Var börjar vi?

Hej!

Vi är ett par som just nu mår väldigt dåligt, pga ev. seperaration.
Vi har varit tillsammans i 11 år och åren före barnen, såg såklart helt annorlunda ut än vad de gör idag. Vi fick vårt första barn för 4 år sen och från och med då, började jag vaggas in i rollen som enbart mamma...första året var ändå bra mellan oss, men sen försvann vi båda två in i våra egna världar....jag var irriterad på att han inte ägnade tid åt oss, att han inte hjälpte till, att han inte ville göra saker bara med mig..vi accepterade rollerna och då vi är urusla på att bråka, höll vi våra aggressioner och irritationer inom oss...var sura ett par dagar, sen var vi glada igen...typ la locket på...
Så har vi gjort hela tiden nu i 4 år och för ett halvår sen kom vårt andra barn. Förra året var livet mellan oss jättebra och vi pratade om att förlova oss och skaffa hus.

Men för en månad sen kom min sambo hem och grät, han ville separerera för att han mått så dåligt så länge nu och kunde inte gå runt så längre...vi grät båda två och bestämde oss för att kämpa. Men hur ska vi kämpa?? Vad kan vi göra för att bli lyckliga igen? Jag vill inte separera, för jag älskar honom så högt och så mycket och vet att vi kan fixa detta. Han tror att det är det bästa för oss och jag har sagt att jag inte kan tvinga honom att stanna. Vi bråkar inte (som vanligt), utan vi kramas bara och tänker och tänker....

Det jobbigaste med detta är: Han sa orden om att separerera, för han mått dåligt en så lång tid.
Det som ger mig hopp: Han säger att han älskar mig, är villig att få det bra, vi har sex nästan varje dag. Vi har goda förutsättningar att hitta tillbaka till varann, vi har möjlighet att göra saker tillsammans, bara han och jag. Även tvärtom, att vi kanske ska roa oss på egen hand också, jag vill inte bara vara mamma.

Vi lider båda just nu och vi rasar i vikt, för ingen kan äta...Vi vill ju vara en famlij och ge våra barn en trygg barndom, men just nu är det bara tårar och smärta...

Var börjar vi, ska vi prata om vad vi känt under dessa år eller ska vi lägga allt bakom oss och börja om. Vad ska vi göra?? Orkar inte med denna ovisshet och smärta längre....

Tacksam för svar!

Hej!
Det som talar för er relation är att ni älskar varandra och vill försöka få det bra båda två. Det är en bra grund. Era problem verkar bero på att ni fått ett stort avstånd mellan er när första barnet kom samt att ni inte pratat med varandra tillräckligt mycket om denna omställning. Ni har lagt locket på och gått in i era olika världar. Din sambo har mått så dåligt att han inte sett någon annan utväg än separation. Det är nu viktigt att ni (åter)upprättar dialog och kommunikation och att ni pratar igenom era olika känslor och behov.
Det är väldigt vanligt att par med små barn får kriser i sina förhållanden. Man behöver prata mycket med varandra, försöka förstå varandras synsätt och hitta lösningar på många olika frågor som har med relationen och föräldraskapet att göra. Det går att skapa mycket gemensakap kring föräldraskapet som är till nytta för relationen.
Sopa ingenting under mattan utan det är bättre att ni pratar om allt som hänt och hur ni reagerat på det. Försök att gemensamt förstå era svårigheter så ger det er nya möjligheter för framtiden. Ni behöver kanske ändra på vissa saker och då måste ni ju veta vad ni skall ändra på. Lycka till!
Hälsningar
Gerd

Var börjar vi?

INNEHÅLL