Jag hatar hans hund!!!
Min sambo har en stor klumpig Leonberg hane (på 80kg)som jag verkligen avskyr! Jag vet att allt är min sambos fel men han verkar inte inse det själv och jag vill inte lägga mig i hans uppfostran för mycket och säga emot det han gör, det är ju ändå hans hund! Dels så är han (hunden)väldigt stor och klumpig och verkligen stinker så man får kvällningar! Han kan stå och flåsa en rakt i ansiktet men sin stinkande andedräkt när man tex ligger i soffan eller när man nyligen vaknat och ligger och vaknar till liv i sängen, men då brukar jag bara flytta på mig.
När han är ute går han ganska fint i kopplet men såfort han ser en annan någorlunda stor hund gör han anfall och skäller, han har aldrig attackerat en annan hund utan går bara emot den och käftar. Jag tror att det beror på att min sambo hetsar upp honom, jag vet inte om han är medveten om att han gör det men han säger tex saker som titta kompisen när han ser en annan hund och ibland berömmer han honom när han skäller.
Han en riktig tiggare! Han står och flåsar med hela ansiktet rakt på tallriken när vi äter, jag vill bara slå till hundjävlen och skälla ut honom efter noter så han vet att han gör fel när han gör så men min sambo ger honom mat...han tycker att det blir så lungt och skönt när han slutar tigga och äter istället men han verkar inte inse att han tigger bara för att han vet att han får. Själv tycker jag att det är bättre att slänga ut honom och stänga dörren till köket. När man lagar mat står han där och flåsar med sin vidriga andedräkt på maten och väntar på att han ska få något att äta vilket han ofta får av min sambo.
När jag är själv med hunden säger jag åt honom att gå iväg när jag ska äta vilket han också gör och han är inte alls lika på när vi är själva utan han vet vad som gäller då! Jag har flera gånger sagt till min sambo att hunden måste få riktiga mattider 2 gånger om dagen med riktigt foder, äter han inte upp ställer man bort det. Min sambo häller alltid upp foder så att det alltid finns framme men han vet ju att det alltid finns godare mat att få så därför äter han den inte om han inte måste. Jag hatar verkligen den här hunden, eller igentligen inte själva hunden utan hans dåliga uppförande som man igentligen bara kan skylla på hans husse.
Det blir så otroligt grusigt och skitigt här hemma efter hunden så man skulle behöva dammsuga varje gång han har varit ute. och när man dricker vatten vet jag inte hur han bär sig åt för det blir verkligen stora sjöar när han har druckit och det bara rinner ur hans äckliga hängiga mungipor. Jag vill aldrig ta med hunden någonstans när vi ska bort för jag skämms så mycket över hur han luktar, tigger och skitar ner men jag tror inte min sambo förstår. Han har själv berättat att han ser den pyttelilla söta valpen som han hämtade hem för 4 år sen medans jag ser den stora äckliga, illaluktande flåsande tiggaren.
När vi träffades hade vi varsin hund men efter ett tag blev jag gravid och vi insåg att det aldrig skulle gå med 2 stora hundar (en rottwieler på 40 kg och en leonberg på 80 kg) så jag fick lämna bort min hund. Om 2 månader är förhoppningsvis våran dotter här och jag undrar verkligen hur det kommer att gå med hunden och bebisen. Jag vet att min sambo älskar sin hund men jag skulle helst vilja att han försvann annars att han slutar bli behandlad som en liten knähund och får fasta regler men hur ska jag kunna få fram det på ett bra sätt till min sambo? Kommer han att vara likadan mot våran dotter, att hon alltid kommer att få som hon vill och jag ska vara den elaka som sätter upp regler?
Hur ska jag prata med honom och få honom att förstå utan att han tar illa upp? När jag säger någonting som tex att jag inte vill han hunden flåsande i min mat klappar han på hunden och säger "hon tycker att du är äcklig" eller "hon tycker inte om dig"
Vad ska jag göra? Jag blir galen! Hur mycket kan jag säga till om utan att det går till överdrift och han känner att jag håller på att ta över? Det är som sagt hans hund men jag hatar att ha honom tiggandes såfort det är mat pågång!