Någon som är/varit fodervärd åt blivande ledarhund?

Vet inte riktigt om detta blir ett svar du vill ha, men vill ändå skriva ett par rader.
När jag var yngre och bodde hemma så var vi fodervärdar åt en hund från Statens Hundskola i Sollefteå.
Det funkade skitbra rent praktiskt, vi stod för mat och träning, de stod för veterinärbesök och kursavgifter.
Vi visste hela tiden att hunden inte var vår för alltid men det förträngde man så mkt det bara gick så det blev uthärdligt, och jag förstod nog inte riktigt konsekvenserna av det.. men ju närmre lämningsdatumet kom desto tyngre blev det. I nästan 18 månader hade vi vår labbekille.
Jag var 12 år när vi sedan var tvungen att mota in honom i en bur på tågstationen.
Jag fick totalpanik när de skruva ihop trälådan och körde iväg med det som blivit min allra bästa kompis.
Detta+ saknaden efter denna hund sen är bland de värre jag varit med om och jag har många gånger förbannat mina förälrar för att de skaffade hund på detta sätt utan att tänka på vad det kunde leda till.
Det enda jag fick kvar sen, förutom alla minnen var hans nr bricka och ett pris vi fick för flitigaste ekipage på hundkurserna vi gick. Någon mer hund blev det inte hemma ..flyttade dock hemifrån tidigt i tonåren och skaffade mig en helt egen hund ist!

Det jag vill säga är att jag hoppas ni verkligen tänkt igenom det hela ordentligt och att ni tänker på att om det finns barn med i bilden så drabbas ju de också den dagen det är dags att lämna bort någon man vant sig vid att ha vid sin sida.
Det är inte riktigt samma sak som när en hund blir gammal och dör av ålder..utan tvingas man lämna bort en hund så tänker man många ggr på hur den har det osv.

Mötte några som var fodervärdar nu när vi gick valpkursen med vår nuvarande hund..och jag fick nästan ågest för deras skull, men de hade iaf två egna hundar och hade under många år tagit en fodervärdshund åt gången. Det funkade för dem och kanske är lättare då.
Och det behövs ju självklart fodervärdar som kan träna upp dessa hundar som sen får behövda uppgifter i samhället, oavsett om det blir som ledar-, service-, polis- narkotika- eller minhundar.

Hej och jätte tack för ditt svar!
Vi har inte några barn än och tänker att det just därför är passande att vara fodervärd nu när vi har mycket tid. Vi tycker att det känns bra att "testa" att ha hund i ett år och samtidigt göra sitt bästa för att ge en hund en så bra och trygg uppväxt som möjligt så att den har goda förutsättningar för att bli en bra ledarhund. Förstår att det måste ha känt fruktansvärt att bli av med sin hund på det sättet som barn. Risken finns ju att det blir smärtsamt, även för mig och min sambo, men jag hoppas att vi kan förbereda oss på bästa sätt inför avskedet och ha i åtanke att det är för en god sak.

Ja då är det ju en annan sak!
Å jag tycker ju att det är bra att den möjligheten finns att hundar som är så väl behövda i olika sammanhang får en bra start i ett gott hem.
Det är ju inte bara negativt, hade ju inte velat vara utan tiden med min hund heller och jag lärde mig ju massor som jag haft nytta av till hundarna efter.
Hade dock önskat att förälrarna tänkt sig lite bättre för innan de tog ett sånt beslut utan att tänka på att jag kanske inte riktigt var mogen för det.
Hoppas ni snart får en hund
Undertiden kan det ju vara bra att läsa på så mkt som möjligt och kolla upp om det finns någon bra valpkurs i närheten å sånt.
Sen är det bara att ta en sak i taget men ändå försöka ha med hunden i så många olika miljöer som möjligt vartefter man känner att den är mogen för det.
Vet man att hunden med säkerhet ska bli ledarhund finns det säkert speciella träningsmoment just för det. Vi visste ju inte med våran så vi jobbade mkt med nosen också ifall det skulle bli en narkotikahund tex.

Det här är en svår fråga då man givetvis fäster sig enormt vid hunden och jag tror det är svårt att verkligen vara mentalt förberedd den dag man måste lämna den ifrån sig.
Jag är själv fodervärd till en avelstik och henne riskerar jag inte att bli av med, men jag har också hennes dotter och där finns risken att jag måste lämna henne ifrån mig när hon blir 18 månader..... Mitt hopp är ju att också hon blir utvald till avel för då blir hon kvar, men i annat fall går hon till tjänstehund och placeras hos någon annan.
Blir det så vet jag att jag kommer att vara ledsen och sakna henne men tröstar mig med att jag i alla fall gjort något bra då försvaret (som jag är fodervärd åt) har stort behov av fodervärdar och bra hundar. En tröst är ju i alla fall att jag har en hund kvar i så fall, att stå där helt utan hund skulle jag nog inte klara.

Jätte intressant att höra om lite olika åsikter och upplevelser runt ämnet. Det känns nu i förväg som att det är en bra sak att kunna bidra med och roligt att få ta del av en hund första /1,5 år. Samt att i det här fallet om hunden inte blir "godkänd" i något moment under själva träningen inför att bli ledarhund så får hunden (om man vill) komma hem till fodervärden igen, det tror jag kan kännas som en tröst, att antingen kommer den här hunden få ett betydelsefullt och viktigt uppdrag eller så får vi behålla den. Jag hoppas ändå att vi får bli fodervärdar, längtar!

Jag kan bara hålla med första svaret. Det var underbart att ha en härlig hund en tid men när han sedan skulle åka...nej det var hemskt!

Nu är det bestämt! Om tre veckor kommer valpen, så nu har vi fullt upp med att valpsäkra hemmet och läsa på=)
Tack för råden! Ser nu fram emot ett roligt händelserikt år med valpen!

Hittade precis tråden. Vi går också i fodervärdstankar. Hur har det gått för er??

Vi var fodervärdar åt en hund innan vi fick första barnet.
För oss var det som en lite tröst då det hade tagit så lång tid att bli gravida, så när vi en månad innan BF lämnade "tillbaka" hunden kändes det faktiskt ganska okej.
Vi har haft lite kontakt med de som har haft hand om hans träning osv så första 2 åren visste vi hur han hade det.
Vi blev mäkta stolta när han var den enda ur syskonskaran som blev godkänd ledarhund.