Ni med 2-3 åringar i hus med trappor!

Jag har tvillingar. Vi drillade dom att krypa backande nedför vår lilla trapp (8 trappsteg) redan innan dom fyllt ett år. Kommer inte riktigt ihåg när dom började gå i trappan istället för att krypa men det var innan de fyllde två. I samma veva tog vi bort trappgrinden. Vi har ju en väldigt snäll och liten trappa så jag vet inte hur jag hade gjort annars.

Min son började försöka bemästra trappan redan när vi flyttade in (han var 7 månader då)

Vi har ju gått med och så så det är svårt att säga när han kunde gå själv. men det var nog runt två års åldern.

Att krypa baklänges nerför trappan är ett bra knep.

Vår trapp har pinnar i ena räcket som är utmärkta för ett litet barn att hålla sig i. (dock behöver se skuras av då och då)

Min son är 3 år nu och går obehindrat uppför (inte ett trappsteg i taget) nerför är han lite mer försiktig men ibland åker han kana nerför också.
Han har aldrig snubblat/ramlat och slagit sig ordentligt utan tagit det riktigt försiktigt.

Vår son har kunnat gå själv i trappan sedan han var 2, och när han var 2,5 bestämde vi oss för att ta bort grinden. Några dagar efter det ramlade han i trappan, voltade flera gånger och svimmade. Det är verkligen det värsta jag varit med om, jag trodde han brutit nacken och var död, men han klarade sig med hjärnskakning och en massa blåmärken. Nu sitter grinden uppe igen, och som det känns nu kommer den sitta kvar till sonens 18-årsdag.

Vi har en trappa. Nu har vi bara kvar grinden uppe, mer av säkerhetsskäl när barnen leker - vill ju inte att de snubblar och ramlar ner för trappan när de springer

Har en nästan 4 och en snart 2, stora går ju upp och ner sen länge, lilla har gått upp själv sen länge, därför har vi tagit bort nedre grinden. Hon är inte lika säker ner, men tar sig ner själv. Men vi brukar hålla ett getöga på henne när vi hör att hon är i trappan *S*

Jag har en kille på 2. Vår trappgrind får sitta kvar ett bra tag. Känns väldigt osäkert som det är nu. Upp går bra, men ned...nä!
Aldrig att jag låter honom gå själv utan om han ska gå upp så är jag tätt bakom.

Tror kanske att det kan börja bli läge för att ta bort grinden mellan 3-4 år?

Tack alla som delat med sig.
Hur gör ni om de vill leka på sitt rum exempelvis? Ni som har trappor, förmodar att sovrummen oftast är på ovan våningen, är ni med och leker hela tiden?
Det jag vill komma fram till är att om man exempelvis lagar mat, då får han vara med i köket el i vardagsrummet.... gör ni så också? Eller är dem själva i sitt rum.. uppe?

Äldsta dottern är drygt 2½ och har sitt rum på övervåningen. Hon får vara där ensam. Får se vad hon säger nu när grindarna åker upp igen, lillasyster har börjat intressera sig för trappan...

Solskensbullen: min son leker främst på nedervåningen, i vardagsrummet eller i hallen/under trappan.
(jag har alltså oftast funnits i närheten)

Vill han leka på övervåningen så har jag hittills varit med just för att inte enbart håller sig till sitt rum.

I går var faktiskt första gången som han lekte själv på sitt rum med stängd dörr!! (Han är snart tre år)

Vår pojke har blivit van med trappan tidigt. Han är nu 2år och 9mån och vi har nog haft bort grinden i nästan ett år redan. Fast han har två äldre syskon som han tar efter, så han verkar vara tidig med ganska mycket. Han går nu upp helt utan att hålla i sig, med en fot på varje steg. Men när han går ner håller han (tack och lov!) i sig ännu.

Har trappgrindarna kvar..
Har en snart 3åring (fyller 3 om en månad), och en 21månaders..
3åringen klarar att gå bra både upp o ner sedan länge, men lilleman är lite ostadigare med det.. så ja, det får sitta ett bra tag till.

Vi bor i lägenhet men har 3 halvtrappor upp. Dottern är 2,5 år och hon går obehindrat upp och ner. Jag går bredvid och håller mig berädd att ta emot om hon skulle snubbla. När vi kommer in i trapphuset brukar hon springa upp frösta halvtrappan och sätta sig och vila på översta trappsteget medans jag ställer iordning vagnen om den är med.

Glömde: om vi bodde i hus med trappa skulle jag ha trappgrinden kvar ett tag till.

Vi flyttade till hus med trappa när vår dotter precis skulle fylla två. Vi lät henne prova på själv och vi gick bakom/framför. Det gick på ett par dagar. Nu klarar hon det galant själv.

Nu är barnen oftast där jag är, men om de leker uppe (vi har vardagsrum och barnens rum på övervåningen) vilket de får göra själva om de vill, så är trappgrinden tillskjuten så att de inte ska snubbla ner av misstag, men ändå ska kunna gå ner om de vill utan att jag eller pappan ska behöva komma rusande.

Vi har en trappa mellan våra våningar med en avsats mitt på. Dottern har fått gå uppför den länge, minns inte sen när. Nerför har hon fått hjälp. Ända tills hon fick syskon. Då var hon 2 år ganska precis. Då fanns det liksom inte samma möjlighet att vakta längre så då "släppte vi loss" henne. Och peppar, peppar så har det inte hänt nåt än på snart ett år. Vi har grinden stängd däruppe om vi stojar och leker där samt på nätterna så att vår nattvandrare inte ramlar ner.

vi har aldrig haft trappgring utan kört med bevakning och lärt sonen att ktypa ´ned baklänges, som redan tipsats om. Han har alltid haft stor respekt för trappor och ropat på oss om han kännt sig osäker. Strax innan han blev två ville han börja gå själv nedför men ville att vi skulle gå före som säkerhet. Nu går han för det mesta själv nedför men ropar på oss ibland ändå.

Våra tvillingtjejer fyller 2 om ett par veckor. Vi tog bort trappgrinden nere för nån vecka sedan. Den uppe i trappan sitter kvar och den stänger vi på nätterna så att de inte vaknar och börjar gå i trappan i mörkret. Har den stängt dagtid ibland också när vi inte vill att de ska vara däruppe och riva.
Från det att de började vilja klättra har vi drillat de i hur de ska "gå" i trappan, dvs backa neråt. Nu har de börjat gå upprätt både uppför och nerför. Oftast vill de hålla nån av oss i ett finger när de går ner.

Vi har kvar trappgrinden där uppe, för ner fixar inte min 2 åring på ett säkert sätt. Han är av den vilda sorten som tycker hoppa är jättekul ner för trappan. Vi låter honom inte leka där själv, men är något av syskon med är det okej. Annars litar jag inte på honom. Men som sagt barn är så olika, min äldste gick att lita på mycket tidigare, minder bus och väldigt mycket lugnare.