Förälskelsen börjar göra ont

Det var kärlek vid första ögonkastet. 1½ år sedan nu. Först förvirring, sedan erkännande av förälskelse, till galen passionerad åtrå. Det blir inte bättre, det går inte över. Vi har båda flörtat järnet och håller på med vårat subtila spel. Blickarna, kommentarerna, de gulliga sms, kroppsspråket och många har även undrat om vi har ihop det pga de vibbar som rör sig i luften när vi är tillsammans. Vi har aldrig pratat ut om det här. Vi vet båda att där finns nåt mer än vänskap men när jag kommer för nära blir du stel och kall och när det är tvärtom, då drar jag och gör mig ibland onåbar. Visst har jag fantiserat och drömt och det har varit mysigt att ha det såhär. Men nu har jag börjat må riktigt risigt. Men jag förstår inte varför! För jag vill inte ha dig! Och du vill inte ha mig heller. Vet inte om det beror på mina egna fördomar om den stora ålderskillnaden mellan oss eller inte. Men jag blir inte klok på mig själv för samtidigt som jag aldrig varit så attraherad av någon, så skulle jag aldrig vilja att det blev vi och trots det så mår jag så dåligt över mina känslor nu. Hur kan man vara olyckligt kär i någon man inte ens vill ha? Och hur blir man av med känslorna?