Finns det någon i närheten av mig som skulle vilja bolla lite tankar här på fl? Har själv pco och har haft diagnosen sedan ett par år tillbaka.
Längtar så efter barn men vägen dit är mycket krokigare än man anade..
Vill gärna dela lite med & motgångar med någon som är i samma situation!
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-10-14 22:22
självklart kan man bo var man vill, men småland vore extra kul!:)
Hej hopp!
Jag dyker gärna in här : ) En Huskvarna-bo, jag bor kanske inte jättenära Eksjö/Nässjö men det kanske inte gör något?
Jag fick PCO diagnosen 2004 och när jag fick den så fick jag en aha-upplevelse, förstod ju då varför kroppen betett sig som den hade. Nu försöker sambon och jag att skaffa barn, vi började i juli och hittills inget plus på stickan. 
Och visst är vägen dit krokig, precis som du skriver. Jag har en del kilos övervikt och det är kämpigt att bli av med dom. Men jag försöker att hålla humöret uppe!
Vilken snabb respons, va kul! tänkte precis skriva att det går ju självklart bra om man bor på annan ort med, tänkte bara det kunde vara kul med folk i närheten.
Hur fick du din pco diagnos då? Själv fick jag min då vi sökte för utredning och det tog inte många minuter innan diagnosen var ställd. Det var givetvis skönt att få veta varför kroppen var knasig men det blev samtidigt många frågetecken!
Inte det minsta spår av något plus här heller..
Alltid skönt att skriva av sig lite och inte känna sig så ensam!
Min diagnos var nog lite av en slump. Jag har alltid haft oregelbunden mens och varit överviktigt, och har tagit upp detta med personal som jag har mött (typ gyn och ungdom mott.). Men det var inte förrän jag kom till rätt person som diagnos kom, hon tog det vidare och jag fick en läkartid för ultraljud. Men efter ultraljudet så fick jag namnet på diagnosen och sen ett "hej då - där är dörren". Alltså ingen information! Vilket var/är så dåligt, så allt jag vet har jag tagit reda på själv, det känns som att personalen inte har någon kunskap alls om PCO. Så jag är rätt besviken på gyn!!
Misstänkte du något innan du fick din diagnos? Vilka symptom har du? (du behöver inte svara om du inte vill).
Egentligen borde jag tappa några (eller många!) kilon till innan vi skaffar barn, men klockan tickar ju på och barnsuget är stort! Hur länge har ni försökt?
Ja det är så skönt att ha någon annan att prata och diskutera med! Någon som vet vad man pratar om och hur det är!
Jag har också fått läsa mig till mycket, jag fick ju information när jag fick diagnosen med men man suger ju åt sig all information man kan nu. Senast häromdagen såg jag föreläsningen om pco av jan holte på internet, har du sett den? googla fram den annars, toppenbra var den, ganska lång men intressant.
Jag minns inte riktigt hur min mens var innan p-piller, vet bara att jag hade kraftig mensvärk. Men efter p-pillerna så är den oregelbunden som bara den, för att inte säga puts väck ibland.. det är väl mitt största symptom, jag har bara ägglossning ett par gånger om året som många andra med pco, därav mina lååånga menscykler.(eller heter det cyklar??)
Jag är inte överviktig och min gyn sa att jag hade "bara pco" och inte "pco-s", eftersom jag är normalviktig. Nu i efterhand vet jag dock inte, det verkar ju vara väldigt tvistat om vad som bedöms som "pco" och "pco-s" och jag vet inte om det gör någon skillnad i det stora hela.
Jag har läst på många ställen att om man går ner några kilon så kan det underlätta väldigt för pco:are, så jag ska heja på dig!:)
Vi har försökt i snart två år, men då jag inte har naturlig ägglossning så ofta så kan man ju inte säga att det är 24 månader av minus på stickan direkt, även om det känns så! :(
Hej!
Jag dimper ner med ett inlägg här, jag också.
Jag bor i Huskvarna, så jag tillhör väl kanske inte närområdet av Nässjö/Eksjö, men är ju ändå i trakten utanför ;)
Jag har också PCO, och min historia börjar redan när jag var 14 år.
Då sprack nämligen en cysta på min ena äggstock, den var så stor så att den rymde ½ liter blod (!) som rann ut i buken när den sprack. Jag fick opereras akut för detta. Men då sågs inget annat.
Det gick några år till, och jag har alltid haft lite oregelbunden mens.
När jag var 17 satte jag in en P-stav, och då fick jag mens ungefär en gång i halvåret, då tyckte jag att det var jätteskönt! Och det var ju det som var lite "meningen med staven" också. Sen hade det plötsligt gått 3 år och det var dags att ta ut staven i mars 2007. Jag fick en sk "bortfallsblödning", som man skulle få.
Sen hände ingenting. Eftersom jag och sambon redan då tänkte att "vi får se, kommer det så kommer det", vi försökte alltså inte aktivt även om vi bestämde oss för att inte använda något preventivmedel.
Det gick ett år. Det blev sensommar 2008 och mensen hade fortfarande inte kommit. Jag visste att det kunde ta upp mot ett år innan den kom igång. Men när sommaren hade gått kände jag på mig att något måste vara fel.
Jag sökte till gyn på min vårdcentral och fick träffa en underbar läkare som undersökte mig och berättade att jag hade PCO.
Han började direkt prata om Pergotime och jag var hoppfull.
Han skrev i det första mötet ut Provera, som skulle hjälpa mig att få en blödning, jag svarade bra på den medicinen. Den var tydligen viktig eftersom man bör ha en blödning 4 gånger om året för att minska risken för cellförändringar i underlivet.
Det var bara det att när jag sen ringde om en ny tid fick jag veta att denna läkare flyttat och jobbar på annan ort. Snacka om otur! Jag och sambon fick träffa en barnmorska som pratade om köer för att få Pergotime, det var visst par som stått i kö i 3 år, för en tablett kan man tycka...
Då beslöt jag mig för att söka privatvård och fick träffa ännu en fantastisk läkare! Han menade på att "när du vill ha barn blir det inga problem, men det är ju alltid bra om du kan gå ner lite i vikt". Så, vad gör man nu? Jo, man kämpar lite i motvind för att förlora några extra kilon. Det går sådär, men ändå åt rätt håll!
Han sa också att jag inte behöver äta Provera i dagsläget då jag bara hade 4 mm hinna, och därför inte var "redo" för mens? Så den avvaktar jag med i nuläget.
Och jag har nu också börjat gå på olika behandlingar för att släppa på spänningar i kroppen. Och det har fungerat riktigt bra! Har tex fått mycket känningar i äggstockarna, som jag aldrig haft förut, så jag är hoppfull!
Det enda är att folk i omgivningen verkar tycka att detta inte borde vara något problem för mig, som är så ung (jag blir 23 i januari). Men när man har detta problemet så vill man knappast dra ut på det, och jag och min sambo var ändå redo för att få barn långt innan jag fick veta att jag har PCO.
Jag ska hålla tummarna för er att det ska gå vägen! Och jag är säker på att det kommer göra det för oss alla, det finns mycket hjälp att få och jag har insett att man måste våga testa andra metoder, som dessa behandlingar som jag går på nu. Allt som kroppen svarar "bra" på måste ju vara värt något :)
Lycka till tjejer (och ledsen att inlägget blev så långt...)
Va intressant att få läsa hela din historia. Läskigt med cystan!
Jag har också fått ta provera och svarade med bra på den.
Ja det är tröttsamt när folk påpekar att man är ung,
om man väl fått en diagnos så är det väl inte på något sätt självklart att man kommer bli gravid bara för man har flera år på sig! Det finns många förståsigpåare i denna värld..
tur att det finns några som förstår i alla fall.
Vad är det för behandlingar du går på nu? och hur kom du in på att testa det? nyfiken!
Fick du mycket information om pco när din diagnos ställdes eller har du fått söka mycket själv?
Ja det finns ju verkligen hjälp att få, om man kommer i rätta händer, tyvärr kan ju alla sjukvård osv. vara så olika beroende på vart man vänder sig! Lycka till du med!
Glömde visst en fråga, du undrade om jag hade fått bra info från läkaren när jag fick veta att jag har PCO.
Jag vet inte riktigt, jag grät mest när han berättade detta, så även om han gav mig massa information så kunde jag inte ta emot den då. Jag blev chockad.
Jag har faktiskt sökt det mesta själv.
Däremot träffade jag en annan läkare senare, när jag sökte privatvård, som verkligen kunde sin sak! Så av honom fick jag mer information, för då kunde jag också ta till mig informationen. Så jag antar att jag har haft tur, eftersom vissa verkar få jättedålig info, vilket är fruktansvärt! För man behöver veta.
Och jag har sugit åt mig av allt om PCO, och aldrig blivit mätt på info. Så därför tycker jag att det är så bra att prata med andra i samma situation, utbyta tankar och så.
Okej, intressant med alternativa behandlingar. Får kika lite på det.
Ja verkligen, ju mer information man har hittat desto lugnare blir man ju för man lyckas ju alltid på något dumt sätt sålla ut dålig information först och tänka det värsta, även om ens gyn säger motsatsen. :)
Har du sett den föreläsningen av jan holte som jag tipsade om i tidigare inlägg?, gör det annars för den är verkligen intressant.
Får man fråga var ni befinner er nu då? I själva processen menar jag, eller kör du bara på alternativa behandlingar nu?