Jag har varit inne på extra ultraljud idag för att symfusmåttet stuckit iväg ordentligt.. Bebisen väger än så länge bara 3200 g ca, men fostervattenmängden har ökat ordentligt nu dom sista två veckorna.. Nu blir det tätare kontroller och stannar det inte av blir jag igångsatt..
Har hört att det kan bli otroligt intensivt och jag känner mig rädd.. Någon som varit med om liknande? Och hur många alternativ finns det för sånt? Tack på förhand :) //C
Jag åkte in en onsdag, de gav mig en gel på livmodern för att sätta igång värkarna och jag hade grymma värkar hela dagen men öppnades ingenting. Torsdagen satte dom tabletter vill jag minnas som även de gav mig värkar. Ingenting hände. Fredagen kom, klockan nio satte de värkstimulerande dropp och 15.12 föddes hon.
För mig räckte med gelebehandling på livmodertappen som var omogen och knappt öppen 1cm. Fick behandling kl16, runt 20 började känna av lite värkar, kl22 var det full rulle med flås och verkar, öppen 2,5cm, men redan runt 00.30 var jag öppen 8cm. Tiden bara flög iväg. inte långt efter var jag helt öppen.
Jag var totalt omogen med lång tapp på plusdag 16. Jag fick gele omkring 15 tiden på torsdagen, vilket endast resulterade i små sammandragningar och il nedåt. Somnade på kvällen och skulle bli igångsatt på annat vis dagen därpå, men vaknade 01.20 och gick på toa, då kom slemproppen. Fem minuter senare kom första värken, pang bom, väldigt täta (20 sek emellan), starka och intensiva. Min första värk gjorde lika ont som den sista. 04.00 var jag öppen 4 cm och fick EDA för att jag var så trött och hade så ont. Tor föddes 09.39.