att jag kontrollerar situationen eftersom jag aldrig blivit röd när jag druckit...tror iofs det har att göra med att jag känner mig mer självsäker då!)

Känner mig alltid underlägsen i alla situationer nästan, är så bra på att se hur fantastiska alla människor är utom jag...tror att det också spelar in för mig i det här problemet!!! När en snygg kille stöter på mig tex då får jag nästan panikångest för jag vill bara inte stå där och vara knallröd, en giljotin framstår som ett bättre alternativ i det läget!

Min graviditet (med massiv viktuppgång och värmesvallningar) gjorde det hela tusen resor värre...och jag isolerade mig totalt!

Men inte ens i mitt eget hem med min egen familj klarar jag mig från att rodna och jag känner igen mig i SAMTLIGA situationer av er ovan beskrivna...därav känner jag mig ALDRIG riktigt trygg och avslappnad vilket har dragit upp en enorm stress i mig. Allting blev också ytterligare värre när jag, liksom någon annan här ovan skrivit...gick in i väggen.
Jag är rädd och arg och ledsen allt på samma gång för vad det här har gjort med mig...jag har av detta problem utveckat en social fobi.

Vad ska vi göra medsystrar, för att bli kvitt detta jävla bekymmer som äter upp oss? Har ni några tips att dela med er av??? Jag har ett litet tips och det är att jag anväder foundation och puder på det så det inte ska synas så väl när jag rodnar...det invaggar mig lite i en (falsk???) trygghet iallfall. Är jag helt utan smink är problemet 1000 ggr värre!!
Hoppas vi kan mötas under denna tråden tjejer och försöka hjälpa varandra-tack TS för att du startade tråden!!! Jag önskar jag vågade vara mig själv och inte anonym...vilket jag verkligen vågar i ALLA andra sammanhang här inne!!!
Kramar från Rödbetan