• Frelisac

    Goda erfarenheter av styvföräldraskap - solskenshistorier

    Vill bara dela med mig av min "historia" - vet att det finns massor av lika lyckosamma nyombildade familjekonstellationer "out there" och vill gärna höra om dem. Kanske vi kan också ge hopp till alla som står i begrepp att bilda ny familj? Tyvärr brukar ju fokus ofta ligga på det problematiska med styvföräldraskapet.

    Min sambo har en tonårig son som han tyvärr inte lyckats bibehålla en kontinuerlig relation till under åren. Strulig livssituation och geografiska avstånd har ställt till det. När jag lärde känna sambon hade jag inte allt för stora förhoppningar om att någonsin kunna få ihop något som skulle kunna anses vara en "normal" familjesituation.

    Jag och min sambo hade ett mycket knepigt förhållande under de första två av våra tre år tillsammans. Men det handlade mest om ekonomi, missbruk (hos honom) samt svartsjuka och otrygghet mellan oss två. När det gäller mina tre barn, nu 8, 11 och 14 år gamla, har han gett 110 % hela tiden. Trots att min äldste son verkligen har testat hans tålamod, har han aldrig tvekat när det gäller att ställa upp både praktiskt och känslomässigt för ungarna.

    Nu väntar jag och sambon oplanerat ett gemensamt barn. Och för någon vecka sa han; "Tänk att jag ska bli fembarnspappa! Jag är...omgiven...av kärlek...överallt!"

    Kan man annat än älska då?

  • Svar på tråden Goda erfarenheter av styvföräldraskap - solskenshistorier
  • Impertiff

    Det låter alldeles fantastiskt!
    Jag känner mig glad av att läsa din berättelse :)

  • Phoebe78

    Jag blir också glad av att läsa ditt inlägg! Och jag håller med dig om att det så lätt blir fokus på problemen med sytvföräldraskap. Det är väl iofs ganska naturligt eftersom man skriver inlägg för att få hjälp, men man får ändå inte glömma bort att det faktiskt finns många situationer som fungerar!

    Jag har också positiva erfarenheter. Jag är bonusmamma åt två barn och jag var rätt nervös i början. Det är ju så mycket som kan gå snett. Ett av barnen är tonåring och då kan det ju vara extra svårt. Men det har fungerat jättebra, hittills i alla fall. Jag tror att det är viktigt att visa varandra mycket respekt och inte skynda fram för snabbt. Barnen måste ju få tid att vänja sig och i egen takt få ta tills sig den där nya människan som helt plötsligt finns i deras liv. Så jag tror man ska försöka hålla en ganska låg profil i början och liksom visa att man inte är ett "hot" på något sätt. Ge dem tid, utrymme och respekt så kommer de att ge dig det tillbaka.

    Just nu njuter jag av varje sak som händer där jag ser att jag och mina bonusbarn kommer närmare varandra. Ska bli så spännande att se hur vår relation utvecklas.

Svar på tråden Goda erfarenheter av styvföräldraskap - solskenshistorier