Men anledning av en annan tråd www.familjeliv.se/Forum-4-288/m48235400.html undrar jag nu följande:
Om ert barn över 2 år fick för sig att börja skrika i en affär, t ex för att han/hon vill ha godis men inte får, och sedan fortsätter att skrika hejdlöst, vad gör ni då?
Hur reagerar ni, vad gör ni med barnet?
Sätter mig ner och pratar med barnet. Lugnar det. Talar om att tanterna och farbröderna får ont i öronen när du skriker (det brukar funka). Försöker distrahera, prata om något annat som barnet uppskattar. I desperata situationer tar jag ibland till med en muta - typ om du är snäll nu ska vi dega när du kommer hem...
... skulle inget av detta funka skulle jag nog gå ut med barnet.
Lyfter upp barnet, handlar snabbt klart det jag MÅSTE ha just då och går sen därifrån.
fler?
Lyfter upp barnet, sätter det i vagnen/bärselet och fortsätter handla.
Ja, självfallet efter att jag först försökt lugna det. Givetvis. Blir det ett RIKTIGT jäkla utbrott struntar jag nog i att handla klart också....
Det har inte riktigt blivit så än utan hon brukar bli lugn när man tar upp henne i famnen och distraherar henne med något annat. Är det så att hon fortsätter skrika hejdlöst och vi är både jag och pappan i affären skulle någon av oss ta med henne ut. Är jag själv och måste handla just vid den tidpunkten och ingenting fungerar skulle jag sätta henne i vagnen och helt enkelt ignorera henne och fortsätta mitt handlande. Men som sagt, jag har mycket svårt att tänka mig att INGENTING skulle fungera...
Om hon fortsätter skrika hejdlöst ( och gärna slänger sig på marken o sparkar...händer ofta när hon inte får som hon vill..) efter jag sagt nej och försökt tala med henne, avleda med annat (t.ex det där kexpaketet som vi ändå tänkt köpa) men inget funkar
Svar: Då åker vi hem!
Kopierar det jag skrev i den tråden,
Jag råkade ut för nästan samma sak häromdagen.
Men jag lät honom ligga på golvet och skrika tills jag packat upp varorna och lyfte sedan i honom i vagnen. Där fick han sitta och skrika tills jag var klar, och då tyckte kassörskan att jag minsann skulle trösta honom när han var ledsen.
Nej, jag tänker inte ge honom den uppmärksamheten när han vill ha den på det sättet. Jag packar ihop mina saker och går iväg, och när han lugnat sig lite, Då kan jag gärna trösta och förklara att så beter man sig inte.
Däremot skulle jag aldrig ta mitt barn i kinden.
Kanske ska tillägga att jag vet att detta inte är det ultimata handlandet i en sådan situation, men ibland orkar man inte. Det jag gör är att ignorera utbrottet för tillfället, andas ett tag, och sedan ta tag i det när jag ( och han ) lugnat ner mig.
Som tur är dyker de upp rätt sällan dessa utbrott.
Säger "Jag vet att du vill ha den leksaken men vi köper ingen idag" sätter barnet i vagnen och fortsätter handla. Ev säger jag även "jag ser att du är arg och det är okej att vara det men det blir ändå ingen leksak" sedan ignorerar jag utbrottet och fortsätter handla.