Stirrande blick, vilken personlighetsstörning?

När två personer pratar med varandra turas man om att titta bort och titta den andra i ögonen. Det mönster man "ska" följa är att den som talar tittar bort och då och då tittar den som lyssnar i ögonen. Den som lyssnar tittar i princip hela tiden i ögonen på den som pratar.
OK? I stora drag?

Vad är det för "fel" på den som under ett samtal stirrar den som lyssnar i ögonen konstant. Detta gäller vanligt samtal, ingen är arg eller så. Det blir obehagligt att lyssan på den stirrande personen, det känns konstigt och fel och man vill själv titta bort, men det blir också konstigt. Man får komma med onödiga egna kommentarer för att naturligt bryta ögonkontakten.

Min fråga:
Kan personen som stirrar såhär ha något neuropsykriatiskt funktionshinder? Vilket? Skulle vara lättare att hantera tror jag om jag fick veta vad som ev ligger bakom beteendet. Någon personlighetsstörning? Boarder-line? Biverkning av någon medicin? Det handlar om en vuxen person under 30 år som har ett ganska normalt beende i övrigt.

Vad är "felet"?

Andra tankar?