Är gravid v 15 och vi har kollat könet på bäbisen, har ända sen jag plussa haft attityden att det ska bli en liten pöjk men igår fick jag och sambon reda på att det blir en tjej och jag är något lång i ansiktet....vill ju så gärna ha en liten kopia av min sambo..har alltid önskat mig en charmig och gosig liten son som jag kan dana till en liten gentleman, men nu blir det inte så ;(
Jag hade alltid föreställt mig en son jag med. Sett mig själv som en "killmamma" som inte sjåpade så när han ramlade osv 
Ich göra honom till en kille som tar vara på tjejer, ja en gentleman som du skriver 
sen kom dottern och det var alldeles underbart!!!
Nu har vi fått en lillebror och jag nästan hellre ville ha en sån mysig tjej till istället!!!
Inte så att jag ångrar eller inte vill ha sonen, men han är mer vild än tam och det är ingen fröjd att vara mammaledig denna gång direkt...
Min poäng är att det blir nog bra som det blir och att man kan ändra sig!
Tråkigt att du känner så..
Vi fick en dotter som första abrn & de va helt underbart & är helt underbart, nu andra gången fick vi en son =) Vi visste inte kön på någon av dom innan. Sonen gjorde vi UL 2 daga innan han e född i vecka 36 då fick vi reda på att de va en pojke.
Tillgivenheten växer ju hoppeligen ju längre in i graviditeten man går in i, men folk på jobbet har oxo frågat när är det dags för en liten Paul (min sambos namn) som kan ta över min sambos plats på jobbet tex....och det är klart det influerar oxo....sen har jag en stor släkt med 8 mostrar och 10 tjejkusiner och bara 2 morbröder så antar det ligger i generna.
Min sambo har en dotter sen innan och hon skyr honom( för att han är gubbsjuk enligt henne, jag är 20 år yngre än han, och hon och jag är lika gamla) och dom har ingen relation alls.
Kanske jag bara är rädd att dottern ska råka illa ut senare i livet, vet ju hur jobbigt det var med tjejgäng och hur dom fryste ut en för att man var annorlunda, och tänk om hon blir likadan som mig? Vet ju hur känsliga flickor är.
Min sambo hoppades oxo på en son ( gör inte alla karlar det, precis som kvinnor vill ha en dotter), men han hanterar det bättre än mig och så länge barnet är friskt är det som det ska vara.
Måste bara lägga ner dessa negativa tankar.
Jag förstår din känsla och förstår också att du såklart inte kommer ogilla din lilla tjej även om du sett dig med en son.
Själv önskade jag mig en dotter när jag väntade mitt första barn. När sonen föddes blev jag lite besviken och första tanken var faktiskt "nej, det är en pojke". Men efter några minuter var han MIN och det enda jag kunde önskat mig. När jag väntade barn nummer två så kände jag att det skulle ha varit roligt med en tjej men att jag skulle bli glad och ledsen oavsett vad det blev. Jag viste att det var mitt sista barn och OM det blev en flicka skulle jag ju aldrig frå en pojke till och OM det blev en pojke skulle jag aldrig få en dotter...
Det blev en tjej och idag är jag superglad åt båda mina barn.
Kort sagt: dina känslor är vanliga och du kommer komma igenom dem och älska ditt barn framför allt!
Anonym (jo då) skrev 2009-10-30 16:26:02 följande:
Och jag vill ha en dotter...men vet inte vad det blir än så länge. Däremot tror jag faktiskt att oavsett om man får det kön man vill eller inte så kommer både du och jag vara lika lyckliga när den lill* föds. Men jag förstår din besvikelse... Kan väl bara trösta med att det säkert går över! Tänk bara alla underbara små söta flickkläder du kan handla. Utbudet är ju så oerhört mycket större för flickor än pojkar :)
men du är ju bara i v.15 och då kan man inte se könet till 100%.
Du borde kanske arbeta med dina känslor kring att skapa en kopia av din sambo? Vad är det som säger att han skulle blivit som din sambo? Försök se det som att "tänk så roligt tjejen kommer att ha med alla sina flickkusiner" Jobbigt också för en liten kille att ha pressen på sig att ta över pappas plats på jobb så småningom.
Jag vore lad om jag kunde få barn överhuvudtaget!