Hejsan!
Hejsan!
Jag är nu gravid i v:10. Jag har sedan tidigare en dotter på
snart 8 år som ja levt med ensam sen ja blev gravid me henne, då pappan inte
ville ha nått me oss o göra.
Ska försöka göra en lång historia kort iaf. ;)
Ja o min sambo flyttade ihop för ca 3 mån sen, då vi varit tillsammans tidigare
o sen hittat tillbaks till varann efter några år. Ingen va lyckligare. Min
dotter (älskar) vår nya livskamrat. Dom e helt underbara tillsammans.
Det värmer otroligt mycket o se va goa dom e tillsammans.
Gravidititen va väl inte 100% planerad men vi prata mycket om för o
nackdelar. Vi älskar båda barn o bestämde oss för att vi vill behålla detta lilla liv.
Allt var frid o fröjd en månad lr nått, sen braka allt lös. Ja har mått fruktansvärt
illa från tidigt i graviditeten o e konstant trött. Så d säger sig väl själv att man
kankse inte orkar så mycket som innan. Ja jobbar dessutom heltid.
Ja gör i princip d mesta hemma, tvättar, lagar mat, handlar, städar mm. Ja har
inte ont utav d utan trivs ganska bra me d. Men problemet e att va ja än gör så e
d bara fel. Spelar ingen roll va d handlar om så blir d bara skit utav d.
Ja e en person som HATAR o bråka, men sambon bara letar fel känns d som.
Den sista tiden har ja börjat tänka mer o mer på o göra abort. Ja står inte ut me
o va ensam igen utan vill ha nån o dela allt med. Fortsätter det så här vet ja inte
va ja ska göra, d funkar inte o ha d så här. Så fort han börjar gapa o skrika så
börjar ja ju grina eftersom hormonerna ställer till en del. Då blir han ännu argare
o undrar om ja tycker synd om mig själv. D e ju för faan inte d dhandlar om.
Ja e emot abort men ja e bara så förvirrad o ledsen just nu att ja inte vet
vad ja ska göra. Ja vill ha detta barnet med honom men orkar ja stå ut me detta??
Måste få prata av mig me nån!!!!
