Bebis utan närhetsbehov?

Bebisarna är individer, vissa behöver mer närhet och andra är mer "laid back" och är nöjda med att ligga själv. Min dotter var likadan, första veckorna ville hon vara nära, men sen behövde hon väl inte det längre så hon började streta och vara missnöjd i famnen. Hon sov gott i sin egen säng om nätterna också.

Det är inget fel på din bebis eller dig, du har fått en självständig liten pojke helt enkelt. Och när han blir lite större så kommer han kunna visa mer att han faktiskt älskar sin mamma.

Jag lovar, det är inget fel på dig som mamma. Så länge han är glad och nöjd så kan du också vara det. Sonen är lite likadan, fast tvärt om. Han vill inte alls hänga i min famn när han är trött och ska sova. Då vill han vara för sig själv. Jag upplever att självständigheten kommer mer och mer ju äldre de blir, och det är inte många barn i bekantskapskretsen som vill gosa med sina föräldrar när de upptäkt att de kan gå och springa och leka istället. Man får gosa när de är trötta och lugna, vilket inte är så ofta.

Anna Sui skrev 2009-10-15 10:27:27 följande:

Vet flera bebbar som är så! Inget fel på dig alls och du ska se att din bebis älskar sin mamma mest på jorden ändå

Det jag märkt med mina två kompisar med samma "problem", var att när de slutade försöka så mycket, kom det mer och mer av sig själv.Även om de fortfarande inte vill gosa lika mycket som deras föräldrar förståss De lät liksom bebisarna själva bli mogna och själva vilja gosa. Kanske låta honom ta i ditt ansikte på skötbordet och gosa med DIG till att börja med. En parallell som kanske inte är riktigt samma men ändå - Det är lustigt med vår äldste kille 3 år, han är en riktig gosunge med oss, men kan tycka att det är jobbigt när andra blir för "på". Däremot älskar han min svåger som är en riktigt laid-back person som aldrig rör en fena egentligen för att dra barn till sig. Men alla ungar vill till honom ändå och busa. Min moster däremot som ska fram och pilla och gulla drar han sig bort från.

Förstår att det måste kännas frustrerande när man så gärna vill själv! Hoppas det blir bättre snart!!

Barn är OLIKA

Och han vill ju ha din närhet - att du ska leka/prata etc. med honom - även om han kanske vill ha rörelsefriheten. Sedan går det uppochner med barn. En period vill de vara mer "själva", sedan plötsligt en dag vill de helst sitta på höften hela tiden . Lyssna på ditt barn så blir det bra . Äldre barn som är superaktiva och helt enkelt inte har tid med gos och mys kan självklart behöva kroppskontakt ändå.....men man behöver ju inte sitta och gosa i soffan. Man kan ju leka och "brottas-kramas". Klättra på mamma/pappa brukar vara poppis . Kanske skulle din knodd gilla babymassage om han gillar att ligga på skötbordet . Mysigt med mycket närhet, men han får ändå ligga själv .

Samma här som för Anna Sui.
Theodor satt gärna i knät, men ville inte gosa.. och när han skulle sova, så ville han vara själv, utsträckt på rygg i sin säng. Helt tvärtemot vad "alla" säger.

Idag somnar han helst hos oss i soffan, men vill sova i egna sängen och om han vaknar på natten så är det där han vill bli omstoppad.

Barn är olika och det kan mycket väl förändras det där. Så länge han är nöjd så gör du ju rätt för honom

Min dotter är 8 månader och trivs alldeles utmärkt med att sitta en liten bit bort och greja med sina saker. Bara hon ser mig så är hon nöjd. Hon har aldrig varit en sån bebis som vill vara i famnen och gosa eller bli vaggad, hon har heller aldrig somnat i min famn. Hon vill ha kärlek och uppmärksamhet men hon behöver inte vara precis intill oss. Men gärna i knäet ibland, dock vill hon då sitta upp och greja med något.